Integration är inte automatik, utan en levande, föränderlig process människor emellan

Vilket förtroende skapar staten mellan invånarna och staten när vi med ena handen förses med information om att integrera invandrare för att undvika samhällsproblem i framtiden och med den andra handen serveras information om att man rycker upp människor ur ett sammanhang precis hur som helst, som om varje människa vore en schackpjäs.

Migrationsverket (Migri) har meddelat att det stänger flyktingmottagningscentralen i Knektbro i Esbo på gränsen till Grankulla. Om jag förstått rätt bor där nu cirka 300 personer. Som mest bodde där omkring 800. Vid ett skede flyttades nya människor dit från andra centraler som stängdes runtom i landet. Nytt var också att kvinnor och barnfamiljer flyttade in.

Många invånare i Knektbro har bott där sedan 2015-2016 då den stora vågen kom över Finland och många centraler etablerades. Privatpersoner, församlingar och olika föreningar har haft kontakt med Luonas' personal som driver förläggningen och med enskilda individer. Man har efter bästa förmåga försökt integrera invånarna genom finskundervisning, smågrupper, enskilda människorelationer. En del av invånarna har flyttat in i finländares hem, andra har bott där och fått nära vänner i Esbo- och Grankullabor. Det här har varit viktigt dels för välmåendet och positiva inslag i en lång väntan, dels har det berikat allas våra liv på olika sätt.

Frivilliga har också hjälpt invånare som fått positivt asylbeslut att hitta bostad, andra som ännu väntar eller som fått ett negativt beslut har tröstats. Självmordsförsök har också varit en del av verkligheten under en hänsynslös lång vänteperiod. Tröstlöst har det varit för aktiva unga män där passen förfallit och asylbeslutet väntar på sig. Utan pass får du inte jobba. Utan positivt asylbeslut kan du inte ansöka om främlingspass. Så går du omkring i en destruktiv limbo efter det. Kan ingenting göra, ingenting lagligt. Svarta marknaden öppnar sig för dig som frestelse. En del unga män har prostituerat sig.

Nu har då alltså staten beslutat att stänga flyktingförläggningen i Knektbro. Många har arbetstillfällen, ännu fler har skaffat sig vänner bland lokalbefolkningen. Invånarna på flyktingförläggningen har väntat länge, har sina livlinor till vissa människor, har skapat sig ett mönster, en struktur för att orka, för att överleva och med ett enkelt beslut någonstans långt borta från verkligheten har Migri bestämt att lägga ner flyktingförläggningen. Det är olönsamt att ha den kvar. Det kostar pengar för finska staten.

Men, jag undrar, som jobbar inom diakonin och inte är helt främmande för människors ekonomiska, mentala och ensamhetsproblem, om vår finska stat faktiskt i längden sparar pengar på att riva upp människor på detta sätt? Är kostnaderna, om vi talar pengar när vi diskuterar med Migri, staten, faktiskt mindre i längden om vi mäter alla mentala problem som uppstår? Alla arbetstillfällen som gjort det möjligt för flyktingar att själva tjäna sitt levebröd som nu går förlorade? Är detta en sund integreringspolitik?

Vilket förtroende skapar staten mellan invånarna och staten när vi med ena handen förses med information om att integrera invandrare för att undvika samhällsproblem i framtiden och med den andra handen serveras information om att man rycker upp människor ur ett sammanhang precis hur som helst, som om varje människa vore en schackpjäs. Signalerna från staten är otydliga och motstridiga. Budskapen till oss är att det vi gör är inget värt, det vi strävar efter bryr sig staten inte om. Den avtackar asylsökande som lär sig finska, försöker försörja sig, skapar relationer, vill bidra med utbildning och kunskap.

Och vi som står kvar och ser på våra bekanta och vänner? Vad ska vi göra? Vi skäms. Ska vi ordna en glad avskedsfest och tacka för oss? Ska vi börja integrera nästa kull som om vi hade med små robotar att göra på ett löpande band?

Vår nya regering (efter Juha Sipiläs katastrofala flyktingpolitik) har inte underlättat asylsökande människors liv på ett märkbart sätt. Asylsökande fick litet längre tid på sig att överklaga sina negativa asylbeslut. Inte får de jobba, inte får de kortare väntetid. Tack, tack. Regeringen måste skärpa sig! Liksom staten! Ingen kan integreras om man river upp människor i själva processen. Integrering handlar om människorelationer, trygghet och tillit i första hand. Det kan inte värderas i pengar. Klipper man sönder människorelationer med vett och vilja skapar man stora problem.

Nu väntar jag mig att Migri backar och låter Luona fortsätta ta hand om flyktingförläggningen i Knektbro. Att fullfölja sitt beslut är som att berätta att vi ska sluta integrera människor. Förstår ni inte att integration inte är automatik? Det är en levande, föränderlig process människor emellan.

Catherine Granlund, diakon, Grankulla svenska församling

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Akademen - en modern klassiker

Mer läsning