I november borde vi fira

Lantdagsbesluten i både Finland och Estland i november 1917 var revolutionära i den meningen att man tog makten i egna händer.

Vår sista lunch i stadsdelen Nõmme i Tallinn för några veckor sedan intogs i järnvägsstationens restaurang Elsa. Där blev vi upplysta om att Estlands självständighetsförklaring i februari 1918 sannolikt skrevs vid vårt lunchbord.

Bordet var 1918 Juhan Kukks arbetsbord. Kukk lär ha varit den som huvudsakligen skrev självständighetsförklaringen. Han var 1917–1918 ordförande för den estniska lantdagens finansutskott och senare bland annat talman och Riigivanem, det vill säga statsöverhuvud. Han dog i sovjetisk fångenskap 1942. Elsas ägare kom över bordet från konkursboet för affärsbanken Eesti Maapank i slutet av 1990-talet.

De ledande estniska politikerna hade för avsikt att utropa självständigheten vid första bästa tillfälle då ryska bolsjeviker ockuperade en stor del av landet och tyska trupper en annan del. Det första försöket skulle göras i Haapsalu 21 februari, men staden hann intas av tyska trupper. Två dagar senare lästes självständighetsdeklarationen upp i Pärnu från Endla-teaterns balkong. Trots det firas Estlands självständighetsdag inte 23 februari utan 24 februari, då deklarationen publicerades i Tallinn (som då hette Reval på svenska). Den självständigheten varade bara ett dygn då tyskarna intog Tallinn följande dag.

Både estniska historiker och Jaan Kross i romanen "Motstånd" (Tabamatus) hävdar att någon högtidlig deklaration av Estlands självständighet inte ägde rum söndagen den 24 februari 1918 utan manifestet klistrades upp på husväggarna och distribuerades på gatorna.

En del ester anser att den riktiga självständighetsdagen vore 28 november, för den dagen 1917 (15 november enligt den då gällande julianska kalendern) förklarade estniska lantdagen eller lantrådet (Maapäev eller Maanõukogu) sig vara innehavare av den högsta makten i landet.

Av liknande skäl finns det finländare som anser att 15 november borde vara vår självständighetsdag. Vår lantdag förklarade sig vara innehavare av den högsta makten 15 november 1917. Det var inte alls självklart att 6 december skulle firas som vår självständighetsdag. Senaten godkände självständighetsdeklarationen den 4 december och det var ursprungligen inte ens meningen att den skulle underställas lantdagen för godkännande. Lantdagen godkände den två dagar senare. Följande dag ägnades beslutet en liten notis i tidningarna.

Lantdagsbesluten i både Finland och Estland i november 1917 var revolutionära i den meningen att man tog makten i egna händer. I båda länderna var självständighetsförklaringarna en uppföljning av dessa beslut.

Finland hade haft en lantdag sedan 1907. I Estland valdes en lantdag sedan Ryssland efter februarirevolutionen 1917 beviljat landet provisorisk autonomi. Samma dag som lantdagen förklarade sig inneha högsta makten delegerade den på grund av bolsjevikernas ockupation av landet sin makt till ett äldsteråd (vanematekogu), som tvingades verka under jorden och som i sin tur i februari 1918 delegerade makt till räddningskommittén (päästekomitee) under Konstantin Päts ledning. Räddningskommittén godkände självständighetsförklaringen och publicerade den i lantdagens äldsteråds namn.

Bjarne Nitovuori fri publicist och tidigare politisk journalist vid HBL