Inbördeskrig eller frihetskrig?

Förvisso var det på upproret följande kriget tekniskt sett ett inbördeskrig, men till sin innebörd var det ett frihetskrig.

Året 2017 firades Finlands 100-åriga självständighet med tillbörlig pompa och ståt. Men riktigt så var det ju inte fastän självständighetsförklaringen avgavs den 6 december 1917. Visserligen erkände bolsjevikerna ogärna självständighetsförklaringen den 31 december, men därifrån var det var ännu en väg till att Finland de facto kunde anses vara fritt och självständigt.

I landet fanns det fortfarande cirka 60 000 ryska soldater och matroser, till stor del koncentrerade till Helsingfors där bland annat den ryska Östersjöflottan övervintrade. Bland de ryska trupperna fanns revolutionära provokatörer som samarbetade med de röda i Finland genom att bland annat leverera dem propagandamaterial och vapen. Sålunda var de ryska truppernas närvaro ett stort osäkerhetsmoment.

De röda agitatorernas tal om "svoboda" och arbetarvälde föll tyvärr i god jordmån hos en del av arbetarbefolkningen. Jordbrukarbefolkningen, speciellt i mellersta och norra Finland höll sig avvaktande eller understödde den lagliga regeringen. I själva verket var nämligen agrara och andra reformer redan på väg och skulle utan tvivel ha förverkligats på laglig väg om inte upproret skulle ha försenat processen. Dessa reformer skulle ju sedan komma att förverkligas mycket snart efter kriget av de borgerliga regeringarna. Men det oaktat inleddes det röda upproret den 26 januari 1918. Klockan 23 hissades en röd lykta i tornet på Folkets hus på Broholmen till tecken på att revolutionen hade börjat. Upproret mot den lagliga regeringen var ett faktum några dagar senare. Den till Vasa flydda senaten hade inget val – revolutionsförsöket måste kväsas.

Inför 100-årsjubileet av det röda upproret har mycket skrivits om de tragiska händelser som följde. Tyngdpunkten i narrativet tycks numera ligga på att i viss mån förhärliga den röda aspekten av kriget. Sålunda talas det numera nästan uteslutande om "inbördeskriget" vilket ger en fel bild av krigets historiska betydelse. För kriget var naturligtvis i första hand ett frihetskrig. Orsaken till att jägarna begav sig till Tyskland för utbildning var enkannerligen för att befria Finland från det ryska oket. Det var också Mannerheims och den vita arméns avsikt. Inte ville man på den lagliga vita sidan med vett och vilja ha något inbördeskrig. Men skulle den röda sidan då ha vunnit vore Finland sannerligen inte det land det är i dag.

Det tragiska var att en del av arbetarbefolkningen lät sig förledas av sina ledare, för vilket den fick betala ett dyrt pris. Förvisso var det på upproret följande kriget tekniskt sett ett inbördeskrig, men till sin innebörd var det ett frihetskrig. Som sådant borde kriget också firas än i dag.

Ronny Rönnqvist Esbo

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00