Inget munskyddsmotstånd inom vänstern

Om det är så olyckligt att kolumnförfattaren råkat ut för någon till Vänsterförbundet kopplad munskyddsmotståndare är det bara att beklaga.

I dag-kolumnen Masknationalism (HBL 1.5) avslutas med orden "Vänskaper och gammalt groll går igen. Är det orsaken till att ytterhögern motsatt sig munskydd i flera länder, men vänstern hos oss?"

Jag hoppas givetvis att det är ett tryckfel, annars är det ett underligt uttalande. Om det är så olyckligt att kolumnförfattaren råkat ut för någon till Vänsterförbundet kopplad munskyddsmotståndare är det bara att beklaga; munskyddsmotstånd är definitivt ingenting förbundet praktiserar eller stöder.

Bianca Gräsbeck, Åbo Gröna vänster

Svar Jag uppskattar att Bianca Gräsbeck öppnar en viktig diskussion, som kolumnformatet inte räckte till för. Det stämmer att inget parti mig veterligen direkt motsatt sig munskydd efter att THL sent omsider rekommenderade dem på hösten. Avgörande är ju också att de allra flesta finländare tagit dem i bruk på ett sansat och vänligt vis. Jag avsåg det munskyddstvivel, emellanåt direkt motstånd som hos oss verkar vara utbrett bland sådana partier, men också experter, opinionsbildare och myndigheter som ofta stått nära vänstern eller liberala värderingar.

Vad som förbryllat mig gällande Vänsterförbundet, Socialdemokraterna och facket är att ingen av dessa mig veterligen gått i spetsen för att skydda utsatta arbetstagare, varken förra våren eller under vinterns andra våg. Byggnadsarbetare, lärare, sjukvårdare och anställda i serviceyrken har varit mest utsatta för smittan, men flera av dem har fortfarande bristfälligt skydd. För att ta ett konkret exempel: Arbetshälsoverket har senast uppdaterat sina instruktioner i september och de lyder gällande hemvården "Använd ett kirurgiskt engångsmun- och nässkydd eller en tvättbar ansiktsmask eller ansiktsvisir." Rekommendationen avser skydda arbetstagare då patienten inte har coronasymtom. Den har så vitt jag kan se flera problem. Med tanke på att även symtomfria patienter kan smitta, och att munskydden framför allt hjälper att hindra smittspridning, borde man rekommendera att även patienten bör bära munskydd. Dessutom räcker ansiktsvisir just ingenvart och även munskydd av tyg skyddar blygsamt: varför rekommenderas inte FFP2-skydd? Nu är jag inte arbetshälsovårdsexpert, utan ger detta som exempel på en diskussion jag tycker att den politiska vänstern borde driva.

Jag hade väntat mig att vänstern skulle försvara just arbetstagarnas intressen aktivare: tala för tillgång till de bästa skydden (FFP2), men också förbättrad ventilation och andra fungerande åtgärder. För att ge ett konkret motexempel: I USA krävde lärarfacket aktivt munskydd för sina anställda. Har något liknande skett i Finland, inom något fackförbund eller parti? Själv har jag stött på frustrerade och oroliga lärare och sjukvårdare som ibland inte tillåtits bära munskydd; min erfarenhet är dock mycket begränsad och jag hör gärna andra exempel. I väntan på dem är min gissning är att regeringspartierna och facket valt att följa myndigheternas rekommendationer och inte kunnat eller vågat dra en egen linje i frågan.

I Finland kan vi just nu hoppas på en gladare sommar och till och med ett slut på pandemin. Mycket har gått väl, med vår slaviska tillit till myndigheternas rekommendationer som både styrka och svaghet. Med tanke på kommande kriser eller i värsta fall en ny våg av pandemin, kunde nu vara en rätt stund att reflektera över hur olika aktörer kunde stärka en mångsidig och konstruktiv politisk diskussion, där nyaste vetenskapliga rön smidigare hörsammas.

Anna Rotkirch, I dag-kolumnist

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Att öka sin förmögenhet är en allemansrätt men få har en konkret plan

Mer läsning