Jazzfestival med högklassig vokalmusik

Svensk-brasilianska gitarrduon Luiz Murá och Gustav Lundgren spelade mest eget material under konserten på Musikhuset. Bild: Pressbild

Dig-festivalen, som arrangeras av Sibelius-Akademins ämnesgrupp för jazz, fokuserar i år på sång. För programmet svarar Jenny Robson, som nästa vår blir landets första doktor i jazzsång.

Jazz

Luiz Murá & Gustav Lundgren; Christie Dashiell Quartet

Musikhuset, Black Box, 4.10.

Programmet under torsdagens konsert var mångsidigt och den kvalitativa ribban högtställd. Luiz Murá och Gustav Lundgren bjöd på sydamerikansk musik spetsad med jazz, medan Christie Dashiell Quartet presenterade en uppdaterad syn på den nordamerikanska jazztraditionen.

Den svensk-brasilianska duon uppträdde med två gitarrer av jazztyp och sång i bästa brasilianska tradition. Det var nästan enbart fråga om Lundgrens och Murás egna sånger och utifrån vad som sades var musiken av Lundgren och lyriken av Murá. Rollfördelningen på scenen var liknande: Murá sjöng och spelade mestadels kompgitarr medan Lundgren stod för de flesta soloinslagen.

Både vad gällde melodier och harmonier samt längd följde sångerna huvudsakligen bossanovans oskrivna regler. Det var således utstuderade harmonier, melodier som var enklare att lyssna till än sjunga och korta stycken som gällde.

Sångaren var klart och mycket naturligt influerad av João Gilberto, men till skillnad från den ursprungliga bossanovamästaren begränsade han sig inte till att sjunga nära, som om publiken var i bröstfickan. Dynamiken var bredare och även falsettvokaler (tänk Caetano Veloso eller Milton Nascimento) fanns med i uttrycket. Även Murás rytmiska förhållande mellan gitarrkompet och sången påminde om Gilbertos stil, där händerna inte verkar veta vad rösten gör. Rytmen är med andra ord flexibel utan att tappa pulsen. Tydligast var detta i Jobims Corcovado, kvällens enda klassiker.

I duons eget material återfanns inslag av funk, kubansk och spansk musik.

Murá imiterade också andra instrument med både gitarren och rösten. Speciellt kul var guica-effekten från gitarren och hans vokala trombonsolo. Då han kompade kunde surdotrummans dova slag höras från bassträngarna.

Lundgren är en mångsidig gitarrist med nyansrika klanger. Han bjöd på många korta men desto smakligare solosnuttar. Det enda man stundom saknade i sammanhanget var lite slagverk – exempelvis en pandeiro.

Modern mainstream

Christie Dashiell sjöng otvunget med en nästan otrolig röstkontroll. Musiken var i huvudsak modern mainstream med influenser av Coltrane. Influenserna hördes särskilt i pianisten Allyn Johnsons och trumslagaren (sångarens bror) Carroll V. Dashiells spel. Redan i basisten Romeir Mendez Minguslika inledning hörde man ljud stora som hus. Johnson serverade ovanligt läckra rhodesklanger med stereotremolot påkopplat.

Förutom egna stycken bjöd duon på moderna, omarbetade versioner av I Can't Get Started, Invitation, Anyone Who Had A Heart och I Just Called To Say I Love You. Invitation fungerade överraskande fint fast stilen var aningen sötsliskig neosoul, som överdoserades i slutet av konserten. När det gäller I Just Called, Stevie Wonders kanske svagaste låt genom tiderna, var den grundliga omarbetningen enbart av godo. Stycket var nästan uthärdligt i en version som växlade mellan ¾-takt och swing och glömde det mesta av melodin.

Jan-Erik Holmberg

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46