I nästa kval höjs kraven

Anna Signeul behöver och ska inte misströsta. Finland har aldrig spelat VM och gör det inte heller med 98,2 procents sannolikhet sommaren 2019 i Frankrike.

Inte ens Michael Käld lyckades i tiderna med bedriften trots ett alldeles lysande finskt landslag. Kälds damer var hösten 2006 en seger över Danmark från att nå VM. Då pågående VM-kval avslutas kan landslagstränaren Signeul, Bollförbundet och framför allt spelarna konstatera att Finland dessvärre inte ens var nära.

I EM-sammanhang gick det som bekant mycket bättre för både Käld och efterträdaren Andrée Jeglertz men nålsögat för att nå VM har och kommer alltid att vara snävare. Inte minst som damfotbollen globalt i allmänhet och i Europa i synnerhet tagit massiva kliv framåt under de senaste 10-15 åren. Konkurrensen är givetvis inte, här spelar historia, resurser och tradition in, på samma nivå som på herrsidan men blåbären blir färre för varje kval som går.

Att storheter som England, Tyskland och Sverige lever farligt inför de avslutande matcherna i pågående kval skvallrar om att nivån stiger hela tiden. Världsdelskvoterna spelar också för allt i världen in.

Mot den bakgrunden är det ingen katastrof att Finland i inget skede varit med i kampen om en plats i VM. Spelmässigt och rent kvalitetsmässigt finns det ändå många saker som måste bli bättre i följande kval.

Att det kan ta en stund att implementera budskap, teknik och nyanser i ett nytt landslag är förståeligt. Och på något sätt kändes det säkert bättre för både Finland och Signeul att inleda med ett VM-kval där det fanns allt att vinna och väldigt lite att förlora.

I följande EM-kval ligger förväntningarna på en helt annan nivå. Och skall så göra för då gäller det för Signeul att få landslaget att spela på den nivå laget ska ha kapacitet till.

Kollar man in spelarlistan och klubbtillhörigheterna ska Finland inte vara så chanslöst som man var mot både Nederländerna och Spanien på hemmaplan.

Chelsea, Lilleström och Juventus är aktade klubbar. Att Finland förutom Adelina Engman i Chelsea, Anna Westerlund i Lilleström och Tuija Hyyrynen i Juventus har ett koppel spelare i Allsvenskan, ett par i Danmark, Juliette Kemppi som pinfärskt proffs i Bristol City, Linda Sällström som nybliven Parisbo och flera unga och lovande spelare i den inhemska ligan utgör en grund som ska kunna prestera också i landslaget.

Ibland fungerar landslag som en faktor där alla kollektivt lyfter sig, Sverige i VM senast som ett lysande exempel. Eller så går det åt andra hållet. Att ett på pappret mer än hyfsat lag underpresterar. Sådana exempel kryllar fotbollen av. Finland har inte förmått att lyfta sig som ett kollektiv i det här kvalet.

Ofta har det känts som att Finland inte riktigt vågat. Inte gått ut för att köra på, för att utmana. I stället har motståndarna väldigt ofta tillålits att spela på sina styrkor och den vägen brukar inte leda till några större framgångar. Lite som att Finland bett om ursäkt för sin existens istället för att gå ut och markera revir direkt.

Talang borde finnas så det räcker till. Om inte för en EM-slutspelsplats eller VM-slutspelsplats så åtminstone för att vara med i racet.

En nivåhöjning i de två avslutande VM-kvalmatcherna vore sett mot hur spelet sett ut i kvalet väldigt välkommet.

Jonas von Wendt Reporter

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33