Identitetsbygge som nycirkus

Akt 1. I första akten blåser Oskar Rask upp genomskinliga plastpåsar och sätter in dem i en stor nätkasse. Bild: Ahti Kaukoniemi

Oskar Rask är ett välkommet tillskott till den finländska nycirkusen, skriver Barbro Enckell-Grimm.

NYCIRKUS

Sirkus Aikamoinen: Where do I start, where do I begin?

Koncept, regi och artist: Oskar Rask. Regiassistent: Mirva Mäkinen. Ljusplanering: Teo Lanerva. Föreställning på Stoa 18.5.

Enmansföreställningen Where do I start, where do I begin? har två akter. Den första inleds med att Oskar Rask blåser upp genomskinliga plastpåsar och sätter in dem i en stor nätkasse. De många småballongerna bildar tillsammans en stor, och Rask tränger in överkroppen i den. Med sig har han en sousafon.

I andra akten manövrerar han en cyr-ring, först trevande och utanför hjulet, senare med stor precision och framför allt muskelstyrka inuti ringen. Rask lutar sig också mot den, och drar den efter sig. Turvis inuti och utanför, ömsom styrande, ömsom följande.

I programbladet finns en kort deklaration eller förklaring till föreställningen. Den handlar om att mötas, att dela, vara ensam och att lyssna. Det är identitetsbygget som står i fokus, att bli till, helst i samverkan med andra. Att försöka nå någon i yttervärlden när man är inträngd med ett enormt bläckblåsarinstrument i en massa ballonger är inte så lätt. Man förstår att den rätt korta föreställningen är indelad i två akter.

När Rask går längs första raden och nosar på publiken känner man sig ganska trygg. Avståndet är garanterat, tänker jag, tills jag kommer på mig själv med att hoppas att han inte ska hitta på att blåsa... men när han gör det är det lugnt och försiktigt, ett melankoliskt bröl som stillar all min ängslan.

I andra akten är det tanken på att hjulet kan rymma ur Rasks grepp och flyga ut bland publiken som sitter runt som får somliga att fnittra lite nervöst.

Oskar Rask har en egen cirkusestetik, ett lugnt och eftertänksamt, nästan meditativt grepp där han trevar sig fram till föremål och personer, rörelsemönster, sättet han manövrerar sina muskler på och sin kropp. Genom att tänka efter och känna sig för hittar han fram.

Oskar Rask är ett välkommet tillskott till den finländska nycirkusen där mycket har blivit förutsägbart. Rask tillåter det inre att gå i dialog med det yttre. Hos Rask har osäkerheten ett syfte och ett mål.

Med sousafonen. Oskar Rask tränger in sig i en stor nätkasse. Med sig har han en sousafon. Bild: Ahti Kaukoniemi

Barbro Enckell-Grimm

Aktia hjälper dig att tänka framåt

De flesta finländare har idag koll på att hem, fritidsbostad och fordon behöver försäkras för att hålla ekonomin i balans om allt inte går som planerat. När det kommer till personförsäkringar är läget ett annat. Jämfört med många andra länder har Finland ett bra socialskydd och många förlitar sig på att man får tillräckligt stöd för att klara sig ekonomiskt om något allvarligt inträffar. Men hur långt räcker socialskyddet egentligen? Hur påverkas livet om man insjuknar allvarligt och inte längre kan arbeta? Klarar sig familjen ekonomiskt utan en förälder? 9.4.2020 - 00.00

Mer läsning