Joie de vivre hela vägen

Systrarna Catherine Deneuve och Françoise Dorléac spelar tvillingarna Delphine och Solange.Bild: Cin Tamaris

Jacques Demys sprudlande musikal är en fröjd för både ögat och själen. En film som gör en lycklig.

Flickorna i Rochefort, Yle Teema 21.15

Den som undrar varifrån Damien Chazelle fick mycket av sin inspiration till La La Land (USA 2016) uppmanas kasta ett öga på Jacques Demys sprudlande 60-talsmusikal Flickorna i Rochefort (Les Demoiselles de Rochefort, Frankrike 1967), här i restaurerad form tack vare Agnès Varda.

Händelserna utspelar sig under ett veckoslut i den pittoreska lilla hamn- och garnisonsstaden Rochefort. I en lägenhet vid stadens torg drömmer tvillingsystrarna Delphine (Catherine Deneuve) och Solange (Françoise Dorléac) om kärlek och konstnärlig frihet i möjligheternas stad Paris. Att lära barn dansa balett i all ära men för systrarna Garnier är Rochefort en pastellfärgad håla.

Just detta veckoslut vankas det karneval och bland de kringresande finns livsnjutarna Étienne (George Chakiris) och Bill (Grover Dale). Strax efter ankomst blir de dock av med sina dansare och måste be Delphine och Solange om hjälp. I gengäld lovar de skjutsa systrarna till Paris.

Staden visar sig snart vara full av drömmare. Den konstnärliga sjömannen Maxence (Jacques Perrin) letar efter den perfekta kvinnan, och systrarnas mor, kaféägaren Yvonne (Danielle Darrieux), kan inte sluta tänka på en tidigare kärlek som hon oförklarligt lämnade på grund av hans löjliga efternamn. Här finns också den nyinflyttade Simon Dame (Michel Piccoli), som äger en musikaffär och sörjer en före detta fästmö. Alla är de närmare sitt öde än de förstår och det finns något nästan Shakespeare-aktigt i hur filmens karaktärer farsartat går om varandra och slutligen, i vissa fall, möts.

Flickorna i Rochefort är på det stora hela en hyllning till den klassiska Hollywoodmusikalen. Därför känns det inte mer än rätt att Gene Kelly dyker upp och dansar sig igenom filmen på halvdan franska. Den oslipade känslan är en del av charmen, det gäller hela filmen. Deneuve och Dorléac (systrar i verkligheten) är fullkomligt charmerande i sina överdimensionerade hattar och en aldrig sinande ström av blåsinstrument vid sin sida.

Men Demy har inte bara gjort en fransk version av en redan beprövad genre, utan sammanför här musikalens klassiska bygge med en nouvelle vague-estetik full av metareferenser (systrarna kallar Étienne och Bill för "Jules et Jim" och frågar med glimten i ögat om de vill höra något av Michel Legrand – filmens kompositör) och hänvisningar till filmens artificiella essens.

Resultatet är en film fylld till bredden av vibrerande jazztoner, kvicka popslingor och en kitschig entusiasm som nästan får en att känna sig lite salongsberusad. Det här är joie de vivre. Det gör mig alldeles lycklig.

Martina Moliis-Mellberg Reporter

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00