I terrorns och må bra-industrins tidevarv

Växlingar. Ansatsen i Sanna Kekäläinens framställning växlar från det subtilt och småskaligt inkännande till det groteska och överdrivna.Bild: Lilja Lehmuskallio

I sin kritik av kapitalismen pekar Sanna Kekäläinen på ytterligheterna i sätten att hävda sig, men som föreställningens titel Whorescope indikerar, är huvudtemat att sälja sig själv.

Kekäläinen & Company: Whorescope

Manuskript, koreografi, text, scen och framställning: Sanna Kekäläinen. Ljusdesign: Anniina Veijalainen. Musik. J.S.Bach.

Kabelfabriken 5.4.

Med Whorescope lägger Sanna Kekäläinen ännu ett solo till sin tids- och innehållsmässigt högst omfattande repertoar. I sin intima och nu dominant vita studio, presenterar hon på sitt karaktäristiska och egocentriska sätt, kompromisslöst och med säker hand sin nya föreställning. I den legeras fysisk framställning med text och musik i en dialektiskt kontrastfylld samt både re- och dekonstruerande dynamisk helhet.

Det bärande temat denna gång är "konsten i terrorns och må bra-industrins tidevarv". I sin kritik av kapitalismen pekar Kekäläinen på ytterligheterna i sätten att hävda sig, men koncentrerar sig nog, som verktiteln indikerar, på temat att sälja sig själv.

På scenen konstaterar hon att "kärnan i kapitalismen ligger i säljandet av sig själv och i hur man maximerar sin kapacitet i detta". Hela textmaterialet finns tillgängligt på gruppens hemsida.

Subtilt och groteskt

Föreställningen inleds med J.S. Bachs Goldbergvariation i Glenn Goulds inspelning från 1981. Efter en stund börjar Kekäläinen prata på musiken. Hon säger att hon vill knyta samman musikens sublima numeriska struktur med sin icke-numeriska medvetenhetsteknik. Denna ansats, i spänningen mellan analytiskt och intuitivt och logiskt och impulsivt, blir för mig ett slags nyckel till hela föreställningen. Jag börjar fästa uppmärksamhet vid just dessa kvaliteter i såväl den fysiska framställningen som i framställningen av text. Jag tycker mig hitta likheter i dem och de olika elementen börjar bilda helheter, både när jag konfronteras med dem och när jag i efterhand tänker vidare.

Ansatsen i framställningen växlar från det subtilt och småskaligt inkännande till det groteska och överdrivna. Enskilda scener ristar in sig i minnet, som den då Kekäläinen i sitt orangefärgade kupoltält läser upp manifesterande marxistiska teser från 1848 i mikrofon, eller den där hon allegoriskt, men med tydlig erotisk underton, berättar om Afrika.

Det manifesterande greppet uppluckras av framställningens dynamik och av den ironi som anspelar på dagsläget och på framtidens inte så ljusa utsikter i dessa perspektiv.

Jan-Peter Kaiku

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00