I kväll utses Finlands Eurovisionsbidrag

Saara Aalto för och klär sig som en stjärna och sjunger som en gud. Bild: Ian McManus

Tre låtar har vi att välja på i kväll när Finlands Eurovisionsbidrag ska utses. Saara Aalto lovar bjuda på en makalös show, men hur bra är låtarna egentligen som skrivits av tidigare Eurovisionsvinnare?

UMK18 sänds i Yle TV1 3.3 kl. 18.15 (förfest) och kl. 19.00 (show).

Skippa UMK-uttagningen och låt tjejen representera Finland i Eurovisionen. Köp in en låt av proffsiga hitsnickrare i stället så fixar vi det här.

Ungefär så skrev jag – för att smälla lite med hängslena här – på Facebook i december 2016 när hela Finland följde med guldstrupen Saara Aaltos framgångar i brittiska X Factor.

Någon ansvarig verkar ha fått samma snilleblixt för i år har vi precis det upplägget, med tillägget att folket och de internationella jurygrupperna har tre bidrag att välja mellan. När Saara Aalto i höstas presenterades som Finlands representant i Lissabon var således jag som tv-tittare och fan av tävlingen en av dem som blev glad. (Låtskrivarna och musikerna för vilka tävlingen varit ett sätt att få synlighet var inte lika glada.) Att den finska Eurovisionsuttagningen gjordes om till UMK 2012 har inte gett de finländska bidragen det lyft som måste ha varit tanken med förändringen. Under de sex år som uttagningen hetat UMK har vi kvalificerat oss till final två gånger: bäst gick det för Softengine som blev elva 2014.

Något behövde med andra ord göras, och att testa med en förhandsutsedd stabil artist och några specialbeställda låtar att välja mellan är ingen dum början.

De tre bidragen som vi har att ta ställning till i kväll är alla skrivna av svenska och brittiska låtskrivare (i samarbete med Aalto) och på pappret låter det lovande. Bakom bidraget Monster står delvis samma låtskrivare som skrev Måns Zelmerlöws Eurovisionsvinnare Heroes. Huvudupphovsman bakom Domino är Thomas G:son som var med och skrev Loreens Euphoria och som brukar ha bidrag med i Eurovisionen varje år. Queens är det mest inhemska bidraget; Tom Aspaul som även skrivit låtar till Kylie Minogue har varit med i låtskrivarteamet tillsammans med Saara Aalto, och för produktionen står Arto Ruotsala.

Dessvärre låter det mer spännande än vad det i själva verket är. Alla bidragen har visserligen en refräng som lätt sätter sig och är effektivt producerade, särskilt Monsters, men ingen av dem är någon brakhit. Ett bra Eurovisionsbidrag ska väcka reaktionen: "Vad var det där? Det där vill jag höra på nytt!" Något sådant begär väcker varken supereurovisionsmässiga Monsters, småsmörigt söta Domino eller förvisso lite dramatiskt nerviga Queens med sina Kylie-vibbar.

Det här behöver förstås inte betyda att det är kört, eftersom Eurovision handlar om vad man gör inte minst visuellt med de tre minuterna man har till sitt förfogande. På koreografisidan smäller det nästan högst i år när det är koreografen Brian Friedman, som jobbat med bland annat Britney och Beyoncé, som står för visionerna bakom de tre scenshowerna (medan koreograferna Lukas McFarlane och Reija Wäre stått för förverkligandet). Det här borgar förhoppningsvis för något riktigt häftigt. Mest krut verkar ha lagts på Queens – som också är den kanske mest originella och minst generiska av låtarna. Aalto har lovat en scenshow som vi aldrig sett maken till tidigare. Det ska vi hoppas på. Låtmaterialet i kombination med Saara Aaltos röst borde visserligen räcka för att ta sig till final i år, men för en bättre placering behövs något ytterligare.

Malin Slotte TV-redaktör

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning