Jämnt men utan överraskningar

Bild: Skivomslag

Rock

CMX: Alkuteos

(Sony)

CMX har med sina proggiga verk och smittande poplåtar redan länge tillhört toppskiktet inom Suomirock-genren. Solisten A.W. Yrjänäs lyrik som kretsar kring mytologi och mystik har också trängt djupt in i den finska folksjälen.

På nya skivan Alkuteos förekommer en hel del bekanta "cmx-igheter", i stil med snärtiga modulationer, bastant basspel (Yrjänä) och patos i sången. Endast de tidiga hardcorepunk-influenserna saknas.

Men bandet har också förnyat sitt sound genom att decimera gitarrens roll och satsa på ett luftigt syntsound. Det ger ett gott lyft åt till exempel Paratiisin Eeva som säkert platsar i radiokanalernas spellistor. Bandet rumsterade ju redan 1996 med maskiner på albumet Discopolis, men nu används de rätt sofistikerat. Gruppen kör nu för tiden också en del av sina spelningar som ett fyramannasyntband, vilket ju antyder ett seriöst syntintresse.

Att Alkuteos inte precis överraskar innebär ändå inte att bandet har stagnerat. Spelandet går undan, soundet är behagligt och i Yrjänäs lyrik förekommer även en antydan om hopp och inte bara grubbel kring varandets mörkaste sidor.

Ole Nerdrum

Fastighetsfonder ger den privata placeraren möjlighet att dra nytta av fastighetsmarknadens stabila avkastning

Mer läsning