Ippolito Caffi älskade ljuset och dimman

Konstnären Ippolito Caffi var, vid sidan av målandet, också en äventyrare och patriot. Framför allt älskade han Venedig.

Den mytiska bron Ponte Rialto, berömd och känd från filmer och målningar, glänser i solskenet under Venedigs ljusblåa himmel. En gondoljär stakar sig envetet fram över Canal Grande och atmosfären känns harmonisk.

Urbana miljöer och landskap är motiv som Ippolito Caffi (1809-1866) är mest känd för. Venedig var hans älsklingsstad men han vistades även i Rom, Neapel, Aten, Konstantinopel och Orienten och dokumenterade hängivet alla miljöer.

73 målningar och 15 skisser och akvareller av Ippolito Caffi ingår i den utställning Sinebrychoffs konstmuseum nu presenterar. Arbetena ingår i en testamentsdonation, gjord av Ippolito Caffis änka Virginia Missana, och de ingår i Fondazioni Musei Civici di Venezias samlingar. Verken visades på Museo Correri i fjol och ska visas på Palazzo del Quirinale i Rom senare i år.

Ippolito Caffi anses vara den som förnyade vedutamåleriet. Veduta, som är en stilriktning inom landskapsmåleriet, slog igenom i Italien på 1700-talet, och innebär att avbildningar av städer och landskap inte är strängt realistiska. Ippolito Caffi anses vara speciellt skicklig då det gäller tekniken med ljus och färg. Han beundrade Canaletto vilket syns i de tidiga verken med havs- och arkitekturmotiv.

Sina första vedutamålningar gjorde Caffi efter flytten till Rom 1832. På Caffe Gréco inspirerades han av fotokonsten vilket kom fram i hans sätt att beskära sina målningar.

En intensivt romantiskt atmosfär och målningar där dimman och fukten i Venedig är lätta att förnimma befäste Ippolito Caffis rykte, liksom hans aldrig sinande kärlek till Venedig. Han drömde om att Venedig skulle kunna befria sig från det österrikiska kejsardömet och bli en självständig stat och han deltog i folkresningen 1848-49. Efter att Venedig hade förlorat var Ippolito Caffi en av dem som tvingades i landsflykt och han kunde återvända först 1858.

Under åren i landsflykt levde Ippolito Caffi i Geneve, Nice, Schweiz, Turin, London och Paris. Han deltog i världsutställningen i Paris 1855.

Längtan till Orienten

Men före det hade Ippolito Caffi drabbats av den romantiska längtan till Orienten som florerade i Europa efter Napoleons krigståg. Caffi åkte iväg och besökte under sin resa Aten och Konstantinopel för att därifrån fortsätta till Egypten, Syrien, Israel och Mindre Asien.

Resan blev strapatsrik. Caffi färdades på häst- och kamelryggar längs karavanvägar, råkade ut för sandstormar och blev rånad. Trots alla umbäranden gjorde upplevelserna avtryck i hans måleri.

Vid sidan av måleriet var Ippolito Caffi en hängiven patriot. Han avled i sjöstriderna vid Lissa då fartyget Re d'Italia träffades och sjönk på Adriatiska havet 1866.

Utställningen Italiens och Orientens tjusning, Ippolio Caffi visas på Konstmuseet Sinebrychoff till 27.5.2018. I samband med utställningen arrangeras ett digert program. Museichef Kirsi Eskeleinen föreläser på finska onsdagen den 7.2. under rubriken Ippolito Caffi – konstnär, äventyrare, patriot.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33