Ideologin har betydelse

Bild: Wilfred Hildonen

Högerextremism är ett komplext fenomen. Att enbart förstå den ur ett socio-ekonomiskt perspektiv är problematiskt.

Då HBL för en vecka sedan intervjuade Jarmo Heinonen, överkommissarie vid Helsingforspolisens enhet för motverkande av våldsam extremism, framhöll han att det sällan är ideologiska faktorer som drar människor till extremistiska rörelser. Han vill i stället se utanförskap och destruktiva miljöer som avgörande orsaker till radikalisering. En avbruten skolgång är till exempel en riskfaktor som kan ligga bakom att unga människor söker sig till destruktiva sociala sammanhang, extremistiska rörelser lika väl som kriminella gäng. Enligt Heinonen är det till och med sekundärt till vilken rörelse en extremist tillhör.

Det finns naturligtvis något gott i detta synsätt, en humanistisk tanke om att den som hamnat snett ofta gjort det i ett samhälle som på något sätt lämnat honom i sticket. Att ordningsmakten nu för tiden är uppmärksam på sociala faktorer är glädjande – i statens ögon borde ingen individ per definition vara ett hopplöst fall, precis som Heinonen säger. Och vad gäller marginaliserade tonåringar som dras till miljöer som idealiserar våld är det säkert bra att koppla in socialarbetare och kuratorer i ett så tidigt skede som möjligt.

Men att förstå extremism som individers uppror mot samhällsstrukturer och aldrig som allvarligt menad ideologisk kamp, riskerar att bli alltför enögt. Tvärtom kan ideologin vara just det tillväxthormon som gör att individerna i en social kontext börjar förstå sig själva och varandra i en gemensam berättelse om samhället och framtiden.

I ideologin finns ibland en ofattbar förändringskraft, som genom historien fått små kufiska rörelser att växa till synes ohejdbart. Det gäller allt från den obskyra sekt som blev kristendomen till det tidiga 1800-talets förlöjligade arbetarrörelse. Och för all del också 1920-talets nazism.

Att förstå världen ideologiskt behöver i sig inte vara illa, men det är viktigt att minnas att fruktansvärda brott har begåtts också i jämlikhetens, frihetens eller kärleksbudskapets namn. Och bevisligen har ideologier som förnekar det okränkbara människovärdet en sprängkraft som är så destruktiv att de måste tas på allvar också i sina mest rudimentära former.

Ideologins betydelse för extremismen har diskuterats också i Sverige, där en del forskare ifrågasatte det starka fokuset på sociala faktorer som var kontentan i den statliga utredningen från 2013 om hur våldsbejakande extremism ska förebyggas. I en debattartikel i Dagens Nyheter skrev forskaren Helene Lööw, Expos vd Daniel Poohl och socialtjänstchefen Christer Mattsson – alla specialiserade på just högerextremism och personligen knutna till utredningen – att "idén att ideologiska drivkrafter hos en människa med sociala problem inte är att ta på allvar är farlig och direkt kontraproduktiv för den som vill motverka våldsbejakande radikalisering". Enligt dem är bilden av högerextremismen som socialt betingad en konsekvens av att avhoppare ofta vittnat om att sociala faktorer var den främsta orsaken till att de från början lät sig värvas. Men detta säger inget om den grupp som stannar kvar i högerextrema miljöer hela sitt liv och kanske inte är särskilt missanpassade i övrigt.

Vidare menade kritikerna att ideologi och social kontext samverkar och inte kan separeras från varandra.

Såväl i Finland som i Sverige är de demokratiska institutionerna fortfarande starka. Ur den vita personens distanserade perspektiv kan det till och med vila ett löjets skimmer över Finska motståndsrörelsens eller Soldiers of Odins bortkomna manifestationer under fåniga fanor.

Men i samma tidning som intervjun med Heinonen publicerade HBL också en bild från Nordiska motståndsrörelsens första maj-demonstration i Borlänge i år. Över 300 personer deltog; unisont klädda, unga människor i välorganiserad marsch. Den bilden är en skymt av en extremiströrelse som håller på att lämna sin första fas, som konsoliderar sig kring något som inte bara är ett utanförskap, utan också ett ideologiskt betingat innanförskap.

Vad innebär detta ideologiska innanförskap? Vilka anspråk har det på dem som står utanför? Hur förhåller det sig till själva rättsstatens överideologi? Det behöver det demokratiska samhället förstå.

Fredrik Sonck Kulturchef

Plast- och luktfria målfärger av förnyelsebara naturoljor

För fempersonersfamiljen i Malax var valet av Uulas färger enkelt. Inhemska, naturenliga, luktfria, utsläppsfria samt utmärkt service och personal är det som ligger överst. Att färgerna är enkla att stryka på och färgvärlden varm, vacker och harmonisk bidrar till helheten. 4.12.2018 - 09.08