Inget är starkare än kärleken till skärgården

Inte när snöstormen isolerade barnen i hemmet, och inte ens när torskkroken gick rätt genom handflatan övervägde Gun-May Venberg att lämna Vänö. – Kärleken till skärgården är den största orsaken, säger hon.

SERIE

Röster om havet

Detta är den femte och sista delen i en artikelserie där vi talar med människor om deras relation till havet. Syftet är att sprida kunskap om att skyddsinsatser ger positiva förändringar, och den vägen skapa ett fortsatt och djupare engagemang för havet.

Vi har tidigare träffat Alf Norkko och Pata Degerman på Furuskär utanför Tvärminne, Mikael Kilpi på Gunnarsörarna norr om Hangö, Heidi Holmlund på Sjundeå å och Roope Flinkman på Sveaborg. I varje avsnitt berättar också unga forskare vid Tvärminne zoologiska station om sin Östersjöforskning.

Hon är uppvuxen i Hangö, har gått i skola på Åland och förestår nu ett kafé i Hangö under vinterhalvåret. Men om somrarna bor företagaren och mångsysslaren Gun-May Venberg på Vänö i Skärgårdshavet. Det är där hon har tillbringat de flesta åren i sitt liv, året runt.

Hon sysselsatte sig som fårskötare och fiskare, och jobbade lite på dagis och i skolan i Dalsbruk då hon inte höll kafé på en av skärgårdens turbåtar eller sommarkafé i Vänö småbåtshamn. Hon gillar det enkla och småskaliga.

– Det är ganska trevligt egentligen. Man får sköta hushållet precis som i en stadslägenhet, men ska man åka och handla tar det förstås en hel dag, säger hon.

Vi sitter precis ovan gästhamnen och hamnkaféet där båtturisterna tar i land och njuter av saltstänkt solsemester. Kontrasten till den krassa vintervardagen är nästan för tydlig.

– När barnen var små gick det ingen turbåt på morgnarna. De tog skoltaxibåten in till Kasnäs och kom hem med taxibåten eller turbåten, säger hon.

Det förutsatte givetvis att havet var öppet.

– På vintern körde vi snöskoter eller hydrokopter till Kasnäs. Tolv veckor om året. När det inte gick att åka över bodde barnen i familj på fastlandet.

Där sommargästerna muttrar över minsta regnskur har skärgårdsbefolkningen ett annat perspektiv på det obönhörliga i vädrets makter. Gun-May Venberg vet mer än väl att man inte alltid kan planera morgondagen.

– I mörker och snöstorm var det inte så roligt alltid att ringa till skolan och säga till barnen att de inte får komma hem i dag, att de får komma i morgon i stället. Vid tjugo grader kallt och storm är det inte så värst muntert.'

SOMMARSTÄLLE. Förr inföll båtturistsäsongen på Vänö i juni–juli, numera är det högsäsong från midsommar till skolstarten. Bild: Leif Weckström

Vad fick dig att vilja bo kvar här?

– Det är friheten här ute, och det är ett sätt för barn att växa upp och bli självständiga. Och så är det kärleken till skärgården, det är den största orsaken. Barnen har sagt att det bästa de kunnat få var att växa upp här.

Djupet i Gun-May Venbergs kärlek till skärgården skildrar hon bäst genom en anekdot från den tiden hon fiskade torsk. Med dagens fångst bärgad körde hon ensam fisken in till Kasnäs, och på vägen tillbaka skaffade hon nya torskrevar i Holma. Dem slängde hon in i sin öppna fiskebåt som styrdes med tömmar, och sedan bar det av hemåt.

– Det blåste en ganska hård nodväst i Holma så jag tog tag i tömmarna för att sakta farten, säger hon.

Det hon inte tänkte på var att hon precis hade kastat revarna med de sylvassa krokarna över tömmarna.

– Jag fick en krok rakt igenom handen, säger hon och demonstrerar hur den gick in genom handflatan och stack ut genom handryggen.

