Jag har inte tid att studera mina chefer

I Ryssland är det normalt med könsroller. De uppfattas som naturliga och nödvändiga. En viktig del av rollspelet är att det är kvinnan som ska tolka mannen, inte tvärtom. Män får vara som de är, kvinnors uppdrag är att förstå dem.

I Sverige gör man tvärtom. Där uppfostras män av en armé kolumn- och kulturskribenter till att lyssna på kvinnor, ställa frågor och visa intresse.

Finland är ett nordiskt samhälle och på de flesta plan ungefär lika jämställt som Sverige. Men det finländska jämställdhetsarbetet fokuserar fortfarande främst på kvinnorna. Inte på männen.

Man kan därför göra karriär på att vara gubbviskare, som Jenni Karjalainen, intervjuad i Hbl den 21.6. Hon föreläser om olika manliga chefstyper och hur det lönar sig att handskas med dem. Utgångspunkten är naturligtvis att det är de kvinnliga anställda som ska studera och tolka gubbarna.

När jag läste Karjalainens uppdelning i bland annat "Viktiga mannen", "Malliga mannen" och "Tjuriga mannen" tänkte jag på alla mina ryska väninnors råd för hur man ska bete sig på en dejt. Lägg huvudet på sned, lyssna på mannen och ställ frågor.

Karjalainens råd är att "inte gnälla", inte försöka "lära mannen en läxa", i stället gnugga hans ego, berömma hans erfarenhet och vara humoristisk. De kunde vara tagna ur den ryska kvällstidningen Komsomolskaja Pravda, som har en egen sida där läsarna dryftar sina relationsproblem och även ger råd till varandra.

Varje gång en kvinna skriver om sina problem i en manlig relation – äkta män, älskare eller chef – brukar råden se ut ungefär som Karjalainens. Du ska överlista mannen, du ska få honom att gilla dig.

Under mina tjugo år som journalist har jag aldrig studerat gubbtyper, gnuggat egon eller försökt skapa mysig stämning genom att få mina chefer att skratta. Jag har haft manliga chefer, kvinnliga chefer, äldre chefer och yngre chefer, sämre chefer och bättre chefer.

Några studier i gubbtyper har jag inte idkat. När det gäller att förstå mig på människor har jag däremot haft nytta av att läsa Tolstoj och Dostojevskij.

Mitt råd till yngre kolleger är följande: Det är egalt huruvida din chef gillar dig. Gör ditt jobb. Behandla varenda människa du möter likvärdigt.

Är du kvinna får du eventuellt räkna med motstånd om du försöker ta lika mycket plats som en man. Bry dig inte om det. Eftersom vi tack och lov lever i en meritokrati kommer du ändå att vinna, om du är beredd att jobba.

En bra journalist tycker det är intressant att studera alla människor. Men oavsett yrke blir man troligen lyckligare med detta som utgångspunkt.

Anna-Lena Laurén Korrespondent i Moskva

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00