Ingen orkar läsa sanningen om vacciner

Att låta vaccinera sig är avsevärt mindre riskfyllt än att bli covidsmittad. Bild: HBL-arkiv / Lehtikuva

Vi förväxlar sannolikhet med sanning och ignorerar reella risker – då det gäller vacciner och smittprognoser.

Denna ledare diskuterades med läsarna på onsdagen. Här kan du läsa hela diskussionen:

"Sannolikt va, det betyder väl nåt som är likt sanning. Men riktigt lika sant som sanning är det inte om det är sannolikt", sa Tage Danielsson i en humoristisk monolog. Har vi råd – eller tålamod – med riktiga sannolikhetskalkyler?

Hur troligt är det att man någon gång vinner på ett lotteri? Av finländarnas beteende att döma tror betydligt fler på Veikkaus förlustgenerator än på aktieplaceringar. Vår vardag och framtidsplanering är fullspäckade av statistik och sannolikheter. Dataflödet berättar otaliga historier. Men hur är det egentligen ställt med vår grundläggande förståelse för siffror, eller vår läsförmåga vad gäller risk?

Under våren har turbulensen varit stor kring smittprognoser och oro för eventuella biverkningar från vacciner. Astra Zenecas vaccin har ömsom godkänts, ömsom stoppats. Tillvaron sätts i gungning hos riskgrupper. Endast ett fåtal rubbningar av blodets koaguleringsförmåga har faktiskt rapporterats, men även om experterna intygar att nyttan vida överväger riskerna sprider sig vaccinskepsisen. Fullgoda vaccindoser hotar gå till spillo.

Människans psyke har usla fabriksinställningar. Botemedlet heter bildning. Vi fäster uppmärksamhet vid enskilda fall, skenbara mönster och avvikande eller konstiga fenomen. Vi delar in världen i lättbegripliga, vilseledande motsatspar – trots att verkligheten inte fungerar så, utan snarare opererar på en stökig, glidande skala. Den som ivrigt noterar dåliga nyheter jagar ofta upp sig själv alldeles i onödan.

Betraktar man världen på ett ensidigt, svartvitt vis glömmer man bort nyanserna. Utan perspektiv och proportioner fattar man dåliga beslut. Sätter vi däremot saker i större samband upptäcker vi den normala, i regel positiva men långsamma utvecklingen. Vacciner är vår biljett ur pandemin.

Att låta vaccinera sig är avsevärt mindre riskfyllt än att bli covidsmittad. Få orkar ta till sig att det för en person i sextioårsåldern som smittas är cirka 600 gånger så stor risk att dö av viruset än att få en blodpropp av vaccinet.

Det kostar tid och energi att betrakta problem eller fenomen ur flera synvinklar. Bildning är en plikt. Så länge vi inte bemödar oss att först maximera vår förståelse och därefter bilda en informerad, flexibel åsikt finner tvärsäkra charlataner sin publik – som de duperar med förhastade slutsatser och överförenklade beskrivningar.

Siffror går att presentera på två sätt. "99  999 personer utav 100 000 överlever vaccinering", alternativt "En person dog av vaccin". Båda rubrikerna är sanna, men får helt olika emotionella genomslag. Då vår hjärna belastas med diverse hotbilder försämras vår förmåga att bedöma sannolikheter. Då det osannolika mot förmodan faktiskt inträffar kan vi lita på att ett öppet och vetenskapsbaserat samhälle reagerar och inrättar bättre säkerhetsanordningar. Övervakningen av bieffekter från vacciner är intensiv – också obekräftade misstankar rapporteras in. Samtidigt uppstår en hel del oreda i bokningssystemen för vaccinering då en viss andel mottagare inte dyker upp. Fördröjningseffekten växer i takt med vaccinvolymerna. För att snabba på dessa köer borde vaccinköerna kanske överbokas, precis som flyget.

Då allmänheten uttolkar exempelvis smittskyddsmyndigheter måste vi förhålla oss till "sannolikheten, hela sannolikheten och ingenting annat än sannolikheten". Må experterna på heder och samvete intet förtiga, tillägga eller förändra. Statistik och riskbedömningar reflekterar givna urval och metoder, alltså vissa sannolikheter. Då man prognostiserar, bygger scenarier eller underlag för beslutsfattande måste man vara på tårna, ifrågasätta, ständigt revidera och granska egna förutfattade meningar och utgångspunkter.

Tyvärr kan knappast ens världens tydligaste kommunikation kompensera för allmänhetens utbredda sifferblindhet. Svårigheten att gestalta antal, tal och siffror är lika utbredd som dyslexi. Därtill är statistik och riskbedömningar osäkra till sin natur. De erbjuder aldrig enkla lösningar på svåra problem, de serverar inga slutliga och absoluta sanningar. En framgångsrik civilisation bygger på en balanserad hantering av tillvarons inbyggda osäkerhet – som i kombination med ren och skär okunskap bäddar för stöddighet och dogmatism.

Torsten Fagerholm är ledarskribent

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Akademen - en modern klassiker

Mer läsning