Jonas Ahlskog: "Också vaccinmotståndare och klimatförnekare måste involveras i bildade samtal"

Jonas Ahlskog och Svenska folkskolans vänner vill ge den breda bildningsdiskussionen i Svenskfinland ett lyft. Bild: Pia Pettersson

I oktober publiceras fyra diskussioner på temat bildning på Bokström.fi. – Vi vill inte berätta för folk vilka värderingar man borde omfatta för att kallas bildad. Däremot vill vi peka på bildningens öppenhet, säger filosofen Jonas Ahlskog.

Bakom projektet Bildningskraft står Svenska folkskolans vänner. Dess syfte är, berättar filosofen och projektledaren Jonas Ahlskog, att så frön för en bred bildningsdiskussion i Svenskfinland.

I oktober publiceras fyra så kallade diskussionsforum på Bokström.fi, videodiskussioner som ur olika perspektiv behandlar frågor om vad bildning innebär, varför det är viktigt och vad bildning betyder i dag.

Diskussionerna modereras av Ahlskog som konstaterar att många av frågorna är brännande.

– Det finns en oro för demokratins framtid och frågor kring hållbar utveckling och klimat. Många frågor handlar om hur vi uppfattar oss själva i världen i dag och på så sätt knyter de an till bildningsidén.

Medverkar gör bland andra författaren Hannele Mikaela Taivassalo och filosoferna Hugo Strandberg, Camilla Kronqvist och Joel Backström. Den första diskussionen – Blir vi bättre människor genom boklig bildning? – offentliggörs den 6 oktober.

Bildningskraft är ett projekt med syfte att främja diskussionen om bildningens relevans i samhället och diskutera vad bildning är och kan innebära i vår tid.

Svenska folkskolans vänner är huvudman för projektet, HBL är en samarbetspartner.

I oktober publiceras fyra diskussioner om bildning på Bokström.fi, ledda av Jonas Ahlskog

6.10: Blir vi bättre människor genom boklig bildning? (medverkande Hannele Mikaela Taivassalo, författare, Ylva Perera, litteraturvetare, Fredrik Sonck, kulturchef på Hufvudstadsbladet)

13.10: Vad ska en finländare kunna? (medverkande Hugo Strandberg, filosof, Elina Pirjatanniemi, professor i statsrätt och folkrätt, Torsten Fagerholm, ledarskribent vid Hufvudstadsbladet)

20.10: Stöder den fria bildningen demokrati och aktivt medborgarskap? (Medverkande: Joel Backström, filosof, Henrika Nordin, verksamhetsledare för Bildningsalliansen, Birgit Schaffar, universitetslektor i allmän didaktik)

27.10: Kan bildningen ge oss en hållbar framtid? (Medverkande Camilla Kronqvist, filosof, Christin Furu, forskare i småbarnspedagogik vid Åbo Akademi, Torsten Fagerholm, ledarskribent vid Hufvudstadsbladet)

I samband med Helsingfors bokmässa i slutet av oktober publiceras antologin Människans allsidiga utveckling. På mässan diskuteras även släktskapet mellan demokrati och bildning.

Allmänheten kan delta diskussionerna via projektets Facebookgrupp Bildningskraft

På HBL.fi kan man också läsa Jonas Ahlskogs essäserie om bildning: Demokratin behöver bildade medborgare (5.9), Dialog – inte fostran – är folkbildningens hopp i splittringens tidevarv (12.9) och Informationssamhället behöver bildning som gör ont (19.9).

För mer information, se bildningskraft.sfv.fi.

Våga diskutera

Enligt Jonas Ahlskog saknas den bredare bildningsdiskussionen i hög grad i dagens Finland, även om många aktörer, från presidenten till lokalpolitiker, lärare och kulturarbetare ofta intygar hur viktiga bildningssträvandena är för ett gott samhälle. Utmaningen är, säger Ahlskog, att visa hur frågor om bildning är relevanta i vardagen och för människors möjligheter att delta i samhället.

I den essäserie som HBL Kultur publicerade i september framhöll Ahlskog bland annat självkritikens och dialogens betydelse för det bildade samtalet – också då självkritiken gör ont och då dialogen förs med människor som står för diametralt motsatta åsikter än en själv.

Men hur ska vi hantera att en del helt enkelt vägrar acceptera forskningsresultat om vacciner eller fastslagna valresultat, som Trumpsupportrarna i USA?

– Den som pratar för bildning och dialog verkar ibland befinna sig i sfärerna mellan optimism och naivitet – för vissa människor verkar röra sig helt utanför vad som räknas som vedertagna fakta. Men öppen dialog är att framhärda i att förändring genom kunskap och fördjupad förståelse alltid är möjlig. Även om någon befinner sig i sin bubbla, finns det i diskussionen möjlighet att ta honom ur den. Alternativet är ju att tänka att vi måste motarbeta de här människorna med olika former av manipulation eller maktmedel.

Det är inte alltför svårt att se vilka problem ett sådant utanförskap kan innebära. Ändå handlar det inte om att bildningens förespråkare bör acceptera vilka stollerier som helst, till exempel diskussioner som förs på rasistiska premisser, säger Ahlskog. Däremot behöver alla inse att det kan finnas uppfattningar och idéer som man själv uppfattar som motbjudande, men som ändå inte bryter mot grundläggande människovärden och bör kunna diskuteras.

Ahlskog exemplifierar med nationalistiska idéer som Donald Trumps America first-doktrin: vi kan inte avfärda den som liggande utanför det "sunda förnuftets gränser".

– Däremot är det är viktigt att diskussionen om vilka frågor som kan vara föremål för vettiga samtal måste vara levande. Det finns alltid en risk att till exempel borgerliga liberaler börjar stämpla folk som går utanför gränserna som för vad som anses vara ett acceptabelt sätt att tänka. Men om man säger att bildning är att patrullera dessa gränser blir bildningsbegreppet helt tomt, då handlar det bara om att försvara konsensus.

Överraskningar

Ahlskog säger att diskussionerna som de närmaste veckorna publiceras på Bokström.fi också bjudit honom på en del överraskningar.

– Filosofen Camilla Kronqvist påpekade att det kan vara ett misstag att tänka sig att hållbar utveckling är en fråga som har speciellt mycket att göra med bildning. Hennes argument var att man ofta tänker på bildning som något individuellt, medan frågorna om hållbar utveckling ligger på ett mycket högre strukturellt plan. Hur mycket måste medborgarna förstå för att man ska kunna implementera vissa strukturella ändringar för att minska till exempel klimatförstörelsen? Det är inte givet att det här är en bildningsfråga.

I diskussionerna med pedagogerna Birgit Schaffar och Christin Furu uppmärksammas bildningsdiskussionens traditionellt starka fokus på humaniora.

– Bildning har handlat om människans relation till sig själv, till andra människor och till kulturen. Men de främsta diskussionerna i dag sker inom ett posthumanistiskt paradigm och det kommer också fram i videodiskussionerna – att människans självförståelse allt mer handlar om vår absoluta sammanflätning med naturen och hur naturen är ett ramvillkor för människans framtida existens. Det är ett enormt paradigmskifte, säger Jonas Ahlskog.

HBL är en samarbetspartner i projektet Bildningskraft och står bland annat bakom plattformen Bokström. Artikelskribenten medverkar som gäst i en av diskussionerna.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skall man beakta FN:s hållbarhetsmål när man väljer utbildning?

Mer läsning