Intelligenta frågeställningar

Historia och nutid. VäkeväKollektiivi granskade folkmusikens och folkdansens historia i en föreställning i work-in-progress-stil.Bild: Jorma Airola

Vad handlar nedtecknad tradition om egentligen? Hur gör man en vettig föreställning utifrån den? Emilia Lajunens andra doktorskonsert bjöd tillsammans med VäkeväKollektiivi på intressanta frågor i ett rårört format.

Folkmusik/Dans

VäkeväKollektiivi: Katrillia kahdessa ajassa (Tradition-in-progress). Musikhuset, Black Box, 12.4.

Då man studerar folkmusik och folkdans studerar man oftast en nedtecknad tradition, ett enskilt ögonblick som sparats för eftervärlden. I dag fungerar vi på motsvarande sätt via föreställningar och skivor, som representerar en liten glimt av en större process. Emilia Lajunen studerar i sin konstnärliga doktorsexamen olika sätt att bredda spelmansuttrycket med hjälp av teater och dans, och den andra konserten tillsammans med VäkeväKollektiivi blev en intressant resa.

Temat var skickligt valt – man koncentrerade sig på kadriljen i dess olika former. Som helhet var föreställningen nog rätt ojämn med lite ryckig dramaturgi, men i och med att det tydligt handlade om ett work-in-progress-format hör nog den råa estetiken till.

Vi fick uppleva ett sammelsurium av nedtecknade danser och danser utlärda av traditionsbärare (speciellt intressant var glimten ur skoltsamernas kadriljtradition), nedtecknade spelmanslåtar, arkivfilmer med mera. Föreställningens hjärta låg ändå i det snack man spelat in på video i samband med träningarna, det var ofta intressantare än det man rent konkret såg på scen.

Fiffiga frågor

Tankeställningarna var nämligen på många vis geniala – frågor utan klara svar, men synnerligen viktiga för vilken konstnär som helst. Till exempel: I vilket skede ska man stanna upp den konstnärliga processen för att få själva verket till stånd? Och för den som jobbar med traditioner: Vilka andra traditioner har existerat förutom de nedtecknade, vilka andra alternativ har funnits? Vad är rätt, vad är äkta?

De sex dansarna är sympatiska och klartänkta. Konceptet är Outi Markkulas och påminner en hel del om den stil hon bjöd på i den likaså rårörda Tanssiesitys klo 14 nyligen. Emilia Lajunen var ensam musiker i gänget, och dansade aktivt med samtidigt som hon spelade nyckelharpa med intensitet och på så vis upprätthöll hela musiken ensam. Det här med en enda spelman som spelar upp till dans känns som ett viktigt fenomen att blåsa liv i, ganska bortglömt i dagens värld. Att bjuda upp publiken till en sista gemensam kadrilj var en fiffig avslutning och ett sätt att påminna om hur traditionen kan omstöpas och leva vidare. Att mästerfolkdansaren Antti Savilampi för ett tjugotal år sedan hittade på att man kan dansa kadrilj och ropa ut instruktioner åt deltagarna samtidigt har verkligen etablerat sig som en levande tradition i vår tid. I den här kontexten påminde det samtidigt om att folkdansen ursprungligen inte hört hemma på estraderna.

Tove Djupsjöbacka Musikkritiker

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00