I minnets labyrinter

I en psykoanalytisk tolkning är traumat en händelse som är för intensiv för att assimileras i den symboliska ordningen – i berättelsen, historien, minnet. Trauman spökar, både våra personliga och kollektiva, men att handskas med dem sätter oss också i en meningsfull relation till historien, konstaterar recensenten som läst Tom Sandqvists nya roman.

Roman

Tom Sandqvist

Efterlämnad egendom

Symposion 2018

Tom Sandqvist har många strängar på sin lyra. Kanske främst känd som essäist var han en av de kulturpersonligheter som under 80-talet importerade nya idéer till den finlandssvenska kulturdebatten – inte minst de psykoanalytiska omvälvningar som Jacques Lacan inlett. Som konsthistoriker och -teoretiker har han skrivit böcker som behandlar modernismen i Central- och Östeuropa, dadaismen, avantgardismen, antisemitismen, judisk konst och mera.

När han på senare dagar även började skriva mera utpräglat i romanform har Sandqvist ofta återvänt till sin egen uppväxt och problematiska familjeförhållanden som material – ett grävande som här ständigt överträder gränsen mellan självbiografi och fiktion. I dessa uppväxtskildringar lever även hans akademiska ådra kvar i form av olika utvikningar i konstens väsen, historiens trauman och människoöden som vävs in i berättelsen. Allt detta frammanas genom långa vindlande meningar, digressioner och komplexa associationer som hoppar runt i historiens ström lite som de vill, byter sammanhang och ger återklanger.

Borgå, Backa, Auschwitz

Det är i samma stil och med samma tema som Sandqvists tredje roman Efterlämnad egendom är skriven. Än en gång återvänder han till sitt eget förgångna. Boken består av två delar – "Olof" och "Oświęcim". I den första delen hittar författaren när han städar igenom sitt barndomshem nära Borgå en pärm som hans avlidne bror skrivit och lämnat efter sig. Pärmen öppnar upp ett perspektiv på brodern och deras delade barndom, som berättaren/Sandqvist bearbetar om och om igen, nästan maniskt – texten kretsar oroligt kring en traumatisk händelse med brodern som inte ger berättaren någon ro.

I den andra delen, "Oświęcim", fortsätter brodern att spöka i författarens tankar men här är det snarare det kollektiva minnet som är i fokus i stället för det privata. I sitt hus i Backa i Sörmland funderar författaren på sin nuvarande hembygds historia och nutid. Backas lokalsamhälle visar upp sig för honom under "trivselkvällar" vid sockengården, där den gamle kommunisten Hannes, sverigedemokraten Sam, den naiva damen Nicole med flera samlas och diskuterar kyrkan, historien, bygden, nationen och främlingar.

Medan dessa uppträder som en tablå över samtiden, dras berättarens tankar gång på gång till den polska staden Oświęcims långa historia, eller Auschwitz som är dess mera kända namn. Antisemitismens djupa rötter och förintelsens makabra mekanismer utforskas i intrikat detalj.

Ett ständigt sorgearbete

Sandqvist fokuserar i boken överlag mycket på det kroppsliga, och fyller den med beskrivningar av åldrande, död, sjukdom, smuts, kroppsvätskor och groteskt våld. Och däremellan mestadels tragiska människoöden. Väldigt sällan ljusnar texten, och då den gör det är det bara för några glimtar innan den störtar in i mörkret igen.

Det är en mörk snårskog av idéer, infall, perspektiv, detaljer och referenser som packas i Efterlämnad egendom, och Sandqvist kräver mycket av läsaren som vill ta sig igenom den. Men en viss suggestiv stämning skapas också i myllret, i ett underliggande tema om minnets liv i nuet, både det privata och kollektiva.

Sandqvist påminner till innehållet starkt om G. W. Sebald. Samma blandning av fiktion och självbiografi, samma minutiösa grävande i historiens kollektiva minne och trauman, med ett speciellt fokus på antisemitismen. Ett ständigt sorgearbete som svämmar över in i nuet, en klagosång från historien.

Båda författarna liknar därtill varandra stilmässigt när de sammanför många olika nivåer i fria associationer – till exempel det arkitektoniska, politiska, personliga, estetiska, industriella. En text där tankar om efterrätter plötsligt kan hoppa över till reflektioner över folkmord, i en tjock sensorisk väv som är genomsyrad av melankoli.

Kunde ha ansat mera

Trots sina viktiga teman och litterära förtjänster är Efterlämnad egendom även en ganska ojämn roman. Det finns imponerande passager då Sandqvist lyckas införa djuplodande idéer utan att vara pedantisk, eller vrida texten mot det nästan smärtsamt lyriska mitt i berättelsens vindlingar. Men ofta känns det som om Sandqvist väl kunde ha ansat lite mera, lämnat bort några listningar, övergivit några av de mindre motiverade digressionerna och kanske tystat ner vissa av bokens mera högtravande rader.

Boken ger ändå en glimt in i minnets dunkla labyrinter. Det ständiga återvändandet till gångna trauman speglas på många vis i det psykoanalytiska tänkande som Sandqvist själv var med om att introducera på 80-talet. I en psykoanalytisk tolkning är traumat en händelse som är för intensiv för att assimileras i den symboliska ordningen – i självberättelsen, historien, minnet. På grund av det är traumat något som ständigt återvänder och som ständigt kräver att inlemmas i nya berättelser utan att det någonsin riktigt lyckas. Trauman spökar, både våra personliga och kollektiva, men att handskas med dem sätter oss också i en meningsfull relation till historien.

Valter Holmström

Hur du kan få en låg låneränta

När man tecknar ett lån finns det många lånegivare som tycks ge bra villkor, men som sedan tar ut både dolda räntor och oförutsedda avgifter. Trots att det idag är riktigt vanligt att ta lån så kan det vara svårt att veta vad man ska leta efter och tänka på när man lånar pengar. Därför sammanfattar vi här några av våra bästa tips för att hjälpa dig att hitta rätt i lånedjungeln. 14.6.2018 - 14.03