John Storgårds är Mr. Avanti!

Framåtanda. Recensenten kallar violinisten och dirigenten John Storgårds för Mr. Avanti. Bild: Heikki Tuuli

Storgårds utmärkte sig som den främsta av alla på Avantis sommarmusik, menar Folke Forsman.

Avantis sommarmusik

Dirigent John Storgårds. Murail, Sibelius, Wennäkoski, Brahms. Avslutningskonsert i Konstfabrikens Avantisal, Borgå 2.7

Avanti är ett kollektiv där varje individ, varje musiker är lika viktig. Men primus inter pares var vid årets festival utan tvekan John Storgårds. Han uppträdde som violinist vid två konserter, mest vägande var naturligtvis den suveräna tolkningen av Agata Zubels violinkonsert, och han dirigerade två av festivalens viktigaste konserter. Avslutningskonserten med Brahms och Sibelius, Wennäkoskis hommage à Sibelius samt Murails spektakulära spektralmusik utgjorde klimaxen.

I spektralmusiken sysslar tonsättarna med analys av den fysiska tonen. En ton består ju av många deltoner, övertoner, vilket gör att vi kan höra skillnad på olika instrument. I studien L'Esprit des dunes kombinerar Tristan Murail, 70, spektralanalysen med elektronik "producerad i konsertsituationen". Det klingande resultatet är en komplex klangfärgsmusik vars innersta idé åtminstone jag hade svårt att förstå. Min uppfattning var dock att Storgårds medvetna dirigering byggde på djup förståelse för Murails musik. Kanske mera meningsfullt när man har ett partitur.

Verdigris är Lotta Wennäkoskis bidrag till Sibeliusåret 2015. Det drygt tio minuter långa stycket bygger enligt tonsättaren på material ur Sibelius En saga, vilket sist och slutligen inte är viktigt för lyssnaren. Verdigris – lär betyda patina – står på egna ben. Utifrån en lång ton bygger Wennäkoski upp en aktiv, nästan toccataartad musik med mycken motorisk energi, rent av extas och igen får vi tacka Storgårds och Avanti för ett suveränt framförande.

Det var väl en medveten risk att framföra Jean Sibelius En saga strax före Lotta Wennäkoskis Verdigris, men det lönade sig, båda kompositionerna fungerade självständigt och kompletterade varandra. John Storgårds tolkning av En saga var genomgående oerhört intensiv och dynamisk. De stora kontrasterna kanske gav profil åt Sibelius lite gåtfulla förhållningssätt till denna, kanske inte så gåtfulla symfoniska dikt.

Att spela Johannes Brahms e-mollsymfoni som avslutning på sommarfestivalen var ingenting lättköpt. Tragiken i inledningens kromatiska huvudtema grep omedelbart och glädjen i scherzosatsen, Allegro giocoso, var mera vresig än uppsläppt. Den svidande kromatiken återkom i finalens passacagliatema, som Storgårds startade attacca, och den monumentala codan blev aldrig någon apoteos. John Storgårds konsekvent intensiva grepp betonade medvetet e-mollsymfonins tragiska grundton och jag förstod John Storgårds version som en mycket mogen syn på denna komplexa symfoni.

Styrelsens ordförande, Arne Wessberg meddelade under konserten att nästa års sommarmusik planeras av musikerna själva. En trio stämledare – Hanna Juutilainen, flöjt, Jukka Rautasalo, cello och Timo Ahtinen, kontrabas – står alltså för programmet 2018.

Folke Forsman

Kim Herold: ”Motorsängen hjälper mot snarkningarna”

Musikern Kim Herold, även känd från tv-programmet Selviytyjät, har märkt att en bra säng gör det lättare att återhämta sig och att den till och med förebygger idrottsskador. 4.11.2019 - 00.00

Mer läsning