Inte vilken som helst semester

Dracula med familj åker på kryssning. Bild: Sony Pictures Animation

Den tredje filmen om greve Draculas familj är bättre än tvåan men ändå mer stökig än rolig.

ANIMATION/BARN

Hotell Transylvanien 3 – En monstersemester

Regi: Genndy Tartakovsky. Manus: Tartakovsky, Michael McCullers. Röster, originalversionen: Adam Sandler, Andy Samberg, Selena Gomez, Steve Buscemi. På svenska, finska och engelska.

Kul idé, det här med att dra mattan under diverse monster som plötsligt framstår som mer eller mindre gångbara. Men där Pixars Monsters Inc. var den charmigaste av filmer, gjord med såväl hjärta som humor, var Sonys Hotell Transylvanien (2012) mera flåshurtig, på gränsen till det hysteriska.

Det var fallet också i fortsättningsdelen där greve Dracula till sin stora fasa tvingades inse att sonsonen Dennis inte var mycket till vampyr. Skyll på dottern, Mavis, som haft den dåliga smaken att äkta ett icke-monster.

Nåväl, den här gången drar det ihop sig till en kryssning, på betryggande avstånd från det "skräckinjagande" monsterhotellet. Det är Mavis som anser att farsgubben, den något kärlekskranka änklingen, är i behov av en semester.

Dracula utan kappa

Med på resan följer alla de gamla bekanta, bland dem Frank (som i Frankensteins monster), varulven Wayne, Mumien och Osynliga mannen. Samt en greve Dracula (med en stämma lånad av Adam Sandler) som skippar den sedvanliga svarta kappan till förmån för badbrallorna, hör och häpnad.

Sedan går det som det går, att den kvinnliga kaptenen faller för vår hjälte. Vad synd då att blondinen i fråga inte har rent mjöl i påsen och spetsar dippsåsen med vitlök, bara en sån sak.

Den som har ett gott öga till de två första filmerna lär gilla också trean, återigen signerad Genndy Tartakovsky. Berättarmässigt är det mycket tuta och kör, ackompanjerat av en slapstick-estetik som aldrig släpper greppet.

Aningen stökigt

Och som vanligt noterar man en viss originalitet även när det gäller karaktärsskildringen; inga raka linjer eller osminkade bildrutor här inte. Men det som gör att Hotell Transylvanien 3 (Hotel Transylvania 3: A Monster Vacation) sticker ut – i relation till det erkänt svaga andra albumet – är de hejdlösa kulturkollisionerna.

Se Dracula och hans anhang spela pingis, dyka, dansa och ta sig ett dopp i poolen – samt över huvud taget försöka bete sig som folk (och misslyckas så det stinker om det).

Men roligt och avväpnande, njaa, sådär. Inte sällan känns det snarare stökigt, som om den inspirerade galenskapen vore på kort.

Krister Uggeldahl

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning