Giganternas kamp när italiensk glamrock möter fransk chanson och får Finland en av sina bästa placeringar genom tiderna? – Malin Slotte poängsätter finalisterna i kvällens Eurovision

Italiens Måneskin, Frankrikes Barbara Pravi och Finlands Blind Channel tävlar i kvällens Eurovisionsfinal. Bild: EBU Montage Pressbilder

Italien har inte vunnit Eurovision på 31 år, för Frankrike har 44 år gått sedan senaste seger. Båda är med andra ord väl unnade en seger, och det kvittar egentligen också vem av dem som tar hem det. Bådas bidrag är nämligen alldeles lysande.

1. Cypern: Elena Tsagrinou – El Diablo

Kvällen inleds med ett snyggt och kompetent popnummer som musikaliskt låter nästan skamlöst mycket Lady Gaga. Bra utan att vara kvällens bästa. Vi är i gång.

2. Albanien: Anxhela Peristeri – Karma

Inte heller i år behöver vi försmäkta utan en dramatisk Balkanballad, de hör till Eurovisionen som skinka på julafton. Här är det starkt och svulstigt över alla bräddar. Härligt.

3. Israel: Eden Alene – Set me free

En gissning är att det här med nöd och näppe gick vidare från sin semifinal. Här levereras inte bara årets mest uppseendeväckande frisyr utan också Eurovisionshistoriens högsta ton tas. Sådana gimmickar kan behövas för att det här ska sticka ut.

4. Belgien: Hooverphonic – The wrong place

Mörk och mystisk drömpop med moget fyrtioplusband. Folk ville inte bara ha glitter och show i finalen och bra så. Det är väl sådant här som i de här sammanhangen brukar kallas "riktig musik".

5. Ryssland: Manizha – Russian woman

Först framstår det här som ett slarvigt hopsatt lapptäcke till låtsaslåt, ett mischmasch av rap, folkmusik, ryska och engelska. Men det är något med rytmen och energin som får det här att växa till ett oemotståndligt nummer med ett urfeministiskt budskap.

6. Malta: Destiny – Je me casse

Ifall folk vill ha party efter all inställd samvaro det senaste året är det här vinnaren. Problemet är bara att Israels Netta vann med en låt i genren dansgolvsmagnet 2018, med ett snarlikt ta ingen skit-budskap. Kraft i pipan och pop med ös är det i alla fall, och färgglatt.

7. Portugal: The Black Mamba – Love is on my side

En småtråkig bluesballad som lyfter live tack vare känslan man lyckas skapa på scen. Den ligger nu i topp tio i vadslagningen, men där är nog oddsen satta i underkant. En starkare låt hade krävts för att en så hög placering ska vara realistisk.

8. Serbien: Hurricane – Loco loco

Aj aj aj, här var det alldeles för mycket av allt: löshår, skyhöga klackstövlar i lack och glittriga kortkorttrasor, och det är just det som är poängen och helt i Eurovisionens anda. Varför lägga band på sig när man kan löpa linan ut? De gör det bra, den tuffa brudtrion, det är fart och fläkt när de drar fram över scenen med sitt okomplicerade men effektiva Eurovisionssväng.

9. Storbritannien: James Newman – Embers

Den sannolika jumbon. En inte helt ointressant refrängkrok sumpas när James Newman ställer sig på scen tillsammans med ett par vita jättetrumpeter som rekvisita. Det låter inte bra när han öppnar munnen.

10. Grekland: Stefania – Last dance

Bakom Greklands låt står Dimitris Kontopoulos som ännu inte har någon Eurovisionsseger men däremot fyra medaljplaceringar i tävlingen bakom sig. Den här låten med balladverser och snabbare refräng kommer inte att nå så långt. På scen leker man med green screen-teknik vilket ger sväva i luften- och osynlighetseffekter. Särskilt snyggt är det inte, men förmår kanske roa en i några minuter.

