Inte så himla intelligent

Sorglöst buller och bång. Kevin Hart och Dwayne Johnson i Central Intelligence. Bild: Okänd

Gott humör finns det gott om men det brister i tajmningen och personkemin, skriver Krister Uggeldahl om Central Intelligence.

ACTION/KOMEDI

Central Intelligence

Regi: Rawson Marshall Thurber. Manus: Ike Barinholtz, David Stassen m.fl. Foto: Barry Peterson. I rollerna: Dwayne Johnson, Kevin Hart, Amy Ryan.

Central Intelligence av Rawson Marshall Thurber är en actionkomedi i rakt nedstigande led från den sorglösa 80-talstraditionen, korsad med Rush Hour och Arnold Schwarzenegger light.

Följaktligen vankas det en hel del munhuggas samt buller och bång så det räcker och blir över.

I filmens centrum har vi Dwayne "The Rock" Johnsons muskelknutte som här får sällskap av kontorsråttan (läs: revisorn) och gamla klasskamraten Kevin Hart. Fast nu har det ju inte alltid varit så här.

I high school var det Calvin Joyner (Hart) som stack ut allt medan Dwayne Johnson alias Robbie Weirdicht var den mobbade fetknoppen. Nåväl, killarna har inte setts på tjugo år när Robbie som nu går under namnet Bob Stone tar kontakt på Facebook.

På det följer en natt på stan och ett minst sagt stökigt morgonpass. För när CIA därpå följande dag knackar på dörren låter "men in black" (under ledning av en skjutglad Amy Ryan) förstå att Calvins forna klasskamrat de facto är en avhoppad CIA-agent med mord och landsförräderi på sitt samvete.

Det hindrar inte Harts revisor från att – högst ofrivilligt – ta Bob Stones parti. Sedan är det bara att lägga benen på ryggen, detta samtidigt som den gode Calvin försöker rädda sitt äktenskap.

Det bäddar för en skojfrisk kompiskomedi av det slag som man sett hundra gånger tidigare. Kevin Hart spelar Kevin Hart (samt Chris Rock och Chris Tucker), den snacksaliga svarta mannen som vid det här laget torde vara patenterad av en Eddie Murphy.

Under tiden spöar Dwayne Johnson folk till höger och vänster, det vill säga när han inte – i nostalgins namn – talar sig varm för tonårskomedin Sixteen Candles, den med Molly Ringwald i sitt esse.

Men även om detta är ett på pappret vinnande koncept är själva slutresultatet mindre lyckat. Låt gå för att manuset är som skrivet på baksidan av en tändsticksask, det får man ta i sommartider.

Dessvärre lossnar det inte heller komiskt. Gott humör finns det gott om men det brister i tajmningen och personkemin.

Kevin Hart blir i längden rätt tröttsam och vad "stora vänliga jätten" (och wrestlinglegendaren) Dwayne Johnson beträffar är han ju ingen skådespelare i egentlig mening. Han är snarare en seriefigur som gör sig bättre när replikerna är på kort.

Krister Uggeldahl