Inte lätt att vara varg i dessa tider

Vargen (Markus Haakana) är ett djur som tar väl hand om sin avkomma. Han förkroppsligar båda egenskaperna, en glupskhet som det är svårt för omgivningen att leva med, och en varm omtanke om sin son (Robin Hansson).Bild: Oskar Silén

Stora stygga vargen på Finns sommarteater är en liten lovsång till maskulinitetens försvar, till mäns, pappors och söners sårbarhet. En ganska charmig sak om försoning.

Sommarteater

Av Katja Krohn. Översättning till svenska av Jan Nåls.

Regi: Oskar Silén. Scenografi: Oskar Silén, Frida Hultcrantz. Kostym: Frida Hultcrantz. Musik, musikinspelning och arrangemang: Jonas Koivumäki, Jonas Blomqvist. Koreografi: Anne Pihlström. Sånginstudering: Thilia Tamminen. Ljudteknik: Jonas Koivumäki. På scenen: Markus Haakana, Robin Hansson, Felix Dahlberg, Ronya Ekman, Lotte Granberg-Haakana, Ellen Haakana, Ada Leislahti, Bernhard Lindberg, Lovisa Schulman, Tindra Sederlöf, Sabina Sievänen, Jonna Sundberg, Anna Sundell.

När Katja Krohn skrev sagospelet Stora stygga vargen år 2001, hade vargen ännu inte kommit till västra Nyland. Nu gestaltas huvudpersonen Vargen av en Markus Haakana som vandrar rakt in i publikens hjärtan på Finns sommarteater.

Krohns sagopjäs är en parafras på Rödluvan, men också ett självständigt verk. Pjäsen börjar med att vargen i ett hungerskov äter upp inte bara den chokladkaka hans fru har bakat, utan också frun (Lotte Granberg-Haakana). I ett slag och några tuggor har han blivit ensamförälder till en varg i tonåren, ett ungdjur som företräder en ny generation, för vilken det inte är självklart att man ska äta allt som rör sig i skogen med motiveringen att man är varg och vrålhungrig. Rupert (Robin Hansson) balanserar skickligt på den slaka lina som ligger utspänd mellan pappa och mamma ("Varför sa hon ingenting innan hon gick?", undrar Rupert olyckligt), mellan barndom och vuxenhet (mjukisdjur och flickvän), i korstrycket av konflikter, ställningstaganden och olika sorters maträtter. Hansson visar elegant på motsättningarna och klarar av att kryssa i land.

En grupp Killingar (Ronya Ekman, Ellen Haakana, Ada Leislahti och Bernhard Lindberg) är ett kollektiv som förtjänar att nämnas. De är rätt likformiga, övar balettdans och väntar på mammas (Lotte Granberg-Haakana) munkar, men är färdiga att ta till saxen när det kommer fram att vargens mage måste sprättas upp för att få ut lite folk och djur.

Det finns många andra djur och episoder i den här pjäsen som både barn och vuxna kan känna igen från andra sagor, en scen där Vargen försöker blåsa omkull grisarnas hus till exempel.

Som brukligt är på Finns sommarteater, består ensemblen av både barn och vuxna. Sagospelet ledsagas av musik och sång, klassisk musik, jazz och visor. Krohn har gjort ett perspektivbyte. I stället för att ha Rödluvan, hennes mormor och mamma i huvudrollerna, och ha Vargen som fiende och Jägaren som Räddare, är det Vargen och hans pojke som står i fokus. Kvinnorna och flickorna finns med, de är viktiga och efterlängtade men de är trots allt bipersoner. Regissören Oskar Silén håller fint ihop alla infall och stickspår i den här upptågsrika pjäsen. Jonas Koivumäkis musik och Anne Pihlströms koreografi följer samma lugna linje som är ett fint stöd för berättelsen. Scenografin (Silén och Hultcrantz) med granar i olika kulörter och mjuka grenar följer samma princip.

I dessa Me too-tider är det kanske kontroversiellt att en pappa sitter på sängkanten och läser en godnattsaga om "Ett köttstycke i röd luva som går genom skogen till sin mormor med en flaska vin och en kaka" för sin son, men publiken, också de allra yngsta, sitter alldeles lugna. Sagokonventionen fungerar – vi vet alla att det här är en saga, och inte på riktigt.

Som det läses ur en bok om vargar: Vargen är ett djur som tar väl hand om sin avkomma. Han förkroppsligar båda egenskaperna, en glupskhet som det är svårt för omgivningen att leva med, och en varm omtanke om sin son.

Stora stygga vargen är en liten lovsång till maskulinitetens försvar, till mäns, pappors och söners sårbarhet.

En ganska charmig sak om försoning.

Lite betänksam kan man kanske bli när Vargmamman ruskar på sig när hon i slutet kliver ut ur sin makes mage och bara säger "Äsch, sånt händer" till att han åt upp henne. Å andra sidan kanske det är ett bra svar att ge sitt barn, för vad kan ett barn göra?

Barbro Enckell-Grimm

Hur du kan få en låg låneränta

När man tecknar ett lån finns det många lånegivare som tycks ge bra villkor, men som sedan tar ut både dolda räntor och oförutsedda avgifter. Trots att det idag är riktigt vanligt att ta lån så kan det vara svårt att veta vad man ska leta efter och tänka på när man lånar pengar. Därför sammanfattar vi här några av våra bästa tips för att hjälpa dig att hitta rätt i lånedjungeln. 14.6.2018 - 14.03