Inför år 2017

De män och kvinnor som valde försoningen värda att hyllas. Sakta lärde de sig att det fredliga samhällslivet förutsätter en förmåga att göra eftergifter.

Händelser som man mest väntar på har en tendens att sluta i antiklimax. Ett träffande exempel från mitt liv är nyåret 2000. Höggravid och spiknykter tog jag emot det fantastiska nya året. Stämningen var på topp, ett nytt årtusende skulle ju börja. Jag var trött, liknade närmast en sorgsen flodhäst och plågades av sammandragningar. Glädjen som hela världen delade var för mig en förlängd pina.

Vis av erfarenheten har jag inga uppskruvade förväntningar inför startskottet för Finlands stora år 2017. Det är förstås kul att festa, träffa goda vänner och höja några glas för framtiden. Jag tror bara inte att Finland kommer att förvandlas till något enastående underbart just vid denna midnatt.

Missförstå mig inte. Finland är ett bra land och minsann värt att fira. Vi ska bara inte låta oss invaggas i tron att det festliga narrativet är sanningen om detta land. Finlands öde har kantats av stordåd, ädla uppoffringar och strävan mot det bättre. Men Finlands historia är också fullt av skamliga handlingar, blodbad och förtryck.

Början av Finlands självständiga tillvaro präglades av inbördeskrig. Mina mor- och farföräldrars generation genomlevde de tuffa tiderna. Mormor nämnde kriget ibland. Hennes vackra blick blev så hård då. Hon talade med lugn stämma om våldsamheter som splittrade byar och familjer. Hennes bror blev arkebuserad under omständigheter som aldrig klarnade. Mormor, hon lagade världens mjukaste vetelängd. Det var omöjligt att begripa att hon hade bevittnat så mycket ondska.

Hur lyckades våra mor- och farföräldrar bygga upp ett förtroende, bräckligt måhända, som bar nationen vidare? Det finns fortfarande en del som är ouppklarat när det gäller inbördeskriget och tiderna som följde. Samtidigt är de män och kvinnor som valde försoningen värda att hyllas. Sakta lärde de sig att det fredliga samhällslivet förutsätter en förmåga att göra eftergifter.

Nyckeln till vår framgång ligger alltjämt i det ömsesidiga förtroendet, men vi får inte heller glömma att vi är beroende av omvärlden. Finlands öde har varit, och är, sammanlänkat med komplexa globala och regionala omvälvningar. Nationsbygget har aldrig varit vår egen förtjänst allena. Det gäller även att inse att förtroendet människor emellan bryts lätt. Det krävs ett ständigt arbete för att ha alla med. Många finländare känner sig utanför. Då förlorar man hoppet. Misstron blir ens enda följeslagare.

Vi kan se till att jubileumsåret blir något som vi alla kan vara stolta över. Vi kan fokusera litet mindre på jubileumsviner och fyrverkerier, och litet mer på exempelvis ungdomsarbetslöshet och framtidens arbetsmarknader. Visst, jag är en tråkmåns, fy. Men ingen orkar ändå vara på festhumör 365 dagar i rad. Vi kan lika gärna använda tid till att allvarligt diskutera hur vi vill utveckla detta land och vilken roll Finland ska ha internationellt. Annars finns en risk att jubileumsåret avslutas med alla tiders dagen efter. Ni vet, den med ånger, ångest och skam.

Elina Pirjatanniemi professor i folkrätt och föreståndare för Institutet för mänskliga rättigheter vid Åbo Akademi

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46