Inlägget: EM – finländarnas VM

Sandra Eriksson hoppas i dag att hon har centimetrarna och sekunderna på sin sida.Bild: Martti Kainulainen

Frånsett Kristiina Mäkelä har marginalerna inte riktigt varit på finländarnas sida i Amsterdam. Mäkelä tog sig med ett nödrop till dagens trestegsfinal, med samma resultat som Jeanine Assani Issouf men med ett bättre näst bästa resultat.

Kristian Bäck var ynka 2 centimeter från en helt sensationell medalj i längdfinalen. Ett likadant hopp som i kvalet hade räckt till brons. Det är lätt att säga att resultatnivån var svag: OS-guldmedaljören Greg Rutherford klarade bara 8,25 m. Men stortävlingar är ett kapitel för sig.

Oskari Mörö var fyra i 400 meter häck – en fantastisk prestation i sig som tyvärr hamnar i skuggan av att han missade bronset med fjorton hundradels sekunder. Hans finska rekordtid 49,08 hade räckt – men fredagens förhållanden var rätt så extrema med hårda vindar. Dessutom: till skillnad från sina värsta konkurrenter tvingades Mörö löpa i onsdagens försök, så det blev tre 400 meters lopp inom tre dagar. Tufft.

Men det kanske bara är bra att förväntningarna inte är alltför uppskruvade.

Antti Ruuskanen var överlägsen favorit i spjutfinalen efter att ha dominerat kvalet, men stoppades av vad som troligen var en försträckning i revbensmusklerna. Igen: nivån var medioker, men förhållandena var långt ifrån optimala. Bronset får knappast en synlig plats i Ruuskanens prisskåp. Men smart av honom och hans tränare Jarmo Hirvonen att förstå att avbryta och inte riskera att förvärra skadan.

Samma kan tyvärr inte sägas om Johanna Peiponen. Peiponen omtalades som en potentiell svart häst inför 10 000 meters loppet, men hon drabbades av en belastningsskada före EM och det framstår som ett mysterium varför hon överhuvudtaget ställde sig på startlinjen. Hennes mamma och tränare Arja Peiponen berättade att Johanna inte ville tävla, men efter att de diskuterat om saken beslöt de att hon inte står över sin första stortävlingsfinal.

Följden? Sista plats med den för henne usla tiden 34,39,91. Följande dag kunde hon inte gå, för att hon hade så ont i höften. Hur tänkte man där? I värsta fall har hon en stressfraktur som förvärrades av att löpa i EM-finalen. Då är också OS i fara.

I dag hoppas David Söderberg, Sandra Eriksson och Kristiina Mäkelä att de har centimeterna och sekunderna på sin sida. Fredagens kval lovar inte guld och och gröna skogar: Mäkelä tog sig som sagt med minsta möjliga marginal till final, Söderberg hade bara ett hyfsat kast i det fuktiga släggkvalet och Eriksson kände sig inte riktigt i slag av en eller annan orsak. Men det kanske bara är bra att förväntningarna inte är alltför uppskruvade. Det är lättast att prestera utan att behöva tänka på andras förväntningar – och dessutom är skrällmedaljer alltid roligare för publiken.

Det känns mer och mer som att EM inte borde ordnas under samma år som OS. Men faktum kvarstår: för typer som Mörö, Bäck och Eriksson är EM den största möjliga arenan där det är realistiskt att ta medalj. EM är som ett VM för finländarna. Tror en medalj trots allt smakar bättre än en fjortonde plats i hårdare sällskap.

Damernas spjut och stavhopp avgjordes efter att denna upplaga gick i tryck. Du kan se hur det gick på HBL.fi.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33