Inbördeskrigets Sydsudan riskerar svältkatastrof

Över fem miljoner sydsudaneser riskerar hungersnöd i år. FN:s uppskattning beaktar bara dem som inte flytt inbördeskriget. Också flyktingbosättningarna i Uganda är i akut matbehov.

FAKTA

Krig ökar svältrisken

Antalet hungrande eller svältande människor som lever i konfliktzoner ökar, enligt FN-organen WFP och FAO. I åtta länder lever minst en fjärdedel av befolkningen i omständigheter där livsmedelssäkerheten nått krisnivå.

I Jemen står 17 miljoner människor eller 60 procent av folket inför akut livsmedelsosäkerhet, i Sydsudan 4,8 miljoner (45 procent), och siffran beräknas stiga till 5–6 miljoner i år. Syrien, Libanon, Centralafrikanska republiken, Ukraina, Afghanistan och Somalia är de övriga länderna med hot om akut livsmedelsbrist.

Utöver det har antalet akut bristexponerade ökat dramatiskt i Demokratiska republiken Kongo, till 7,7 miljoner. Situationen har också förvärrats ansenligt i Afghanistan och Sudan. Somalia är det enda av 16 granskade länder där livsmedelssäkerheten har förbättrats.

WFP uppger att insatserna i områden där väpnade konflikter pågår redan konsumerar 80 procent av organisationens budget (vilket blan annat går ut över livsmedelsförsörjningen på flyktinglägren). WFP varnar för att otillgängligheten i vissa krigsområden ökar risken för regelrätt svält.

"Alla har rätt till tillräcklig näring", lyder temat för årets upplaga av insamlingen Gemensamt ansvar, men verkligheten kontrasterar bjärt mot den utsagan i världens mest sårbara delar. Moses Habib jobbar för att minska svältrisken i Sydsudan och Lilian Musoki hjälper dem som flytt till Uganda.

– Vi är rädda för att inemot sex miljoner sydsudaneser kommer att hungra i år, säger Habib.

Han är Kyrkans utlandshjälps humanitära koordinator i världens yngsta nation. Sydsudan råkade, likt Finland för 100 år sedan, i inbördeskrig strax efter sin nyvunna självständighet. Men i motsats till den finska varianten har det här inbördeskriget pågått i flera år, och dessutom förvärras krisen av klimatförändringen.

I Sydsudan är merparten av folket småbrukare med täppa och boskap. Men kriget har tvingat fyra miljoner människor att lämna sina hem och ge upp sin utkomst. Hälften har flytt utomlands, resten är internflyktingar.

– De som stannat kvar är mest äldre eller kvinnor med barn som inte kunnat fly. De är beroende av humanitär hjälp, säger Habib.

En svår torka slog till mot Sydsudans högland förra året medan låglänta marker översvämmades. FN utlyste svälttillstånd i delar av landet. Moses Habib tonar ner väderextremernas relativa betydelse i krisen.

– Vi är vana vid att hantera torka och översvämning, men i kombination med kriget går det inte. Folk kan inte ta hand om sina marker om de måste fly.

Näckrosor på tallriken

Många har flytt till huvudstaden Juba, men vägarna dit är spärrade. Beväpnade män stoppar hjälpkonvojer och mattransporter godtyckligt. Det försvårar den humanitära hjälpinsatsen och gör den riskabel. Det händer att hjälparbetare dödas.

Upp till 6 miljoner sydsudaneser riskerar akut livsmedelsbrist inom kort, och inbördeskriget försvårar den humanitära hjälpinsatsen, säger Moses Habib och Lilian Musoki vid Kyrkans utlandshjälp. De hoppas att insamlingen Gemensamt ansvar ska underlätta situationen. Bild: Leif Weckström

– Många vägar är verkligt osäkra, och andra är oframkomliga vid regn, säger Moses Habib.

Matbristen tvingar utsatta människor att ty sig till näringsfattiga näckrosor och lotusblommor från Nilen eller annan mat de hittar i naturen. Andra samlar och säljer ved för att kunna köpa mat på marknaden, men inflationen har gjort utbudet nästan otillgängligt. Dagsransonen är ofta knapp till både mängd och näringsinnehåll.

– En del kan äta bara varannan dag, säger Habib.

