Ingen hipsterfestival längre

Guldkant. Flow Festival beräknas slå tidigare års publikrekord: 25 000 personer gästade området på fredagen. Festivalen är i år mindre hipster och mer mainstream. Bild: Cata Portin

Flow Festival växer sig större och större för varje år. Festivalen har blivit ett hela folkets nöje, trots att många obskyra artister och konstprogram ännu står på programmet. Iggy Pop tog hem fredagens pott.

Flow festival 2016

Fredagen den 12 augusti

– Energi, vi behöver mer energi! ropade Stormzy när han äntligen steg upp på scenen på fredagseftermiddagen.

DJ:n hade spelat kanske lite för länge – festivalen hade också först börjat så publiken var lite trög. Han uppmaning att starta en moshpit ljöd för döva öron.

När den brittiska grime-rapparen själv kom på scen saknade han ändå ingen energi. Han så gott som svävade över scenen och rappade frenetiskt. Senast vid Shut Up och hans version av Kendrick Lamars Bitch, Don't Kill My Vibe hoppade publiken runt och moshpiten kom i gång.

Älska Iggy

Vad är det som gör en gammal man iförd endast jeans som traskar runt och poserar, till en legend och inte en dåre? Jag vet inte svaret, men Iggy Pop visade på fredagen att han säkert är bägge.

I Wanna Be Your Dog, The Passenger och Lust for Life öppnade ett starkt set fyllt av hits. Men det var Iggys och bandets intensitet som hade ett budskap. Jag har aldrig sett något liknande.

Legend. Iggy gav allt om publiken älskade honom. Bild: Cata Portin

– Jag vill ha er alla, jag vill ha dig, dig och dig...! ropade Iggy mellan låtarna.

Jag har funderat om rocken dog när Iggys vän och kollega David Bowie gick bort i vintras – många av de gamla stjärnorna känns i dag som om de skulle höra hemma på pensionärshem. Men Iggy brydde sig inte om ifall någon tyckte att han borde sätta på sig en skjorta eller att han borde sättas in på pensionärshem. Han gjorde sin grej och gav allt.

Search and Destroy var den självklara encoren.

Nöjd vegan

Flow drog 25 000 besökare på fredagen – festivalen är slutsåld, beräknas få sammanlagt 80 000 besökare och i så fall slås festivalens tidigare publikrekord.

Soul. Laura Mvulas spelning var fylld av soul och pondus vilket uppskattades trots att konserten hölls redan tidigt på kvällen. Bild: Cata Portin

Armbandsbytespunkterna på Järnvägstorget och nere vid Sörnäs strandväg var en strålande idé. Huvudporten vid ändan av Bjälkgatan har under tidigare år varit en flaskhals, men i och med att bytet av förköpta biljetter till armband inte skedde där i år kändes det som om trafiken till området löpte smidigare.

Årets trend har varit veganism och Flow har förstått att haka på den. I år finns ett veganskt restaurangområde bredvid den öppna gasklockan, och festivalen säger att de uppmuntrat alla restauranger att ha i alla fall ett veganskt alternativ.

Trots att det veganska området var markerat på kartan fanns det både oroliga veganer (som jag) som för säkerhets skull ville checka att allt faktiskt var veganskt och köttätare som vid disken blev besvikna och sura när de insåg att de fick leta efter sina djurbitar någon annanstans.

Flow har vuxit till sig. Festivalen känns allt mindre som en nischad stadsfestival för hipsters som dricker smaksatt lokalproducerat vatten – stämningen har mer börjat likna den på resten av Finlands stora festivaler. Detta trots att musikprogrammet ännu kan ses som nischat och att konstprogrammet ännu är starkt. En orsak är säkert att allt fler insett att Flow faktiskt är bra vare sig du är en hipster eller inte.

Mörkt. Massive Attack var fredagskvällens huvudspelning och hela Södervik fylldes av folk som jammade till deras depressiva triphop. Många fans var ändå besvikna på att Teardrop inte stod på setlistan. Bild: Cata Portin

Festivalens gladaste man

Bright Balloon 360° Stage, en amfiteater under en ballong, har blivit ett kännetecken för Flows formgivning. På fredagen blev området kring ingången till scenen en flaskhals. Värst var det när Paperi T spelade.

Jag stack lite tidigare från Iggy Pop för att jag tänkte att man kanske hinner få en plats i så fall – tydligen tänkte så gott som alla andra på samma sätt. Resultatet blev att hela nordvästra festivalområdet stockades för i alla fall en kvart och många såg endast Paperi T:s frisyr medan de lyssnade på folk som högljutt klagade över att det inte gick att röra sig en tum. Paperi T orsakade en likadan rusning i fjol, så det kunde ha varit smart att placera honom på en större scen. Amfiteaterns problem är också att man inte hör eller ser något på avstånd på grund av de höga läktarna.

Trots problemen så var Ata Kaks midnattsspelning på scenen den perfekta avslutningen på fredagen. Solisten Yaw Atta-Owusu visade att han var festivalens gladaste man med ett konstant leende på läpparna. Ghanansk hiplife ekade i sommarnatten och hela läktaren dansade.

Experiment. Kalle Vainio tog emot publikens föremål och förvrängde sitt pianos sound med dem. Bild: Cata Portin

Lukas Rusk

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning