I Lille-Finland har nästan alla finska rötter

Eleverna Elian Ebeltoft Kryeziu Johansen, 8, och Kristin Sukjam Stenbakk, 9, övar finska genom att spela kort. – Många som växer upp i Bugøynes hör mycket finska, säger deras lärare. Bild: Ylva Seiff Berge

Här har man undgått Nazitysklands nedbränning, blivit pionjär på ett oväntat sätt men framför allt utvecklats till en älsklingsdestination för finska turister. För att vara en liten ort med bara 200 invånare är Bugøynes förvånansvärt dynamiskt. – Språket är vi väldigt stolta över, säger Elisabeth Hastad.

Det går glatt och livligt till på läraren Kaija Bækøs finskalektion. De tre eleverna har precis låtit sig väl smaka av den traditionella norska rätten fiskekaker med morötter och potatis. Till skillnad från den finländska skolan serveras det ingen varm mat i norska skolor. Istället har man med sig matsäck hemifrån. Men i Bugøynes betalar föräldrarna för att skolans 17 elever ska få ett varmt mål mat i veckan.

– Mikä tämä väri on? frågar Bækø och håller upp en brun tuschpenna.

– Ruska, försöker Aksel Lavoll, 9.

– Ruskea, rättar Bækø.

I dag övar eleverna på färger, veckodagar och vad familjeord heter på finska. Elian Ebeltoft Kryeziu Johansen, 8, gillar ordet jalkapallo, alltså fotboll. Kristin Sukjam Stenbakk, 9, tycker mycket om ordet mansikka (jordgubbe).

– Om jag inte kommer på ett ord på norska säger jag det ibland på finska, säger hon.

Det är finskalektion två gånger i veckan i Bugøynes skola.

– Mycket repetition är nyckeln. Och att spela spel är bra, säger Bækø.

Det är hav på båda sidorna av Bugøynes. Om vintrarna händer det att den enda vägen snöar igen. Då kan man bara ta sig till byn med båt. Den första vägen hit byggdes först 1963. Bild: Ylva Seiff Berge

I Bugøynes, som har cirka 200 invånare, flyter det finskt blod i nästan varenda invånare. Till exempel Aksel Lavoll har en ukki ja mummo (morfar och mormor). I generationen som är 60 år eller eller äldre talar många finska.

– När de träffas på vägen hör jag dem tala finska tillsammans. Efter att de finska turisterna började komma till Bugøynes i slutet av 1980-talet har många ortsbor förbättrat sitt ordförråd, säger Bækø, som flyttat till Bugøynes från Kajanaland i vuxen ålder.

Det finns lite olika uppfattningar om finskan som talas här. En del menar att det är en finsk dialekt, andra kallar språket för kvänska eller gammalfinska.

Kaija Bækø är egentligen pensionerad, men håller finskalektioner då det varit svårt att hitta en ersättare. För norsktalande är det en utmaning att uttala diftongerna i finska ord som auto (bil) och kauppa (butik). Bild: Ylva Seiff Berge

– Kvänska och "gammalfinska" är nordfinska dialekter och systerspråk till meänkieli i Tornedalen. För finländare kan gammalfinska och kvänska låta arkaiska och komiska, säger Kaisa Maliniemi på Ruija kvenmuseum i Vadsø.

Hård förnorskning

Det finns i dag inga exakta siffror på hur många personer i Nordnorge som har finska rötter. Många familjer har samtidigt också samiska och norska anor. En uppskattning är att antalet finskättade skulle vara mellan 10 000 och 15 000, andra talar om upp till 50 000 personer. Bugøynes, på finska Pykeijä, är troligtvis den ort som har flest invånare med finsk bakgrund. Hit kom man lockad av fiskemöjligheterna.

– Många av dem kom från norra Finland eller från Tornedalen, säger Maliniemi.

Länge var det skambelagt att öppet tala om sina finska, eller för den delen, sina samiska rötter. Norge förde länge en aktiv förnorskningspolitik. Det fanns till exempel internatskolor dit barn skickades för att bli mera norska.

– Flera blev fysiskt bestraffade om de använde sitt modersmål i skolan. På vissa orter blev man inte konfirmerad innan man kunde norska.

Bild: Ksf Media

Det finns familjer som bytte till norska efternamn, frivilligt eller av tvång.

En del av finskättlingarna kallar sig för kväner, andra vill hellre vara norskfinnar.

– Orsaken till de olika benämningarna är flera. Bland annat kom det finskättade folket från olika ställen i Finland, norra Sverige och Karelen under olika tidsperioder. Förnorskningspolitiken gjorde att kvän fick negativa konnotationer, säger Maliniemi.

Speciellt äldre personer i Varanger (kommunerna Vadsø, Sør-Varanger och Vardø) upplever kvän som ett skällsord i dag.

– Assimileringspolitiken var så hård att ännu i dag lider den kvänska befolkningen av efterverkningarna av den här politiken. Den ledde till att man tappade sitt modersmål och sitt kulturmedvetande. Flera upplever fortfarande diskriminering.

Norge var ockuperat

Bugøynes är speciellt inte bara tack vare sitt finska arv, utan även för att här finns många gamla trähus. Det beror på att byn inte blev ödelagd under andra världskriget, till skillnad från de flesta andra orter i Nordnorge.

När de tyska soldaterna drog sig tillbaka från fylkena Finnmark och Nord-Troms 1944 brände och sprängde de stora delar av bebyggelsen så att de sovjetiska soldaterna inte kunde dra nytta av den. Förstörelsen skedde på direkt order av Adolf Hitler.

Att just Bugøynes räddades har att göra med ett avtal mellan den tyska kommendanten Peter Paul Flach och byborna den 27 oktober 1944. Byn skulle sparas om man skaffade båttransport för Flachs manskap som ville lämna byn. De sovjetiska styrkorna var då bara några tiotals kilometer från platsen.

Pensionären Elisabeth Hastad, 79, var fyra år gammal under ockupationen.

– Jag är ju norsk, men känner väldigt starkt för det finska. När jag kommer till vår familj i Finland och vi sitter och talar finska, då är vi i en annan värld. Det norska språket är tungt, man använder så mycket prepositioner. I finskan sjunger du mer, du har ändelser, säger Elisabeth Hastad. Bild: Ylva Seiff Berge

– Jag minns den höga skärmmössan och de vita tänderna. Jag frågade soldaten "haben Sie ein Bonbon" och så lyfte han mig högt i luften. Jag fick en karamell. Sedan hörde jag mammas skarpa stämma: "Kom genast in". Hon kunde ju inte tåla tyskarna.

Hon har ett annat livligt minne från kriget.

– Det kom in två unga och hövliga tyskar. De gjorde Heil Hitler-hälsningen och så sa de goddag på norska. Min pappa svarade inte. De läste upp en order. Min pappa sa "jawohl" och efter det inget annat.

Det var hans sätt att signalera sitt misstycke.

Ett äkta par drabbades också av tyska ockupationen.

– Jag var i bönehuset med mamma då två tyskar kom in. De frågade efter ett kvinnonamn. Folk vände sig om. De ställde frågan en gång till och tog henne sedan med sig.

Maken hämtades sedan från ett hus i byn. Paret sändes till Sachsenhausen, men överlevde.

– Det är en historia som inte får glömmas. Man måste se till att vi inte får en ny Hitler.

"Att få ett språk gratis"

I Bugøynes använder man uttryck som kanske inte ens finns i den finska som talas i Finland. Elisabeth Hastad levererar ett: mennään kullailemaan. Det betyder ungefär "vi ska åka ut och ro lite".

Kvänska är ett minoritetsspråk i Norge.

En del ser på kvänska som ett eget språk, andra som en finsk dialekt.

Det finns fyra kommuner i landet som officiellt har namn på tre språk (norska, samiska och kvänska).

De är följande: Porsanger (Porsanki, 2003), Storfjord (Omasvuono, 2014), Kåfjord (Kainovuono, 2016) och Nordreisa (Raisi, 2018).

Under början av 1700-talet började man invandra från Finland till det som i dag är fylkena Finnmark och Troms.

Efterfrågan på jord gjorde att folk sökte sig längre norrut.

Kriget mellan Sverige och Ryssland och hungersnöden i norra Finland och Sverige gjorde också att folk flyttade.

Speciellt åren 1820-1900 ökade invandrarna då fiskeindustrin och gruvdriften växte.

Kring år 1875 var cirka en fjärdedel av befolkningen i Finnmark kväner.

Under den här tiden bredde laestadianismen, där finskan användes, ut sig.

Sedan vaknade den norska nationalismen. Man var rädd för att kvänerna/norskfinnarna inte skulle vara lojala mot Norge och att det ryska imperiet skulle ockupera norska områden. Det kallades för "den finska faran".

Den norska staten förde en diskrimineringspolitik. Till exempel hade bara norsktalande norrmän rätt att äga land i Finnmark.

Radion och biblioteken skulle helst förmedla norsk kultur och bara etniska norrmän fick offentliga jobb i gränsområdena.

Först år 1980 upphävde man förbudet att använda finska som undervisningsspråk i grundskolan.

Evakuering och flyttning söderut under och efter andra världskriget gör att kväner/norskfinnar bor i hela Norge.

Fiskaren Øyvind Seipæjærvi har ett annat uttryck: aprillituenet. Det är en typ av väder i april som det behövs många ord på norska för att förklara. Aprillituenet är då havet ligger blankt, det är 4-5 grader i luften, snön luktar lite och fåglarna är i antågande.

– Min farfar Hjalmar talade bara finska och vi umgicks mycket. Det är så jag lärde mig finska. Ju mer man tänker på det, desto finare är det, att man fått ett språk gratis, säger Seipæjærvi.

Hans farfars far kom från orten Seipäjärvi utanför Sodankylä. Fortfarande har släkten en bild på farmor Augusta från Kittilä tillsammans med Urho Kekkonen under presidentens besök i Bugøynes på 1970-talet.

Hela byn låg ute till försäljning

Det går inte att berätta om Bugøynes utan att nämna kungskrabban. Fisket av kungskrabba räddade nämligen hela byn från massarbetslöshet.

När den stora arbetsgivaren, fiskeföretaget med 40-50 anställda, såldes på tvångsauktion 1989, lade byborna in en annons i en av landets största tidningar om att hela orten var till salu.

Øyvind Seipæjærvi var med i en gemensam insats som lyckades vända motgångarna till en aldrig tidigare skådad framgång. Det var kungskrabban som i princip räddade orten. Bugøynes blev pionjär på fiske av kungskrabba. Tidningen Dagens Næringsliv har till och med kallat Seipæjærvi för "kungen av kungskrabba".

Øyvind Seipæjærvi talar gärna finska. Han var med och gjorde Bugøynes framgångsrikt med kungskrabbor när byn drabbades av massarbetslöshet. Bild: Ylva Seiff Berge

Tillsammans med två andra bybor skrapade de ihop 1,5 miljoner kronor (cirka 157 000 euro) och köpte företaget. Lite efter det, kring 1991, var man i Norge förundrad över den okända enorma krabban som vandrade in i Varangerfjorden från Ryssland.

– Den började som ett plågoris. Krabbor på åtta kilo med två meter mellan klospetsarna förstörde fiskenäten för torsk.

Någon i gänget tänkte tanken att det kanske går att tjäna pengar på kungskrabban. Men först måste de ta reda på hur den skulle tillredas.

– Vi visste inte hur vi skulle göra, så vi ringde runt till tio olika kockar, som alla hade egna recept. En kock i Oslo kunde berätta hur man kokar 2 kilo. Men vi ville koka 2 000 kilo, fisket skulle ju industrialiseras.

Seipæjærvi och hans kolleger insåg snabbt att det fanns en stor efterfrågan på krabba.

– Efterhand måste vi ut från den norska och europeiska marknaden. Så vi drog till Japan.

Snart hamnade också kungskrabba från Bugøynes på tallrikarna i lyxiga restauranger i Dubai, Singapore, Taiwan och Korea.

För att sticka ut i den internationella konkurrensen hittade Seipæjærvi på att Bugøyneskrabborna var "The Nicest Catch" (den trevligaste fångsten), jämfört med den populära realityserien från Alaska, The Deadliest Catch (den dödligaste fångsten). Och det fick restaurangerna att nappa.

Bild: Ylva Seiff Berge

– Man kan ju bli förundrad över att folk vill köpa något så dyrt. Det är firmor som gärna betalar och imponerar. Ju större chef du har med, desto större ska krabban vara.

Nuförtiden är Bugøynes inte längre störst på kungskrabba. Man står för ungefär 10-15 procent av hela produktionen.

– Från 1993 och tio år framåt var det liv och rörelse under krabbsäsongen i Bugøynes. Det kunde komma 40 båtar om dagen för att leverera krabba. Det var som (guldrushen) i Klondike. En dag väntade fiskarna i hamnen tio timmar på sin tur att leverera fångsten. Det var galet. Klart det tog tid när vi kvalitetsgranskade varje krabba genom att vända på den.

Seipæjærvi gissar att han åkt till Asien närmare sextio gånger.

– Jag har levt ett fantastiskt liv, säger han med ett bullrigt skratt.

Artikeln har förverkligats med stöd från Kulturfonden för Finland och Norge.

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning