Imperiet som imploderade?

Rätten till insyn i hur skattepengar används är en elementär medborgerlig rättighet. Hur skattepengarna används i EU är totalt omöjligt för en vanlig medborgare att följa upp.

I HBL (9.9) skriver Torsten Fagerholm om det förgrumlade och kamouflerade språket inför Storbritanniens brexitfolkomröstning. Jag vill dock påminna Fagerholm om att folkomröstningen var rätt jämställd både ekonomiskt och mediemässigt. Den föregicks även av öppna politiska ställningstaganden, bland annat krävde 100 toryparlamentsledamöter folkomröstning och dåvarande statsministern David Cameron konstaterade 2013 att "det är på tiden att det brittiska folket får säga sin åsikt. Det är på tiden att vi löser frågan on Storbritannien och Europa".

Här gör dock Cameron samma missvisande tabbe som många EU-positiva politiker gör. Han kallar EU Europa. Just detta trick användes av ja-sidan inför folkomröstningen i Finland. Vi måste vara med i Europa. Förgrumlande språk! Finland ligger i Europa oberoende av om vi är med i EU eller inte. Men Cameron går längre. År 2014 konstaterade han att "Bryssel har blivit för stort, för bossigt, för ingripande". Detta är något som oroar medborgare över hela Europa, något som allvarligt undergräver demokratin. Vi har överfört stor makt till en halvdemokratisk institution där den största makten ligger hos den icke-folkvalda kommissionen som kan betecknas som en teknokratisk tjänstemannaregering. Över 30 000 lobbare påverkar 507 miljoner européers liv. Abraham Lincoln definierade demokrati som "folkstyre genom folket för folket". Men har vi ett gemensamt folk i EU?

Det som hände i Storbritannien efter brexit var att EU-förespråkarna inte kunde acceptera folkomröstningens resultat. De vägrade fullfölja medborgarnas vilja. De svek demokratin, men fick ändå till sist bita i det sura äpplet. Det blev ingen ny folkomröstning.

Inför folkomröstningen 1994 om Finlands EU-medlemskap var situationen totalt annorlunda än i Storbritannien. Som aktiv nej-förespråkare inbillade jag mig att vi skulle få en renhårig, jämställd debatt med öppna kort. Så skedde inte! Ja-sidan hade 70 procent av de finansiella resurserna och upptog över 80 procent av mediebevakningen. Viktiga argument, redan inskrivna i det Maastricht-avtal som finländarna röstade om; den monetära unionen, en gemensam utrikes- och försvarspolitik, diskuterades inte. Då frågorna togs upp i debatten hävdade den politiska eliten att de skulle diskuteras i sinom tid. Så skedde aldrig! Finska marken försvann utan debatt och nu används våra skattepengar frikostigt inte bara för återhämtningsfonden (sex miljarder euro) utan även för militära ändamål bland annat via den europeiska försvarsfonden.

Trots allt uppnådde nej-sidan i Finland i folkomröstningen 43,11 procent. Vad hade skett om premisserna varit jämställda? Brexitfolkomröstningen må ha avgjorts på basen av förgrumlande och kamouflerande språk, men det rådde inte ett så fatalt och antidemokratiskt underläge för någondera sidan som i Finland.

Brexitkaoset pågår i Storbritannien, men coronakaoset i EU har vi ännu inte sett slutet på. Medborgare, som följer med dansen kring de astronomiska summor som skall delas ut, även till länder som i åratal har misskött sin ekonomi, undrar med rätta om inte pengarna kunde användas bättre för nationellt styrda projekt – i hemlandet eller utomlands. Även president Sauli Niinistö har uttryckt sin oro. På ambassadörsmötet nyligen tog han upp återhämtningspaketet och konstaterade att hindren för paketet undanröjdes "genom en kreativ tolkning av artiklarna i fördragen".

Niinistö varnade för att "varje nytolkning som tillämpats för stunden lever kvar. Tolkningen har blivit en överenskommelse. Alla EU-förespråkare bör oroa sig för detta; varje situation där man tillämpar kreativ tolkning väcker frågor, tvivel och kritik. Med tiden när sådana situationer upprepas börjar de urholka hela institutionens legitimitet. Det bör EU inte utsätta sig själv för.

Rätten till insyn i hur skattepengar används är en elementär medborgerlig rättighet. Hur skattepengarna används i EU är totalt omöjligt för en vanlig medborgare att följa upp.

Fagerholm spekulerar kring titeln för en film om brexit. Man kunde även spekulera kring titeln för en framtida film om EU. The Empire that Imploded, EU Killing Democracy, EU built on Illusions and Lies – eller kanske Lost Paradise?

Kanske Storbritannien kan undgå det här ödet.

Ulla Klötzer, Esbo

Svar Är det inte dags att släppa förlegade idéer om att vara "för" eller "emot" EU? Varje medlem i en union med syfte att skapa välstånd och stabilitet får ömsom ge, ömsom ta emot. Uttryckligen genom att vara med i EU kan man påverka de stora besluten och modernisera unionen. Då britterna nu avsäger sig det inflytandet krymper de, i världen och på kontinenten. Också framöver tvingas Storbritannien anpassa sig till regler som manglats fram i Bryssel. Snart tvingas man likt Norge och Schweiz punga ut med betydande summor för att få tillgång till EU:s marknad.

Leave-kampanjen hade ett flera årtionden långt försprång framför Remain. I årtionden har Rupert Murdochs propagandamaskin målat upp en ensidig bild av ett byråkratiskt och inkompetent "Bryssel" som gör livet surt för engelsmännen. Detta fantasifoster blev grunden för Nigel Farages Ukip-parti och utgör numera klangbotten för Boris Johnsons retorik. En premiärminister som för övrigt fick sparken som ung journalist från The Times på grund av fabricerade nyheter och förfalskade citat. Därefter gjorde Johnson karriär som korrespondent för The Daily Telegraph, där han skapade en opportunistisk Brysseljournalistik, bortom alla fakta. Denna genre spädde försåtligt på britternas favoritfördomar. Johnsons stilgrepp tog över EU-journalistiken och påverkade debatten långt innan sociala medier och algoritmer kom in i bilden och gav raketbränsle åt polariseringen. Brexit vilar på en opinionschimär av orwellska mått. För de hårdföra brexitörerna är frihet detsamma som slaveri, medan okunnighet beskrivs som styrka. Vem ska man skylla på då skilsmässan väl är ett faktum?

Torsten Fagerholm, ledarskribent, HBL

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Efterfrågan ökar men under svåra tider är det upp till bevis för private banking-tjänster

Mer läsning