Irland, Gibraltar och brexit

Bild: Wilfred Hildonen

Decemberöverenskommelsen mellan EU och Storbritannien gjorde det möjligt att inleda förhandlingar om övergångsperioden efter brexit. Nu ska de vaga formuleringarna preciseras. Historiska tvistefrågor kommer till ytan.

En av de svåraste frågorna under höstens förhandlingar var gränsen mellan EU-medlemmen Irland och Nordirland som är en del av Storbritannien. Den praktiskt taget osynliga fysiska gränsen är inte bara en politisk gräns, den är också en symbol för att de bittra konflikterna på Irland är bilagda, men de kan nog flamma upp igen.

I decemberavtalet sägs att gränsen mellan Nordirland och republiken ska vara lika öppen som hittills, och att det här ska slås fast i det kommande avtalet om relationerna mellan Storbritannien och EU.

Vidare sägs att om ingen överenskommelse nås så kommer Storbritannien i alla fall att tillämpa full överensstämmelse med EU:s regler för att garantera Irlands ställning.

Men Nordirland ska ändå lämna EU på samma sätt som resten av Storbritannien.

Det är just så krångligt och motsägelsefullt som det låter. Ingen hård gräns, fritt flöde för varor och människor mellan nord och syd. Men inte heller någon gräns mellan Nordirland och resten av Storbritannien. Och "full överensstämmelse" ifall inget avtal nås.

Nu planerar EU att presentera ett förslag till avtal som gör det möjligt för Nordirland att stanna kvar i EU:s tullunion efter brexit. Då borde britterna presentera ett motförslag där Nordirland lämnar EU och tullunionen, men behåller den öppna gränsen, i enlighet med decemberöverenskommelsen.

Alternativet, säger EU:s chefsförhandlare Michel Barnier, är att acceptera att det inte går att undvika gränskontroller mellan Nordirland och republiken Irland.

Hela härvan låter som ett försök att passa in en fyrkantig kloss i ett runt hål.

Lösningen är att anpassa kloss och hål till varandra, men det betyder att Theresa May måste ge avkall på sin många gånger upprepade utfästelse, att brexit betyder brexit, och att hela Storbritannien, också Nordirland, lämnar tullunionen och EU:s regelverk.

Men backar hon från det bryter det pyrande missnöjet med hennes ledarskap ut på allvar, de konservativa ställs inför en ny ledarstrid, och Storbritannien går sannolikt till urtima val.

Brexit aktualiserar också en annan fråga med rötterna djupt i historien. Det handlar om Gibraltar, som tillföll Storbritannien i freden i Utrecht 1713.

Sedan dess har Spanien på olika sätt försökt återfå kontrollen över enklaven.

EU har gett Spanien sista ordet när det gäller Gibraltars ställning efter brexit. När det blev klart uppmanade en av de mera krigiska torypolitikerna Theresa May att göra som Margaret Thatcher under Falklandskrisen; kommendera ut Royal Navy.

Invånarna på Gibraltar säger nej till spanskt inflytande. Men 96 procent av dem röstade mot brexit.

Spanien ser Gibraltar som ett skatteparadis. Gibraltarborna vill både vara britter och EU-medborgare.

Spanien har sagt att man vill lösa frågan på ett förnuftigt sätt, vilket betyder att man inte i det här skedet tänker ta upp frågan om vem Gibraltar tillhör, men nog vill förhindra skattekonkurrensen.

Theresa Mays svaga politiska ställning gör att hon inte kan göra några eftergifter som skulle gå emot Gibraltarbornas vilja – eller för den delen utmana de nynationalistiska krafterna i Torypartiet som ser brexit som en återgång till gamla goda Rule Britannia-tider.

Och regeringen i Madrid har inte precis visat prov på politisk och diplomatisk skicklighet när det gäller konflikten med Katalonien.

Vetorätten i fråga om Gibraltar betyder att Spanien kan fälla hela brexitavtalet. Klippan vid ingången till Medelhavet ställs igen i centrum för den europeiska stormaktspolitiken.

John-Erik Jansén Ledarskribent

Så lyckas du vid köp av däck

Här är Euromasters tipslista med fem punkter. 15.10.2018 - 10.18