Jante i vårt hjärta

Vi gillar Jantelagen som koncept, eftersom den så väl beskriver en upplevelse så gott som alla har haft.

Jag undrar om Aksel Sandemose visste att det han skulle bli ihågkommen för var hans fiktiva stad Jante, och de lagar som förknippas med denna. Det är inte längre många som läser "En flykting korsar sitt spår", men vi hänvisar ständigt till Jantelagen och dess förtryck. Om nu någon skulle ha lyckats missa vad denna lag bjuder så fanns det egentligen elva lagar eller bud i den beryktade småstaden, men samtliga kan komprimeras till ett enkelt budskap: "Tro inte att du är något." Detta är själva essensen i Jantelagen, att man inte skall ta för stor plats eller tro för mycket om sig själv.

Vi gillar Jantelagen som koncept, eftersom den så väl beskriver en upplevelse så gott som alla har haft. Alla har väl någon gång känt sig nedtryckta av folk omkring sig, utpekade för att man försökt göra något stort eller annorlunda. För vissa är detta så gott som vardag. Då är det lätt att hänvisa till Jantes lagar, och hur en inskränkt småstad – eller människor som hör hemma i en sådan – attackerar allt den inte känner igen och allt som sticker ut.

Det fascinerande är dock hur universell denna upplevelse är, och hur man i så många länder ser att där, just där, är Jantelagen särskilt stark. Det är kanske inte konstigt att norrmännen upplever att detta är särdeles typiskt i Norge, då Sandemoses bok först kom ut på norska. Det är förståeligt att danskarna ser detta som särpräglat danskt, då Jante faktiskt var en dansk stad, och inspirerad av den verkliga staden Nykøbing Mors. Svenskarna har även de tagit lagen till sig, och i mången småstad är man övertygad om att den inte alls beskriver danskarna, utan just den svenska småborgerligheten. Och i Finland vet vi alldeles utmärkt väl att de där andra bara smågnäller, för här är det ändå värst. Som vanligt.

Här skall man dock komma ihåg att Jantelagen faktiskt också är ett utmärkt svepskäl. Jag kan inte längre räkna de gånger jag hört någon, och det är oftast någon som inte fått så mycket till stånd, beklaga sig över hur just de blivit utsatta och nertryckta, givetvis just för att andra inte kan tolerera hur annorlunda och speciella de är. Det är ganska tryggt att gömma sig bakom Jantelagen, och skylla på den i stället för på sig själv …

Återgår man till Sandemoses bok slås man också av hur småstadens förtryck är en upplevelse mer än en objektiv sanning. Vi upplever att andra vill dra ner oss till sin egen medelmåttighet, men till vilken grad är det bara vår tolkning? Visst, någon snäste kanske åt oss och vår idé, men betyder det att alla gjort det? Visst, någon kanske småskrattade åt vår ambition, men att gå från detta till ett antaget "alla" underkuvar en sker långt inuti ens eget huvud.

Det finns små själar i såväl små som stora städer, och stöter man på motstånd blir man lätt cynisk. Själv är jag dock inte övertygad om att Jantelagen är så utspridd som man tror, förutom som ett begrepp och en förklaringsmodell. Alla skapar vi vårt eget Jante.

Alf Rehn professor

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39