Ilkka-Christian Björklund: Prag 1968 var avgörande också för Finland

"Det finns två vattendelare i min politiska utveckling, två saker som radikalt påverkade min världsbild. Först invasionen i Tjeckoslovakien 1968 och fem år senare Chilekuppen. Då stod det klart för mig hur brutalt och cyniskt båda stormakterna bevakar sina intressen."

Det säger tidigare riksdagsledamoten och tidigare biträdande stadsdirektören i Helsingfors, Ilkka-Christian Björklund (SDP). I augusti har 50 år gått sedan Röda armén marscherade in i Prag och krossade tjeckernas drömmar om "en socialism med ett mänskligt ansikte". Björklund upplevde händelserna på nära håll.

– Jag hade anslutit mig till Socialdemokraterna redan som 16-åring 1963. Som så många andra aktiva vänsterunga var jag mycket entusiastisk då Alexander Dubcek kom till makten i Tjeckoslovakien och började genomföra sina reformer för större frihet.

Profil

Ilkka-Christian Björklund

Född 1947 i Helsingfors.

Riksdagsman för DFFF 1972–1982, för SDP 1987–1991.

Generalsekreterare för Nordiska rådet 1982–1987.

Biträdande stadsdirektör i Helsingfors 2000–2007.

– För mig stod det redan då klart att det här var de socialistiska ländernas sista chans att ta avstånd från stalinismen och gå in för demokratisk socialism. Nästa chans kom först 1985 med Gorbatjov, men då var det alldeles för sent.

1968 hände mycket i världen. I början av augusti reste Ilkka-Christian Björklund till ungdomsfestivalen i Sofia.

– När vi skulle resa hem efter en vecka fick den finländska delegationen inbjudan att också delta i ett kulturseminarium i Rumänien. Jag minns att mina partikamrater Ulf Sundqvist och Matti Louekoski en natt på hotellet övertalade mig att tacka ja. Medan de andra reste hem tog jag bussen till Bukarest.

– Felet var att seminariet skulle börja någon vecka senare, så jag inkvarterades i ett institut för ingenjörsstuderande. Det hette, om jag minns rätt, "Institutul Constructii Bucuresti", eller något sådant. I alla fall var initialerna samma som mina, ICB. Bokstäverna fanns på alla bestick och i något skede tänkte jag ta med mig några hem som troféer, men min socialistiska moral tillät mig inte att ta annans egendom så jag lade tillbaka skedarna och gafflarna.

"Kriget har kommit"

Att någonting var fel insåg Björklund tre dagar innan seminariet skulle inledas när plötsligt hela delegationen från DDR kallades hem.

– Jag hade blivit vän med en man som hette Walter. Han berättade att någonting är riktigt illa i världen, han visste inte vad, men sade att östtyskarna därför måste resa hem. Seminariet kom och gick och i väntan på att resa hem placerades vi utlänningar på en turistort vid Svarta havet. En natt kom en av värdarna inrusande till mitt rum klockan 3 på morgonen och ropade "Kriget har kommit, Sovjet angriper Tjeckoslovakien."

Ryska stridsvagnar utanför Prag sattes i brand av obeväpnade ungdomar. Bild: HBL arkiv /

President Ludvik Svoboda och partichef Alexander Dubcek var de odiskutabla symbolerna för det tjeckiska folkets frihetskamp och deras bilder syntes överallt i Prag, som till exempel i det här butiksfönstret, smyckat med blommor och girlander.  Bild: HBL arkiv /

– Mitt i natten packade vi som var kvar våra ägodelar och kördes i tre bilar till Bukarest. I bilradion höll partiledaren Nicolae Ceausescu tal och varnade för att Rumänien kommer att försvara sig om Sovjet går till attack.

Ilkka-Christian Björklund ville åka hem, men det var lättare sagt än gjort.

– Rumänien firade sin nationaldag den 23 augusti, två dagar efter invasionen. Man arrangerade en mäktig parad för att demonstrera försvarsviljan. Ceausescu var redan på den tiden på kollisionskurs med Sovjet. Vi utlänningar som var kvar ställdes på podiet för att ta emot paraden som defilerade förbi. Jag stod då tio meter från Ceausescu, jag var väl något slags hedersgäst.

Ytterligare några dagar senare fick Björklund plats på ett Aeroflotplan och kunde återvända hem.

