Inte så mycket om Kevin

Föräldrar. Eva (Tilda Swinton) och Franklin (John C. Reilly) har olika bilder av sin son.Bild: O-scope

Lynne Ramsays filmatisering av Lionel Shrivers roman är en intressant och obehaglig blandning av psykologiskt drama och horrorfilm och Tilda Swinton är ytterst bra, men borde den inte handla lite mer om Kevin?

We Need to Talk About Kevin

FOX 21.55

Lynne Ramsays psykologiska drama We Need to Talk About Kevin (2011) är ingen lättsam film. Den återberättar händelserna kring en skolmassaker, sett ur ögonen på förövarens mamma Eva. Filmen är baserad på Lionel Shrivers hyllade roman med samma namn från 2004. Där berättades historien främst genom brev som Eva skriver till sin man. I filmen får vi se händelseförloppet utspelas genom tillbakablickar, drömmar, nutid och kanske även Evas skeva självbild.

Vi möter Eva (Tilda Swinton) när det brutala dådet redan är utfört. Sonen Kevin (Ezra Miller) sitter i fängelset och Eva, en före detta resejournalist, bor ensam i ett ruckligt hus i närheten. Grannarna vet vem hon är, de vet vad hennes son har gjort, och hon får utstå både deras ilska och hån.

Den komplicerade relationen mellan mor och son börjar redan då Kevin föds. Eva har svårt att känna sig bekväm i mammarollen och som baby gråter Kevin konstant för att sedan avvisa Evas försök att närma sig.

Vid ett tillfälle blir Eva så frustrerad att hon knuffar Kevin mot en vägg så att han bryter armen. När de återvänder från doktorn och pappa Franklin (John C. Reilly) undrar vad som hände väljer Kevin att täcka för sin mamma – för att senare kunna använda situationen för utpressning.

Saker blir inte bättre av att Kevin får en lillasyster. Han är svartsjuk och oempatisk. Och så börjar olyckor hända. Franklin vägrar dock lyssna när Eva uttrycker oro över den allt mer problematiska sonen. Frank upplever inte själv dessa "incidenter" och tar ständigt sonen i försvar.

Swinton är ytterst bra i rollen som ovillig förälder med kroppen full av skuldkänslor och förvirring. Frågan både hon och filmen ställer sig är nämligen följande: är Eva ett offer eller är det hon som skapat Kevin?

Miller är övertygande som psykopat men frågan är om hans Kevin inte blir lite väl endimensionellt ond. Personligen har jag också svårt att se Reilly i rollen som Franklin. Han är så diametralt olik Swinton att det är svårt att förstå hur dessa två karaktärer någonsin fattat tycke för varandra.

Ramsays filmatisering är en intressant och obehaglig blandning av psykologiskt drama och horrorfilm, men den lämnar mig frågande. Den handlar nämligen inte om Kevin, den handlar om Eva. Och eftersom Swinton är en så magnifik skådespelare finns ett definitivt värde i det. Men hur är det med Kevin? Borde vi inte prata om honom?

Martina Moliis-Mellberg Reporter

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00