Iiris Viljanen är musiker, inte artist

Iiris Viljanen. "Jag försöker sätta ord på sånt som jag tror många tänker på men kanske inte pratar om och skriver låtar som jag själv vill lyssna på." Bild: Jenny Blomqvist / SPT

Hon har beskrivits som Sveriges bästa rappare, pianovirtuos, i klass med Stina Ekblad, och totalt närvarande. Ändå vill hon inte bli igenkänd på gatan, eller ens kallas för artist.

Jag träffade Iiris Viljanen några timmar innan spelningen på festivalen Nordiska Nætter i Hanaholmen i Esbo på fredagen.

Hon ger ett charmigt och fundersamt intryck, som en människa som kan ta vara på stunden. Det är första gången på länge som hon uppträder i södra Finland.

– Det är nytt territorium för mig, men jag är inte nervös. Jag har haft ganska stora spelningar i år och spelar live nästan varje vecka. Det som stressar lite är att jag knappt kommer att ha tid för soundcheck, eller för att känna på pianot. Mitt instrument går inte att resa med, så det går inte att värma upp på hotellrummet.

På repertoaren finns många olika slags låtar och hon blandar gärna instrumentala pianostycken med rap, sång och pop. Viljanen beskriver sin musikstil som föränderlig.

– Stilen kan ändras i morgon, men akustiskt piano är min grund. Jag lägger gärna till syntar och keyboards, och utforskar pratet och rappen. Jag känner inte till många musiker som spelar piano och rappar samtidigt så det är kul att leka med det uttryckssättet.

Viljanen har släppt låtar på finska och svenska, men när hon började skriva för tio år sedan var det mest på engelska.

– Jag lyssnade då mest på engelskspråkig musik. Dessutom ville jag att mina finska vänner också skulle förstå låttexterna.

Viljanen pratar österbottnisk dialekt, men hemma i Sverige lägger hon till en del rikssvenska ord hon gillar och en lite mer sjungande melodi.

– Jag kallar mig inte finlandssvensk eftersom jag delvis är finskspråkig, men börjar väl bli Sverigefinne. Jag brukar säga att jag är tvåspråkig.

Iiris planerar att uppträda i Svenskfinland i höst, men först ska hon ha semester och åka på sommarturné i Sverige.

Låtskrivarens vardag

Viljanens vardag liknar många andras: pappersarbete och e-post. Hon bokar själv sina spelningar och trycker upp vinyler, men med åren har hon blivit rätt bra på det administrativa jobbet.

Efter höstens skivsläpp lade hon låtskrivandet på hyllan för en tid, för första gången på flera år.

– Jag var helt slut efter skivinspelningen och bestämde mig för att ta en paus från låtskrivandet. När jag börjar skriva en låt, kommer jag oftast på flera samtidigt, så det är en intensiv process att vara i.

Nu känner Viljanen sig utvilad på skrivarfronten och det börjar klia i fingrarna igen.

– Jag känner mig lätt tom när jag inte skriver, men låtarna kommer inte gratis. Det är alltid svårt att sätta igång. I flera veckor blir låtarna bara usla och liknar alla andras, men nu börjar det lossna.

Viljanen har alltid skrivit dagbok som en form av rensning, men det var efter flytten till Sverige som hon började skriva egna låtar. Hon vill gärna skapa något nytt, som ändå har hög igenkänningsfaktor.

– Jag försöker sätta ord på sånt som jag tror många tänker på men kanske inte pratar om och skriver låtar som jag själv vill lyssna på. Just nu trivs jag med att arbeta ensam. Själva skapandet är skönt att kunna utföra på egen hand, men när jag reser och spelar har jag gärna ett band med mig.

Viljanen lyssnar ganska lite på andras musik när hon jobbar, främst för att skona öronen. Hon återkommer till skickliga pianister, särskilt israeliska. Hennes musiksmak varierar från dag till dag, men den här fredagen är det Randiga Ruts nya skiva, Annika Norlin och Erik Lundin som gäller. Av hennes egna låtar är det oftast den nyaste som hon gillar mest.

– Korpar är min favorit att spela just nu. Det händer mycket i pianospelet, men också i rapen och sången.

På Spotify är det ändå Årstavikens strand och Ska vi fira som är populärast.

Vill inte vara kändis

Viljanen rodnar, ler och skruvar på sig när jag frågar henne om folk känner igen henne på stan.

– Jag hoppas att de inte gör det, men jag har synts mer i tidningarna nu än någonsin tidigare. Jag har svårt att förstå varför man vill bli igenkänd, jag vill gärna ha kvar mitt lugna egna space om det går. Jag har också svårt för att bli kallad artist, jag är snarare musiker, eller konstnär. Jag producerar verk som ska framföras och det är inte jag som ska stå i centrum utan jag tänker att det är jag och publiken som ska få uppleva musiken tillsammans.

I Finland är hon inte alls lika känd, förutom i hemtrakterna.

– Finskspråkiga medier skrev ingenting om min senaste skiva. Inte förrän jag blev nominerad till Dagens Nyheters kulturpris. Jag har ju spelat här så väldigt lite så det är få som vet om min musik.

Hon lever sin dröm

Viljanen har efter många år i Sverige fått en stor vänskapskrets, de flesta är musiker. Hon uppskattar att ha omkring sig människor med liknande livsstil och dygnsrytm. Hon skulle gärna hålla på med fler intressen, men tid är en bristvara.

– I våras började jag med klättring, vilket är avkopplande och kul. Jag har också en odlingslott med grönsaker, och en katt som jag sköter om. Jag skulle gärna hålla på med dans och lära mig ett nytt hantverk. Vad gäller musiken så är jag så tacksam, för jag lever nu min dröm, det här är något som jag har längtat efter i över tio år. I framtiden skulle jag gärna ha ett hus på landet med många djur.

Viljanen får spännande resor och upplevelser via jobbet. Den mest exotiska plats som hon har spelat på är på toppen av Dundret, en skidanläggning utanför Gällivare.

– Det var varmt i Stockholm och jag hade klätt mig i sandaler med klack och sommarskjorta. När vi kom fram hann jag inte byta om på flygplatsen utan vi åkte direkt till spelstället och publiken var redan på plats, utrustade med funktionskläder. Jag hade ingen ryggsäck, utan en resväska på hjul. Jag drog upp väskan på berget, genom lingonris och över stenbumlingar, iklädd klackar. Jag kände mig så dum, som "artisten" från Stockholm, säger hon och skrattar.

Slutet gott, allting gott. Viljanen uppträdde i solnedgången för en festivalpublik som till nästan hälften bestod av husky-hundar.

Iiris Viljanen

Popsångerska, pianist, rappare och låtskrivare

Född 1988 i Tölby, Korsholm.

Bor i Sverige sedan 11 år tillbaka

Har eget skivbolag Voi Elämä! Recordings

Släppte ifjol två album: Mercedes och Kiss Me, Stupid & 7 More Solo Piano Pieces

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39