– Jag hade varit en hängiven Dubcek-entusiast och trodde på demokratisk socialism. De slutsatser jag drog av invasionen låter i dag kanske lite underliga, men följden blev att jag senare på hösten skrev ut mig ur SDP och anslöt mig till folkdemokraterna DFFF.

– Jag var övertygad om att det bara var en tidsfråga innan socialismen skulle segra. Jag ville inifrån DFFF bidra till att Finland skulle välja en demokratisk socialism. Jag antog att alternativet var totalitär extremkommunism och ville arbeta för en demokratisk modell. Jo, man kan säga att jag var naiv och blåögd, och det var jag förstås när man ser på agerandet i efterhand.

Sovjet isolerades

Ilkka-Christian Björklund anser att händelserna i Prag på att avgörande sätt kom att påverka hela Finlands politiska liv efter 1968.

– Sovjet isolerades när så gott som alla europeiska kommunistpartier tog avstånd från invasionen. Det fanns bara en stark fraktion i väst som understödde Sovjet, minoriteten i Finlands kommunistiska parti.

– Det här fick Sovjet att frångå sin princip att alltid samarbeta med den som hade makten i nationella kommunistpartier. I Finland tog man avstånd från majoriteten och började både politiskt och finansiellt stödja Taisto Sinisalos minoritet. På det sättet lade man grunden för taistoiternas frammarsch.

Förkrossade tjecker ser på hur en kolonn ryska pansarfordon fullastade med soldater rullar nedför en gata i Prag. På en natt krossade invasionsstyrkorna månaders drömmar om frihet. Bild: HBL arkiv /

Fakta

DFFF

Demokratiska förbundet för Finlands folk DFFF grundades 1944 som ett parti för kommunister och "andra demokratiska krafter". Efter att endast en handfull vänstersocialdemokrater anslöt sig kom partiet att helt domineras av kommunisterna även om partiordföranden alltid kom utanför FKP:s led, såsom K-H Wiik och Cay Sundström på 1940-talet och Ele Alenius och Kalevi Kivistö åren 1967–1985.

DFFF var två gånger Finlands största parti i riksdagen, 1946–1948 och 1958–1962 och medverkade i de flesta regeringar från vänsterns stora valseger 1966 till partiets upplösning 1990 då DFFF nedmonterades och ersattes med Vänsterförbundet.

Ungdomen radikaliserades dessa år i hela Västeuropa, påminner Björklund.

– I Finland hade vi en folkfrontsregering och en riksdag med vänstermajoritet. Ändå var vi unga aktivister missnöjda. Reformarbetet gick så förtvivlat långsamt. Det bidrog till mitt missnöje med SDP, ändå gjorde jag inte som så många kolleger som sökte sig till de rödaste av de röda.

– Att så många i Finland blev taistoiter var inte bara Sovjets fel. Samma trend fanns i hela Västeuropa. Skillnaden var den att medan de unga vänsteraktivisterna i Finland valde taistoiterna så valde världsförbättrargenerationen i till exempel Sverige och de övriga nordiska länder maoisterna.

Varför blev du aldrig extremkommunist?

– Också jag kunde i princip ha kunnat söka mig till de blodröda fanorna. Men lyckligtvis hade jag redan som ung blivit vaccinerad mot all form av totalitär kommunism. Min mammas småkusin var Ilkka Ryömä, son till de kända kommunisterna Mauri Ryömä och Elvi Sinervo. Ilkka Ryömä hade stor andel i mitt politiska uppvaknande som ung, jag lyssnade på honom och han hade sett extremkommunisterna inifrån. Efter att ha hört honom var taistoiterna aldrig något alternativ för mig.

Bild: TT Nyhetsbyrån

TJECKOSLOVAKIEN 1968

Pragvåren utspelar sig i början och mitten av 1968 då Tjeckoslovakien börjar föra en mer liberal politik och slutar med att Warszawapakten (utom Rumänien) invaderar landet den 21 augusti. De hade börjat frukta att Tjeckoslovakien skulle bryta sig loss från de övriga sovjetiska satellitstaterna i östblocket.

Den 5 januari 1968 tillträder Alexander Dubcek som generalsekreterare för det tjeckoslovakiska kommunistpartiet.

I april startar Dubcek ett reformprogram där bland annat pressfrihet och möjlighet till ett demokratiskt flerpartisystem ingår.

Den 21 augusti invaderas Tjeckoslovakien av omfattande truppstyrkor från Warszawapakten. Dubcek blir arresterad och vädjar till folket att inte göra motstånd.

Efter ockupationen lämnar cirka 300 000 tjecker sitt land.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00