Kroken gick runt en sena och gick inte att få bort utan hjälp. Som om inte det var nog förankrade kroken henne i båten utan chans att nå gaspådraget och minska farten. Men i stället för att gripas av panik lyckades hon tänka rationellt.

– Min första tanke var att vad gör jag nu? Till Vänö kunde jag inte åka, för där kunde ingen hjälpa mig att få bort kroken ur handen.

Hon vände tillbaka mot Kasnäs och funderade febrilt på hur hon skulle komma i land utan att krascha. Hon styrde mot turbåtsbryggan och lyckades stoppa båten genom att klamra fast den fria armen om en pollare. Men fortfarande kunde hon inte stiga ur.

Det är självklart att jag firar nyår här.

– Jag satt där och gallskrek tills någon kom och hjälpte att skära loss mig. Sedan fick jag skjuts till Dalsbruk för att få bort kroken. Jag åkte tillbaka ut till Vänö samma kväll och fortsatte jobba med handen i paket följande dag.

Att Gun-May Venberg långt senare lämnade Vänö för vinterhalvåret har helt andra orsaker, men ändå kan hon inte hålla sig härifrån hela vintern.

– Det är självklart att jag firar nyår här. Efter julen åker jag alltid hit ut och stannar en vecka. Det hör till.

Och jo, det är förstås mörkt, kallt och tyst.

– Men det är skönt.

Gun-May Venberg har också sett sommarens skärgårdsliv och båtturism förändras. I början förestod hon "en blygsam kiosk". I år är hamnbutiken inne på sin 39:e sommar.

– I början hade vi två tre båtar per natt och folk köpte burkärtsoppa, knäckebröd, havregryn och kanske godis till barnen. Varken kunderna eller vi hade några kylutrymmen.

Nu har Vänö 2 000 övernattande båtgäster per säsong (30–40 om dygnet), plus dagsgästerna. Och kunderna har nya krav.

– De vill ha specialostar, inlagd vitlök och dagsfärskt bröd. Den typen. Ärtsoppan är nog ute. Det ska vara bättre mat nu för tiden.

Samtidigt har säsongen förskjutits framåt med några veckor, från juni-juli till juli-augusti. Nytt är också att gästerna inte är lika finkänsliga som förr.

– Folk förstår inte att de rör sig på privatområde. Man kommer till en gästhamn och så går man runt som om man var turist i en stad. Man har kanske åsikter om att någon borde göra det och det fast man egentligen är gäst på andras privatområde, där man nog är hjärtligt välkommen, men kanske med ett visst förbehåll.

Även om skärgårdsbor och båtturister inte alltid förstår varandra är Gun-May Venberg inte rädd för att konflikter ska hota den turism som skärgården kan behöva.

Folk förstår inte att de rör sig på privatområde.

– Det kan gå riktigt bra förutsatt att alla har nytta av turismen. På Vänö sköter fiskelaget hamnen och då gynnar turismen åtminstone alla mark- och vattenägare. Pengarna kan användas till förmån för byn. Har man ingen nytta av turismen förstår jag att det inte känns så roligt om femtio personer travar igenom ens trädgård.

Förr var fiske en huvudnäring i skärgården. I dag finns inte en enda yrkesfiskare på Vänö.

– De har blivit timmermän i stället. Man fiskar enbart för husbehov. Det är synd, men det inte är lönsamt för tillfället, säger Venberg.

När vi sitter här kan jag inte låta bli att fråga Gun-May Venberg om hon har sett havet förändras. Och visst har hon det.

– Det är den där förskräckliga algblomningen. De två senaste somrarna har det varit en hemsk ärtsoppa. Vi har alltid haft algblomningar, men de har kommit ganska sent i augusti när det inte längre funnits turister här ute.

– Nu kommer algblomningen i juli när det fortfarande finns mycket båtturister, och det är ju bra för då ser alla det. Gärna skulle den få vara borta, men så här påminner den alla om att man borde rädda Östersjön.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00