I Orinoco lever garifunatraditionerna

Fiske är huvudnäringen i Orinoco. Här har två fiskare hissat segel på lagunen Perlas. Bild: Sonja Hellsten

– Så stooooor den är!Båtföraren saktar in och svänger pangan (båten) mjukt i en cirkel så alla ska få en chans att se krokodilen i vattenbrynet.Här i lagunen Perlas på Nicaraguas östkust har man sett många krokodiler men den här besten är något utöver det vanliga

Båtföraren drar på mera gas och snart nästan flyger vi fram över det bräckta, brunaktiga lagunvattnet. Vi är på väg till samhället Orinoco som ligger två timmars färd norrut med snabb båt från Bluefields, den viktigaste staden i autonoma området RACCS (Región Autónoma de la Costa Caribe Sur).

Orinoco är den viktigaste orten för Nicaraguas garifunafolk. I hela Nicaragua finns omkring femtusen personer som betraktar sig som garifunas – 1 700 av dem bor i Orinoco. En gång om året, i november, ordnas här en stor kultur- och traditionsfestival då befolkningen ökar med flera tusen.

Garifuna är både ett folk och ett språk. Sedan 2004 hör språket och garifunas danser och musik till Unescos världsarv. Språken i Orinocos skola är engelska, spanska och garifuna.

I början av januari är tillvaron i Orinoco lugn och vilsam – kvinnor bakar det tunna vita yucabrödet och männen fiskar från sina långsmala båtar, ibland försedda med enkla segel av plast. Det råkar dessutom vara skollov så man ser barn överallt. Familjerna är i regel ganska stora.

Solen skiner efter nattens regn och morgontemperaturen är behaglig. På en betongbro över vattendraget som rinner ut i lagunen tvättar kvinnor kläder. I samma vatten simmar barnen. Överallt hänger kläder på tork.

Betongbron används som tvättbräde. Bild: Sonja Hellsten

En del av husen i Orinoco är omgärdade av staket. Bild: Sonja Hellsten

De flesta hus har egna små odlingar med fruktträd och andra nyttoväxter. Brödfruktsträdet med sina näringsrika frukter är typiska för området. Här finns inga vägar, bara stigar som ställvis är belagda med betongplattor. Här finns heller inga bilar men sedan en tid tillbaka fyra mopeder.

Vägen till omvärlden går över vatten. Vid sextiden på morgonen avgår den enda dagliga båten med Bluefields som slutdestination och vid middagstid kommer det in en båt. Trafiken under övriga tider sköts med privata båtar, om det inte är fråga om alarmutryckningar.

En av byns fyra mopeder utforskas av två barn, ivrigt grävande i gröna kokosnötter. Bild: Sonja Hellsten

Båthus och båtar vid stranden av Orinoco. Bild: Sonja Hellsten

Orinoco har el men den kopplas bort vid ettiden på natten och slås på fem timmar senare. Fyra vattentorn tryggar vattenförsörjningen. Det enda problemet är pumpkapaciteten.

Kensy Sambola är i många sammanhang garifunafolkets ansikte utåt i Nicaragua. På hemmaplan sköter hon ett hotell i Orinoco. Hon har en magisterexamen i antropologi från Wien och är anställd av Nicaraguas regering som representant för minoritetsfolken i landet. Varje år gör hon en plan för hur de och deras kultur ska lyftas fram och beaktas. Bild: Sonja Hellsten

– Den vill inte riktigt räcka till , säger Matti Tyynelä som sedan 2007 är gift med Nicaraguas mest kända garifunarepresentant, Kensy Sambola. Sambola driver det bästa hotellet i byn.

Sedan de blev ett par har Matti Tyynelä delat sin tid mellan Finland och Orinoco och står nu inför ett vägval när det fleråriga konsultarbete han utfört för Utrikesministeriet är klart. Han har många idéer och har redan startat en glassförsäljning i Orinoco – med framgång.

Matti Tyynelä gläder sig just nu åt att Världsbanken ska finansiera ett solkraftverk i byn vilket till och med anses kunna göra det möjligt för Orinoco att sälja energi.

Orinocos internetförbindelser haltar och för att kunna sköta kontakter den vägen måste Kensy och Matti ibland fara till sitt andra hem i Bluefields.

Byn har en hälsostation med fyra sjukskötare och en läkare. Polis finns inte. Det finns ett diskotek och den religiöst intresserade har sex olika kyrkor att välja mellan.

Matti Tyynelä är gift med Kensy Sambola och delar sin tid mellan Nicaragua och Finland. Bild: Sonja Hellsten

I kvällens mörker träffar jag tre kvinnor som bakar traditionellt yucabröd i ett bambuhus på en bakgård.

– Här råder brist på arbete som ger inkomster, säger kvinnorna på kreolengelska.

Kvinnorna hämtar en flaska med mörk vätska, skruvar av korken, häller upp och bjuder. Här har praktiskt taget varje hus sin egen produktion av lokal rom.

Vi köper ett bröd och går vidare.

Kvällsmörkret har fallit och flickorna har gjort sig fina. Byn har ett diskotek. Bild: Sonja Hellsten

Winston Sambola är Orinocos konstnärliga ledare och bygger också trummor. Bild: Sonja Hellsten

Kvinnorna bakar yucabröd som av tradition hör till på garifunafolkets matbord. Bild: Sonja Hellsten

Utgör totalt omkring 600 000 personer.

Bor i Nicaragua, Honduras, Guatemala, Belize, Yurumein och USA.

Ättlingar till västafrikaner, centralafrikaner, folk från Karibien och arawakfolket.

Garifunafolket har bott i Centralamerika sedan 1731.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Diamanter är det ultimata vintageköpet

Mer läsning