Insatserna är höga för krisande HIFK

Tungt. Skador på nyckelspelare är det sista HIFK behöver just nu.Bild: Lehtikuva/Roni Rekomaa

0,66 mål per match, poängsnitt 0,75, en seger på tolv försök, enda trepoängaren kom i början av maj, kassakris, skador på nyckelspelare och en allt annat än fungerande taktik. HIFK:s säsong 2017 verkar bli precis så svår många befarade och en del hoppades på.

Varningssignalerna fanns där redan under vintern. Pengarna, eller snarare bristen på dem, tvingade HIFK att ta sena beslut gällande vissa spelare, allt för att spara lite kosing. Antti Muurinens Thailandresa var en annan sak som valsade runt i rubrikerna men här var herr Muurinen helt oskyldig. Han hade, som den ekonomiska man han är, bokat resan före han tog över HIFK-skutan sommaren 2016, och erbjöd sig att ställa in den. Men den sanktionerades av HIFK-ledningen som på så sätt kunde spara lite lönekostnader i case Muurinen.

Samtidigt försvann så gott som hela backlinjen och även om både Nosh A Lody och Kim Raimi har sina förtjänster som ligabackar var kvalitetstappet under vintern odiskutabelt. Framåt var det enda riktigt tunga nyförvärvet en 36-årig Mikael Forssell. Forssells meriter och karriär kan ingen förneka. Han är en av våra stora genom tiderna och även om jag förstår PR-värdet av att skriva kontrakt med en legend borde HIFK ha använt de externa pengarna man fick för att knyta till sig "Miklu" på ett bättre sätt. Om det nu hade varit möjligt. Forssells namn är alltjämt så pass gångbart att externa finansiärer lyssnar lite noggrannare till hans namn än många andras.

En, mittback, en central mittfältare eller en spelare för position nummer tio är vad HIFK behövt. Varför man har en relativt dyr spelare som Juho Mäkelä att sitta på bänken är inte alldeles lätt att förstå. I synnerhet inte under rådande ekonomiska realiteter.

HIFK:s trupp är tunn. Och extremt sårbar för skador på nyckelspelare. Mot SJK senast saknades maestron Mika Väyrynen och i slutminuterna skadade sig utmärkte ytterbacken Tommi Vesala. Knäet kan vara sönder. Väyrynen hade dragit på sig en skavank i en PR-match under landslagspausen och kanske att den alltjämt väldigt seriöse Väyrynen borde ha funderat en extra gång om hans medverkan verkligen var nödvändig. Spelprogrammet i ligan är som bekant både tätt och tufft och ju äldre du blir, desto mer tid behöver du för att återhämta dig.

Något värre verkar det ändå inte vara frågan om Väyrynen ska kunna medverka hemma mot PS Kemi i morgon. En match som kan ha något av en ödesstämpel för HIFK över sig.

Utgångsläget var svårt från början och nu är frågan vad som kan göras? Pengar är det ont om och det verkar fortsatt vanskligt att samla in finlandssvenskt kapital för att få lite extra olja i ett maskineri som börjar kännas torrare än knackkorvsmuggarna du kan köpa på matcherna. En aktieemission planeras men den hjälper inte laget just nu.

Några tunga nyförvärv är inte att vänta. Muurinen var en utmärkt projekttränare då han kom in förra året och med sitt positiva lynne fick HIFK att njuta fotboll igen. Men på sikt är han ingen lösning, något som pågående säsong är ett ypperligt bevis på. Uppgifter nära HIFK gör gällande att frustrationen över kvaliteten på Muurinen tränare bland vissa spelare stundtals varit stor. Muurinen meriter som tränare är odiskutabla men han har för det mesta fått operera med utmärkta trupper. HIFK:s trupp anno 2017 är allt annat än utmärkt.

En patentlösning för krisande lag är ett byta tränare. Men också här blir frågan lätt ekonomisk. Vad och vem har HIFK råd att anställa? Vem skulle få laget på rätt köl igen? Simo Valakari är ledig men något säger mig att hans löneanspråk och ambitionsnivå för tillfället inte riktigt överensstämmer med de stjärnpryddas.

Ett nytt, eget hemmastadion, har varit på tapeten inom HIFK den senaste tiden. Vd:n, åtminstone tillfälliga, Tero Korhonen har nämnt områden som Ärtholmen, Gräsviken, Böle och Kottby. De två förstnämnda faller på sin orimlighet. Det finns helt enkelt inte plats, inte nu och inte i några generalplaner heller för den delen. Böle? Kanske, Kottby nja.

Själva ideen om ett eget stadion är välkommen. Telia 5G-arenan, eller Femman, har en så stark HJK-stämpel över sig att diverse Kamratstugor drunknar bland alla HJK-bucklor från forntid och nutid. HIFK:s bucklor börjar som bekant ha ett viss museivärde.

Det finns två ställen där ett stadion för cirka 5000 pers skulle sitta fint. 1. Kajsaniemi. På platsen där den nuvarande sandplanen finns. Kan bli trångt men ett stadion med en läktare på långsidan och varsin kortsida kanske kunde gå att klämma in.

Ett annat ställe är givetvis Berghäll. Båda två har fördelen av alldeles utmärka kommunikationer. I Kajsaniemis fall kunde kanske ett stadion också ha en kväsande effekt på all den verksamhet som inte tål dagsljus i parken.

Och så lönar det sig givetvis att undersöka möjligheten att bygga ett stadion med möjlighet till samverkan med exempelvis bandy.

Men vad händer om HIFK åker ut och Honka stiger? Känns som att Kamraterna i så fall hamnar i ett tillstånd av vacuum. Ett vacuum som kan innebära betydligt mera än en säsong i division 1.

Ångesten över att inte vara ett ligalag 2018 kan vara närmare än många anar. Huvudvärken de trognaste HIFK-supportrarna kan tvingas vakna upp med i oktober överskrider den du får av en låda HIFK-vin med hästlängder.

Insatserna är väldigt höga, både sportsligt och rent infrastrukturellt sätt. Kamratandan talas det ofta om. Nu måste den börja ta sig uttryck i poäng. Med start mot PS Kemi i morgon. Annars lossnar ytterligare en mutter till falluckan. En fallucka med ordet division 1 inristat med versaler.

Jonas von Wendt Reporter

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00