Jägarmarschen framfördes redan 23.10.1917

Sibelius brukade ofta kvittera nya verk som färdigskrivna i sin dagbok, men en sådan exakt datering saknas för Jägarmarschen, skriver Folke Gräsbeck.

Jägarmarschen av Sibelius var nog färdigkomponerad redan i oktober 1917, och inte först 1918, som vi fick läsa i Staffan Bruuns Sibelius-artikel i HBL 14.4. Tack för denna präktiga artikel, som dessutom var illustrerad med en härlig, nymålad version av Galléns berömda Symposium-tavla!

Sibelius brukade ofta kvittera nya verk som färdigskrivna i sin dagbok, men en sådan exakt datering saknas för Jägarmarschen. Däremot känner man till, att Jägarmarschens första original för mansröster och piano inofficiellt framfördes i Helsingfors redan 23.10.1917.

Jägarmarschens text skrevs av Heikki Nurmio, en av de cirka 1 900 soldater som under åren 1915–1918 skolades i den kungliga 27:e preussiska jägarbataljonen. Skolningen hade inletts i Lockstedter Lager, men från och med 25.3.1917 var den utlokaliserad till Liepāja (på tyska Libau), nu för tiden Lettlands tredje största stad, belägen vid Östersjökusten. Hilfsgruppenführer Nurmio hade vunnit den inofficiella tävlingen att skriva en text för en ny honnörsmarsch. Han befordrades till fänrik 11.2.1918.

Och visst är det ju stor skillnad om Jägarmarschen så att säga föddes över spillrorna efter inbördeskrigets trasiga människoöden eller om den – som på riktigt – skrevs redan under slutet av den ryska epoken. Detta hindrade inte, att man några månader senare på den vita sidan effektivt använde Jägarmarschen som sin egen musik. Marschens sturska, martialiska rytmer och triumferande optimistiska slut i G-dur passade ypperligt som musik för de vitas militära övertag och slutliga seger.

Sibelius hade arrangerat marschen för manskör (ad lib.) och symfoniorkester 25.1.1918, strax före inbördeskrigets utbrott natten till den 28 januari 1918. Han dirigerade själv denna orkesterversion i Universitetets festsal 20.4.1918. Men någon militärorkesterversion hördes inte under hela inbördeskriget – den utgavs först i juni, utarbetad av professor Theodor Grawert, armémusikexpert hos Sibelius' förläggare Breitkopf & Härtel.

Sibelius räknade sig själv otvetydigt till den vita sidan, vilket syns i hans dagboksutgjutelse 2.2.1918: "Mord på mord! Icke allenast de som deltaga i striderna utan öfverhufvudtaget alla bildade äro osäkra. Och pöbelväldet växer som en lavin. Därhän alltså. Min tur kommer nog snart då ju jag som Jägarmarschens autor är en persona non grata."

Rödgardister gjorde husrannsakan hemma hos Sibelius i Ainola 12–13.2.1918, men åtminstone den första dagen förstod besökarna inte att det var Jägarmarschens komponist de träffade. Men nog var det ju nära ögat!

Alla Sibelius' egna versioner av Jägarmarschen är illa försummade, men de flitigt använda militärorkesterarrangemangen (av Grawert, Artturi Rope, Arvo Kuikka, Hannu Raijas etc.) är uttryckligen inte Sibelius' egna. Som pianist vill jag svartsjukt påminna om att det första originalet var skrivet – välskrivet! – för manskör och piano, och ge en eloge till Muntra Musikanter och Henrik Wikström för att detta uppmärksammades på deras konsert 22.4!

Folke Gräsbeck

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33