I februari-mars inleds "den magra årstiden", alltså perioden då sydsudaneser traditionellt lever på vad de har samlat ihop under skördetiden. Skafferiets innehåll ska räcka fram till nästa skörd, som normalt väntas i juli, men i flyktingvardagen finns inga skafferier.

– I år började den magra årstiden tidigare än normalt, vilket försvårar läget, säger Habib.

Uganda says welcome

Hälften av alla som flytt Sydsudan – en miljon människor, mestadels barn och kvinnor – befinner sig i grannlandet Uganda som är känt för sin inkluderande flyktingpolitik.

– Regeringen har beslutat att våra gränser förblir öppna så länge det finns rum för fler nödställda, och det ryms fortfarande ungefär en halv miljon flyktingar, säger Lilian Musoki som jobbar med humanitär hjälp för Kyrkans utlandshjälp i Uganda.

Uganda ger flyktingarna en plats att bo på och ofta en jordplätt att odla, så att de ska bli en produktiv del av lokalsamhället. Kyrkans utlandshjälp jobbar för att flyktingbarnen ska kunna gå i skola.

Ugandas policy är att integrera flyktingar i samhället. De får en enkel bostad och en täppa att odla så att de ska kunna försörja sig på sikt. Barnen får gå i skola, men antalet lärare räcker inte till. Kyrkans utlandshjälp bistår med skolmaterial. Bild: Kyrkans utlandshjälp / Tatu Blomqvist

Kruxet är att flyktingströmmen har varit så kraftig att varken den internationella finansieringen eller den lokala infrastrukturen har hängt med. FN:s livsmedelsprogram (WFP) som koordinerar matutdelningen har tvingats halvera matportionerna. Uganda har inte råd med gratis skolluncher.

– Ett förslag är att föräldrarna skulle stå för odlingen invid skolorna. Uganda kunde enkelt skänka odlingsmarken, men få föräldrar hinner ställa upp och bruka jorden åt skolan. De måste ju hinna bruka sina egna odlingslotter också. Eleverna kunde odla själva, men det skulle fördömas som barnarbetskraft. Därför behövs det finansiering för skolbespisning, säger Lilian Musoki.

240 klasskompisar

Som det är nu riskerar många flyktingbarn att missa hela skolan. I Uganda är målet att varje lärare ska ha hand om 20 elever, men ofta går det 50 elever per klass och i de flyktingtäta områdena överskrider klasstorleken 240 elever.

– En del mödrar frågar sig varför de alls ska skicka barnen till skolan, i synnerhet som de inte får någon mat där, säger Lilian Musoki.

Kyrkans utlandshjälp bistår Uganda bland annat med skolmaterial, och WFP levererar mat till familjer, men inte till skolor. Därför finns nu ett skriande behov av finansiering av skolmat.

– På ett givartoppmöte som Uganda ordnade förra året gavs många löften om pengar, men utbetalningen stannade vid 45 procent av de utlovade summorna, säger Musoki.

Dagsransonen på den månatliga matutdelningen i Bidibidi flyktingbosättning i Uganda har tidvis halverats då pengarna inte räckt till. Matbristen försvårar de sydsudanesiska barnens möjligheter att gå i skola. Bild: Kyrkans utlandshjälp / Tatu Blomqvist

Bristerna i Ugandas infrastruktur och omvärldens solidaritet är ett dilemma. Än så länge, säger Musoki, diskuterar Uganda inte ens alternativet att stänga gränserna. Det kom en flyktingvåg strax efter att Sydsudan utlyste sin självständighet 2013, men när läget temporärt lugnade sig åkte flyktingarna hem. Nu är samma människor tillbaka.

– Vi vet att de åker hem igen så snart situationen tillåter det, och det är bra, för det kommer redan allt fler flyktingar från Demokratiska republiken Kongo, säger hon.

Förutsättningen för att flyktingarna ska kunna återvända är att kriget upphör. Moses Habib vill vara försiktigt optimistisk.

– Det bör ta slut i något skede, men för närvarande är situationen lite komplicerad. Det brister i tilltron till försöken att få slut på kriget. En brist på politisk vilja överskuggar processen. Men det är klart – kriser som har skapats av människor kan lösas av människor.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33