Intressant men svårsmält om falskt grönt guld

Komplicerat. Ghizzardis dokumentär undersöker miljövänliga alternativ.Bild: BLITZ Christophe

Den belgiska dokumentären Green Gold är välgjord men för infotung för att fungera som tidsfördriv.

Yle TV1 22.05

Sergio Ghizzardis dokumentär Green Gold är resultatet av sju års arbete, och ger en djupare och mörkare bild av en industri som för bara ett decennium sedan hyllades som lösningen på en av mänsklighetens allvarligaste kriser. Biodiesel och bioetanol skulle erbjuda ett miljövänligt alternativ, som dessutom skulle minska industriländernas beroende av miljömässigt destruktiva fossila bränslen som olja och kol. Men sanningen blev mer komplicerad.

Ghizzardi för tittaren till länder som Indonesien och Argentina, som försökt bli världsledande inom industrin att förädla bränsle ur odlade jordbruksråvaror, såsom sojabönor. Resultatet blir vild landspekulation där jorden som i årtionden försörjt lokala småbönder köps upp i vilda landspekulationsorgier.

Bönder som är för svaga och fattiga för att försvara sig luras på sin mark genom juridiska trolleritrick eller jagas helt enkelt bort med vapen i hand. Jordbruk som tidigare använts för att odla mångsidiga grödor eller för småskalig boskapsuppfödning förvandlas till dystopiska monokulturer som måste industribesprutas med tunga bekämpningsmedel. Skog huggs ner, grundvatten sugs upp, människor och djur insjuknar och dör eller förlorar sina livsförutsättningar i form av mat, vatten och försörjning.

Samtidigt pågår i Bryssel en intensiv kamp mellan olika lobbyister som för fram sina respektive industriers intressen. De multinationella oljejättarna som till exempel British Petroleum (berömda bland annat för att ha förgiftat Mexikanska golfen) har redan insett att det är fåfängt att försöka konkurrera med biobränslet. I stället försöker de hoppa på tåget, investera och anlägga egna biomassaplantager och etanolraffinaderier, och lobba för att politikerna ska ignorera deras destruktiva effekter på samma sätt som de så länge ignorerat oljepumparnas.

Oljebolagens och etanoljättarnas gemensamma fiende blir i stället elbilsindustrin som vill ändra på hela paradigmet för hur vi konsumerar energi för att transportera varor och tjänster. Samtidigt jobbar en mindre skara idealister i tysthet på med alternativ som på riktigt kan kallas mer skonsamma för miljön, också de hela tiden med risk att överskuggas och trängas ut av större och hänsynslösare aktörer.

Ghizzardis dokumentär är sprängfylld med information - resultatet av hans mångåriga arbete. Det här är dock inte enbart till dokumentärens fördel, då det ibland blir lite för mycket att ta in från den digra, en och en halvtimme långa helheten. För den som är insatt och intresserad av ämnet kan Green Gold dock vara en värdefull informativ upplevelse.

Otto Ekman Reporter