Individens personliga integritet mer utsatt än någonsin tidigare

Jag har rättighet att använda exempelvis Google och Facebook. Det betyder inte att jag säljer min själ till dem.

Jag kräver att våra politiker tar itu med de globala aktörernas hantering av personlig integritet. Situationen börjar vara olidlig. Många av oss har noterat en ändring i innehållet i bildskärmarna. En ny slags målmedveten träffsäkerhet syns och den känns synnerligen otrevlig. Vi talar inte längre om "kända" saker såsom Googles hantering av sökord. Logiken inom människoanalys har hittat helt nya nivåer. Som spamfighter och programmerare kan jag notera dessa fenomen och de är fatala och äckliga.

Före julen navigerade jag direkt, med en www-adress, till en nätsida med motorcykelhjälmar. Jag koncentrerade mig på en specifik produkt av cirka 500 möjliga. Följande dag hade jag en stor reklam av exakt denna produkt på min Facebook-startsida. Min son, som råkade stå bredvid, såg bildskärmen och sade "just den önskar jag mig i julklapp". Grejen var avslöjad.

Förra veckan besökte jag (direkt) Dressmanns nätsidor och kollade kostymer för pojkens skolavslutning. En timme senare fick han (inte jag!) på Instagram reklam för Dressmanns kostymer. Jag är inte Instagram-användare.

I vintras talade jag med en brasilian över Skype och sade bland annat "i should travel to Brazil". Följande dag hade jag reklam på flygresor till Brasilien på Facebook.

På besiktningsstationen, för en tid sedan, kollade tjänstemannen försäkringar på Ifs nätsidor, med mitt registernummer (inte med mitt namn). Kort därefter hade jag Ifs reklam för bilförsäkringar på Facebook.

Facebook har gett mig vänförslag där en logisk koppling från min sida garanterat saknas – sådana känsliga träffar som Facebook absolut inte borde kunna visa mig.

Dessa är inte de mest frapperande. En bredare analys visar att personliga fakta såsom sjukdomar, politiska åsikter och sexuell inriktning exponeras. Det att det sker bara i egen skärm har ringa betydelse. Skall man börja hålla skärmen hemlig? Och det att det hävdas att man inte känner till användarens identitet är rena struntpratet.

Googles ansvarige för samhällsrelationer, Tim Hwang, sade nyligen (HBL 21.4) att "Google betraktar definitivt integritet och privatliv som kritiska element". Snarare skulle jag kalla Google världens spion nummer 1, tillsammans med aktörer som till exempel ContextLogic (wish.com) med människor från Google, Microsoft, Twitter, Transmedia med flera bakom.

En användares apparat har en IP-adress. Cookies identifierar den unikt. Google har sina skript i www-servrar runtom i världen och nätsidor skickar sina besöksdata till uppsamlarna. Alla stora sajters (till exempel Google och Facebook) nätsidor "vevar" klicken via egen server (se Googles sökresultat i skärmen och jämför med url:en nere till vänster). Vartenda klick leder först till Google, först därefter till den valda sidan (som meddelar uppsamlarna). Samma med Facebook, om man klickar på en länk blir man unikt identifierad som "intresserad". Dessa långa ramsor av tecken som syns i url:arna är unika användaridentifikationer.

Det nya läget är att individens "all" nätaktivitet konstateras och blir utnyttjad. De stora aktörerna samordnar människodata som aldrig förr. Vår dataombudsman tar inte ställning till saken, eftersom aktörerna är utanför Finland. Det är praktiskt taget fritt fram för Google & Co att nyttja uppsamlad information godtyckligt. Eftersom det inte finns riktiga begränsningar tränger man allt djupare in i den personliga integriteten.

För ett par år sedan ändrade marknadsföringen karaktär. Spammare var överens om att en "ny våg" kommer. Till exempel Fonecta tvingades med ombudsmannens hjälp sluta sälja e-postadresser. Det nya har vi nu, en okontrollerad uppsamling av användardata.

Lägg till vår inrikesminister Paula Risikkos utsago i HBL (20.4): "Jag hoppas att alla riksdagsledamöter förstår att det här handlar om finländarnas och rikets säkerhet" då hon propagerar för den nya signalspaningslagen som gör att myndigheterna skall kunna avläsa medborgarnas datatrafik utan misstanke om brott. Individer kommer att bli identifierade slumpvis, för det går inte att utveckla utan att titta på data.

Jag är finländare och har rättighet att leva i samhället. Jag har rättighet att använda exempelvis Google och Facebook. Det betyder inte att jag säljer min själ till dem. Nu får jag se ett sammandrag av min nätaktivitet för dagen, och till och med av den utanför hemmet, då jag loggar in någonstans. Den informationen borde inte få existera! Alternativen, att sluta leva eller att sluta använda till exempel Google, är irrelevanta. Dessa är dominanta aktörer och kan ses som samhällsfunktioner; för dem måtte andra regler gälla än för småföretagare.

Jag kräver att de folkvalda tar itu med problematiken. Läget har blivit stötande, otrevligt och skadligt. Googles och andras artificiella intelligens kan inte hantera mänskliga värden – den är programkod, skapad av nördar, för maximering av ekonomisk nytta! Jag vill inte att andra skall veta vad jag tänker och hur jag lever och jag vill fortsätta leva – det har jag rättighet till.

Gör något! Det krävs global lagstiftning! Saken är invecklad, praktiskt taget osynlig för gemene man, och skenar okontrollerat i väg!

Tomas Gustafsson datorprogrammerare och ingenjör, Esbo

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00