I rätt ögonblick

Juha Itkonen berörs av en viss låt när han minst av allt har tänkt sig det.

En beckmörk torsdag kväll tog jag mig till Tavastia. Dagen hade varit lång och tung och egentligen hade jag inte velat åka men eftersom jag hade lovat min vän att komma fanns ingen utväg. Jarkko Martikainen och Luotetut miehet visade sig, precis som min kompis hade förutspått, vara en lysande kombo. Både solisten och musikerna glödde av det gemensamma musicerandets starka och livskraftiga glädje och den smittade av sig på publiken från första låten.

Jag gick hem från konserten piggare än när jag hade kommit till den. Min tro på människan och på det fina i mitt eget liv hade förstärkts.

Av en slump stod klassisk musik på programmet genast nästa dag. Också den här konserten hade blivit ohörd ifall biljetterna inte hade köpts redan på våren. Min hustru och jag organiserade alltså om våra kalendrar för att få den tid som krävdes, fixade en barnvakt och träffades efter en lång arbetsdag i Riddarhusets foajé, fem minuter innan konserten skulle börja.

Och sedan satt vi på obekväma stolar och lyssnade på Tapiola Sinfonietta med Pekka Kuusisto som dirigent.

Det första stycket var Griegs Holberg Suite och framförandet var gudomligt. Musiken strömmade genom mig och transporterade mig långt bort från vardagen. Under de femton minuter stycket varade befann jag mig sannerligen på något helt annat ställe.

Under en tredje, lika mörk vinterkväll, hämtade jag min son från danslektionen. Vi körde hemåt längs Hermanstads strandväg och Jalo valde musiken vilket han brukar göra när vi är på tumanhand i bilen. Han är glädjande vidsynt när det gäller musik och plockar melodislingor och känslor som han gillar – från klassisk musik, folkmusik och pop.

Hans favoritlåt just då var The Weekends och Daft Punks gemensamma Starboy. Min son spelade den och anförtrodde mig vilken stämning den väckte hos honom och jag förstod honom väl – låten hade en stark och hypnotisk laddning och även om vi upplevde musiken på olika sätt lyssnade vi på den tillsammans.

Vi pratade om hur låten å ena sidan var sorglig men å andra sidan inte alls var det. Jag visste redan då att när jag nästa gång lyssnade på låten skulle jag, också om det dröjde flera år, minnas vår biltur och associera till den.

Hur vi upplever musik och hur starkt den förmår beröra oss är på något sätt slumpartat. Varken kompositören eller musikerna kan bestämma hurudan situationen är när låten lyssnas på.

Vissa gemensamma ramar finns givetvis när vi talar om ett liveuppförande men de som går på konsert har sina egna tankar och livsupplevelser och sin egen sinnesstämning. Och låtar som spelas i radio trillar ner i våra liv helt oförutsägbart. Också sönderspelade låtar påverkar oss olika beroende av dag – ibland blir jag rasande när jag hör Hotel California, ibland tycker jag att låten är genial.

Ibland är vi beredd att ta emot, ibland inte. Graden av vår beredskap kan inte förutses med säkerhet eftersom musik kan gå oss spårlöst förbi trots att omständigheterna är perfekta. Men det kan också hända att något berör oss i djupet av våra hjärtan trots att utsikterna är osannolika. Det är fint. Det är mystik. Det är liv.

Juha Itkonen är författare. Texten är översatt från finska av Annika Hällsten.

Juha Itkonen

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00