Jakob Höglund leker och testar

Äventyr med Tove, Sophia och Farmor. Jakob Höglund experimenterar med scenografin till Sommarboken.Bild: Cata Portin

Jakob Höglund prövade flera olika uttryckssätt innan han av en slump erbjöds att regissera. Då hittade han sin bana.

Jakob Höglund var tolv år då hans mamma gav honom hans första Muminmugg. I dag har han 70 Muminmuggar i köksskåpet och har, tack vare dem, funderat mycket på Tove Jansson och på Mumintrollen.

– Det känns som om jag känner både Tove och Mumin, efter att ha druckit mitt kaffe ur Muminmuggar i mer än 20 år, säger Höglund, iförd t-tröja med ett porträtt av Tove på magen.

Tove Janssons klassiker Sommarboken har följt Jakob Höglund genom livet och länge funnits med på listan över böcker han vill dramatisera på scenen.

– Jag läste Sommarboken som tonåring första gången Efter att en kär vän hade dött återvände jag till boken och läste den på ett nytt sätt, säger Höglund.

– Sommarboken är en fin bok som kan verka enkel men som har en storhet i sin litenhet.

I Lilla teaterns salong är det tyst och stilla den här eftermiddagen. Ensemblen förbereder sig för kvällens genomgång och Jakob Höglund sammanfattar varför han så gärna ville sätta upp just Sommarboken. Att han känner sig stå nära den värld Tove Jansson skapade är en anledning men det finns flera.

– Dels attraheras jag av att ingen satt upp Sommarboken förut, dels har jag under senare år gjort flera stora familjeuppsättningar. Nu ville jag göra något mindre som kontrast till det. Jag trodde det skulle bli enklare men jag hade fel.

– Vår uppsättning av Sommarboken blir en pjäs för vuxna som också barn kan se.

Vad är svårast?

– Att Sommarboken inte är skriven som klassisk dramatik utan består av flera små berättelser och att den hela tiden har något att säga. Samtidigt som jag är varsam är jag inte rädd för att göra min egen tolkning, säger Höglund och tittar ner på porträttet av Tove på sin tröja.

– Jag har tänkt mycket på Tove och på vad hon skulle gilla och ogilla. Tove var en allkonstnär och i hennes familj fanns flera genrer representerade.

Vad skulle du fråga Tove om du plötsligt fick träffa henne?

– Jag skulle bjuda in henne till en föreställning och fråga vad hon tycker. Jag hoppas och vill tro att hon skulle gilla vår lekfulla gestaltning.

Bitarna föll på plats

Jakob Höglund fick testa innan han hittade sitt uttrycksmedel – regin. Han skrev poesi, sjöng, dansade och utbildade sig till skådespelare på Teaterhögskolan.

– Men jag kände mig inte tillfreds. Sedan fick jag av en händelse anbudet att regissera en egen pjäs och plötsligt behövde jag inte söka längre.

– Regi är min grej. Men under åren på Teaterhögskolan var jag inte mogen för det.

De uppsättningar Jakob Höglund har regisserat har prisats för sin lekfullhet, sina effekter, sin fantasi och för sin koreografi.

Känner han sig uppburen?

– Min målsättning är att göra konstnärlig, folklig teater. Det är fint när publiken blir tillfreds, som med Stormskärs Maja i Åbo då jag nästan dagligen fick mejl och brev från folk som hade sett föreställningen.

– Men viktigast är att jag själv blir nöjd. Att vara regissör är ett klurigt yrke för man kan inte lämna jobbet bakom sig när man går hem.

I höst väntar nästa stora utmaning. Då regisserar Jakob Höglund Hans och Greta på Svenska teatern och säger att den uppsättningen blir en blandning av stort och litet".

– Ensemblen är liten men eftersom scenen är stor måste jag hitta på något, scenen kräver effekter. Det blir ett spännande koncept och jag ska försöka utmana mig själv.

Profil

Jakob Höglund

Ålder: 36 år.

Familj: Mamma, pappa och två bröder.

Karriär: Regissör och koreograf. Har regisserat flera uppmärksamma föreställningar bland dem Djungelboken på Svenska Teatern (2013), Stormskärs Maja på Åbo Svenska Teater (2015), Billy Elliot (2017) och Peter Pan på Vaasan kaupunginteatteri (2017).

Aktuell: Med regin till Sommarboken, baserad på Tove Janssons roman med samma namn. Föreställningen har premiär på Lilla Teatern i månadsskiftet. För dramatiseringen svarar Pipsa Lonka, för scenografin Sven Haraldsson och för ljudvärlden Hanna Mikander.

Senast sedda uppsättning: Play, i regi av Alexander Ekman på operan i Paris. Ekman är en av mina stora inspiratörer, ingen kan skapa masseffekter som han och ingen kan vara lika lekfull som han.

Pjäs jag drömmer om att regissera: Mumin på ett sätt som fungerar på scen vilket är en svår ekvation på grund av deras figurer.

Gillar: Att se inspirerande föreställningar, att simma utomhus och att dansa. Att gå på danslektion är det roligaste sättet att träna på.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00