Infernaliskt smart poesi

Poeten Klaus Høecks dikter liknar sms, Facebookuppdateringar, haiku och den mest utstuderade metapoesi. LEGACY är Danmarks andra kandidat för Nordiska rådets litteraturpris.

Klaus Høeck:

Legacy

Dikt, 586 sider.

Gyldendal dansk forlag 2015

Med textmeddelandets intåg har den skriftliga kommunikationen komprimerats fram till en punkt där det mesta blir uttryckt på 160 tecken. För en poet som har språket inte bara som verktyg utan också som studieobjekt, är det här naturligtvis oerhört intressant. Det känns därför helt naturligt att dansken Klaus Høeck i sin senaste diktsamling går i dialog med de här nya kommunikationsformerna.

Upplägget är enormt: 586 sidor, fördelade på de tre avdelningarna «Facebook/Selfies», «Instagram» och «Linkedin». Den första delen fokuserar, naturligt nog, fotografier på författarens själv, från barndomen och framöver. I den mellersta delen etablerar Høeck en helt ny genre, vill jag påstå, en form av ohögtidliga ögonblicksbilder som påminner lika mycket om Facebookuppdateringar som traditionell, högstämd poesi. Många av dem är metadikt av den här typen:

jeg forsøger mig

med en ny strategi – af

læser billedet

omvendt eller bag

fra om man vil som et spejl

billede eller

afbillede og

hvad kommer der ud af det?

dette digt som rum

mer en fuglefjer

to buskadser og ulæ

selige TANKER

Dikten "rymmer" alltså dessa hopkrafsade ord just för att de står i dikten, men innehåller också till slut den hår gåtan: Tankarna är "oläsliga" för att de står at de är det, samtidigt som vi "läser" den, men det på ett sätt som gör det klart för oss att detta att vi läser ord vid det här tillfället är som att se förpackningen utan att känna till innehållet. Samtidigt som utsägandet av det outsägliga i flera hundra år just precis har varit poesins uttryckliga mål, så att dikten avslutas genom en sväng i den höga konstens sfär. Det hela är infernaliskt smart, underfundigt komiskt och tätt på kärnan till den språkmedvetna poesins själva orsak att finnas till. Därtill, alltså, enkelt och okomplicerat formulerat mitt i ett gigantiskt hav av infall av samma typ.

Haiku och sms

Alla dikterna i boken byggs upp av sekvenser på tre rader som är fe, sju och fem stavelser långa. Det här är den klassiska japanska haikuns form. Høeck har med andra ord gått till världspoesins mest kanoniserade kortform för att återupptäcka kortheten i dagens skriftkultur (mången har nog slagits av tanken att ett sms på en liten display ser ut som en haiku). Men från detta har vår man altså gått vidare, till något som relativiserar själva avgränsningen. Låt mig förklara: Raderna har ett fast antal stavelser, men i stället för att det efter varje rad skulle följa en naturlig paus, är det tvärtom så att orden bara delats av på mitten och fortsätter på nästa rad. Och det uppstår ingen särskilt fin poetisk rytm genom det här. Även om texterna ser ut som dikt, måste de läsas som vanlig prosa. Dessutom är sekvenserna på tre rader sammankopplade fyra och fyra, så att varje text blir 12 rader lång. Och de fortsätter från treradssekvens till treradssekvens utan byte av tema eller liknande. också här delas orden rakt av, och enda möjliga sätt att läsa är at läsa alla tolv raderna från början till slut.

En haiku på tre rader som bör läsas som en del av en dikt på tolv rader och ingår i en storstruktur på nästan 600 sidor av texter som ser helt lika ut. Dikt som skall läsas som prosa, som sammanhang. Så uppgår det korta – som vi känner igen från dagens komprimerade skrift – i större sammanhang, som blir strukturer för mänsklig kommunikation men också en "ark" som det heter i tv-seriernas värld, en vagt sammanhängande berättelse uppbyggd av olika episoder.

Jag hade gärna sagt mera om den här enorma boken, kommenterat alla de tidstypiska fenomen som Høeck snappar upp och planterar in i sina texter. Till exempel alla de engelska uttrycken, de ständiga referenserna till den musik han lyssnar till medan han skriver, och spänningen mellan å ena sidan det triviala och vardagliga, å andra sidan önskan att bli sedd och leva vidare, att få en "LEGACY" – som boken heter. I denna spänning har vi "sociala medier" i ett nötskal, samtidigt som författaren genom sitt grepp lyckats med att kommentera dessa och skapa framstående konst, på en och samma gång.

Recensionen av den andra danska kandidaten, Bjørn Rasmussens Ming, hittar du i Hbl av 18.9, eller på www.hbl.fi

Hadle Oftedal Andersen

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00