Inre angelägenhet?

Söndag, den första oktober 2017. Det katalanska folket har bestämt sig att rösta om sin självständighet. Stämningen är spänd. Ju längre kvällen lider, desto mer oroväckande känns läget. Twitterflödet fylls av videosnuttar som vittnar om ren och skär polisbrutalitet.

Det kan tänkas att det hettade till också bland dem som vandrade mot röstningslokalerna. Men en polis bör kunna hantera provocerande situationer. En polis inser att maktbefogenheterna ska användas proportionerligt. En polis som sparkar och river folk i håret har tappat förståndet.

Beteendet kan inte rättfärdigas med hänvisning till att de försvarar rättsstat och laglig ordning. Den som påstår så förstår inte vad rättsstat är.

Det är tveklöst att folkomröstningen i fråga strider mot Spaniens konstitution. Enligt den spanska grundlagen är den spanska nationen en oupplöslig enhet. Denna tolkning har också bekräftats av den spanska författningsdomstolen. De som talar för självständighet hänvisar ofta till folkens rätt till självbestämmande. Med stöd av den borde alla folk få fritt bestämma sin politiska ställning och fritt fullfölja sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling.

Det juridiska kruxet är hur denna rättighet ska tolkas. Rättsligt sett kan man argumentera för en tolkning enligt vilken Katalonien har rätt till självbestämmande, men man kan också argumentera för att det inte har det. Klart är dock att katalanerna borde ha en fredlig möjlighet att dryfta frågan.

Givet är också att frågan ingalunda är enkel.

I ärenden som gäller en nations grundläggande intressen träder politiken alltid fram. När läget är så konfliktfyllt som i Katalonien mäts politikernas skicklighet. Den spanska regeringen valde att skicka militärpoliser till Katalonien för att fysiskt förhindra folkomröstningen. Det var inte förnuftigt. Att rösta är en fredlig viljeyttring. Det är utan tvivel provokativt, men det är trots allt en viljeyttring. Den spanska regeringen skulle inte ha förlorat något med att låta katalanerna visa vad de tänker. Valet är ju inte lagligt och därmed behöver man inte ge valresultatet någon rättslig betydelse. Genom att välja våldet försvårade de situationen både politiskt och moraliskt.

Frågan om politikernas skicklighet stannar inte i Spanien. Det har varit plågsamt att se hur en del europeiska och finländska politiker har plockat ur malpåsen det gamla mantrat om inre angelägenheter. Används det vårdslöst kan man få den uppfattningen att den spanska våldsamma reaktionen är deras egen sak. Det är den inte. Polisbrutalitet är en människorättskränkning som inte är en stats inre angelägenhet. Vi kan, och bör, agera neutralt i förhållande till den politiska konflikten, men vi får inte vara neutrala inför våld.

EU:s medlemsstater måste ha mod att agera som en klok vän gör. Han eller hon sopar inte dina klantigheter under mattan. En klok vän säger till när du har sjabblat. Spanien och Katalonien behöver sina kloka vänner nu.

Elina Pirjatanniemi professor i folkrätt och föreståndare för Institutet för mänskliga rättigheter vid Åbo Akademi

Kim Herold: ”Motorsängen hjälper mot snarkningarna”

Musikern Kim Herold, även känd från tv-programmet Selviytyjät, har märkt att en bra säng gör det lättare att återhämta sig och att den till och med förebygger idrottsskador. 5.11.2019 - 14.22

Mer läsning