I trögkryparnas och hoppstjärtarnas hemliga värld

Bild: Maija Hurme

De flesta lägger kanske aldrig märke till det, men markens ytskikt sjuder av säregna livsformer. Boken Elämää maan kätköissä öppnar upp pseudoskorpionernas, trögkryparnas, larvborstsvansarnas och penselfotingarnas överraskande leverne ur nya vinklar.

De var på plats långt före människan, och om människan plötsligt försvann skulle de oberört fortsätta med sitt. Metodiskt och omsorgsfullt skulle de bryta ned och återvinna resterna av människornas kroppar så att ingen vävnad går förlorad.

Boken Elämää maan kätköissä (ungefär Liv i jordens gömmor, Gaudeamus 2019) öppnar en värld som är okänd för de flesta, men livsviktig för hela ekosystemet. I markens ytskikt lever allt från mikroskopiska mikrober och urdjur till blötdjur, spindeldjur och grävstarka daggmaskar. I salar och gångar i den finländska moränjorden dödar och äter de varandra, samarbetar och förökar sig. En del lever på jordytan, andra tillbringar hela livet i beckmörker.

I boken möter läsaren till exempel den besynnerliga helplåtklokryparen, som också kallas pseudoskorpion. Det 2–3 millimeter långa spindeldjuret ser ut som en liten kräfta eller skorpion, och kan till exempel ses i svampskogen där det ibland tittar fram ur en trattkantarells tratt.

Klokryparen har ingen giftgadd i stjärten som riktiga skorpioner, utan utsöndrar i stället ett gift ur sina klor som förlamar bytesdjuret, till exempel en hoppstjärt.

Pseudoskorpionerna parar sig inte, utan honan plockar upp spermiepaket som hanen hoppfullt lämnar efter sig på ställen där han resonerar att honan kan röra sig.

Bild: Gaudeamus

Hoppstjärtarna är i sin tur mycket talrika och lever bland annat på mycel. De är knappt större än sandkorn, men gör krumsprång som antiloper, som författarna uttrycker det. De katapultliknande skutten kan förflytta hoppstjärten 20 centimeter på ett ögonblick – som om människan skulle hoppa 85 meter i längdhopp.

Bland småknäppare, dödgrävare, murgråsuggor, stenkrypare, hjuldjur och lysmaskar (som egentligen inte alls är maskar, utan skalbaggar) träffar läsaren också trögkryparen, som kan vara det tåligaste djuret på planeten.

Trögkrypare, eller björndjur, upptäcktes 1772 av den tyska forskaren Johann August Ephraim Goeze, som i sitt mikroskop såg varelser som med sina åtta korta ben påminde om små, klumpiga, vattenlevande björnar. Trögkryparna fanns till redan under kambrium för omkring 500 miljoner år sedan, och har inte haft anledning att byta ut ett vinnande koncept.

Trögkryparna har förmågan att försätta sig i ett passivt viloläge som gör dem nästan osårbara. Därför har de bland annat använts inom rymdforskningen, och skickats upp i rymden där de utsatts för extrem hetta, köld och massivt tryck.

Då de orörliga trögkryparna efter landningen sattes i vatten kvicknade de inom kort till och började föröka sig.

Boken, som sammanställts av professor emeritus Veikko Huhta och den prisbelönta fackboksförfattaren Eeva-Liisa ­Hallanaro, har ett populärvetenskapligt grepp och presenterar den finländska moränjordens varelser utifrån deras mest utmärkande egenskaper och levnadssätt.

Författarna framhåller också att jordens gömmor är ett eldorado för forskaren: nya arter hittas varje år, också i Finland.

Bokens redaktörer Veikko Huhta och Eeva-Liisa Hallanaro uppträder på bokmässan på scenen Lonna på fredag 25.10 klockan 13.00, tillsammans med Katja Bargum och Heikki Helanterä som skrivit boken Myrornas hemliga liv (2019).

Kim Herold: ”Motorsängen hjälper mot snarkningarna”

Musikern Kim Herold, även känd från tv-programmet Selviytyjät, har märkt att en bra säng gör det lättare att återhämta sig och att den till och med förebygger idrottsskador. 4.11.2019 - 00.00

Mer läsning