11. Schweiz: Gjon's Tears – Tout l'univers

Det är kanske dags att sluta sura över att Gjon's Tears inte har en lika himmelsk låt som i fjol och ge det här det erkännande som det trots allt förtjänar. Skir och sinnlig fransk falsettballad, förvisso vacker, men kvällen kommer att bjuda på en ännu starkare fransk låt …

12. Island: Daði og Gagnamagnið – 10 years

Håll tummarna för att Island är det enda landet som stoppas från ett liveframträdande på grund av vi vet vad. Men att Island inte uppträder live kommer tittarna inte att märka för de tävlar med en inspelning från repetitionerna. Också Daði och hans band hade en bättre låt i fjol, plus att ett skämt alltid är roligast första gången. För de gör det med glimten i ögat och inte utan ironi. Titta bara på de turkosgröna collegetröjorna och nerstajlade frisyrerna. Estetiskt är det en hommage till den tidiga datorgrafiken, musikaliskt rent av sjuttiotal. Och folk älskar det. Det kommer att gå bra.

13. Spanien: Blas Cantó – Voy a quedarme

Spansk smörballad under jättemåne. Passa på och sköt wc- och kylskåpsbestyren nu.

14. Moldavien: Natalia Gordienco – Sugar

Ska man bedöma låten eller framförandet här? Låten är det inget fel på, en rätt effektiv poplåt med housekänsla. Scenshowen är också piffig. Men framförandet, det låter flämtande och andfått och kan inte med bästa vilja kallas välsjunget.

15. Tyskland: Jendrik – I don't feel hate

Det här är kvalificerat trams, en fånig, klämkäck skämtlåt där man haft en medryckande melodislinga som inte räckt för en hel låt, varvid man fyller ut resten med vräkigt slammer. Men det görs med en kvickhet och ett engagemang som är avväpnande, det måste man ge dem.

16. Finland: Blind Channel – Dark side

Ett rest långfinger är väl inte hela världen tycker vi här i Norden, men i andra delar av världen tycks det annorlunda. Så det finska bidragets långfingergest kastrerades av EBU:s regler, ett förbud bandet kringgår genom att måla långfingrarna röda i stället. Men någon eunuckversion är det inte fråga om här, utan en urladdning rå rockenergi som borde räcka till en av Finlands bästa placeringar genom tiderna. Vi står inför en spännande kväll, topp tio är inte osannolikt.

Rättelse: Omdömet är omskrivet efter att en insatt läsare påpekat att Lordi tävlade med startnummer 17 i finalen (och hade startnummer 16 i semifinalen) i Aten 2006.

17. Bulgarien: Victoria – Growing up is getting old

Efter Finlands raprock lugnar vi ner oss med en stillsam, drömmig och skimrande ballad som är både mjuk och pampig på ett klassiskt symfoniskt vis. Inte lättillgängligt, kräver några lyssningar för att öppna sig.

18. Litauen: The Roop – Discoteque

I fjol, då tävlingen ställdes in, var Litauens excentriska electropopdisco en potentiell vinnare. Inte heller i år är den ointressant, men kommer att få nöja sig med en inte fullt så hög placering.

19. Ukraina: Go_A – Shum

Tung och snabb etnotechno framförd med gäll skriksång. Gärna såg man mer av den här sortens bidrag i tävlingen, musik där pop möter det egna landets folkmusik. För så här spännande kan resultatet bli. Förtjänar en topplacering.

20. Frankrike: Barbara Pravi – Voilà

Det är 44 år sedan Frankrike vann senast, så gärna unnade man dem en seger. De dammar av det mest traditionella de har, den klassiska chansonen, och vilken avdamning sedan! Det här är Édith Piaf-nivå och magiskt. Numret hålls enkelt, när tempot trissas upp på slutet kretsar den skakiga kameran runt henne, ett kongenialt sätt att fånga känslan i låten. Det kvittar egentligen om Italien eller Frankrike vinner i år, men tippningen är att det här är tvåan.

21. Azerbajdzjan: Efendi – Mata Hari

Det här låter 2005, närmare bestämt Greklands vinnare Helena Paparizou och My number one. Så här har det med andra ord låtit ett tag i Eurovisionen nu. Det här är alltså inga märkvärdigheter, men ett bidrag där ett bra framförande tog det till final.

22. Norge: Tix – Fallen angel

Flirten mellan Azerbajdzjans och Norges artister är en av årets snackisar i Eurovisionsbubblan, så här är det ingen tillfällighet att dessa länder lagts att uppträda efter varandra. Även i övrigt vinner Norges Tix på att man känner till hans bakgrundshistoria. Iklädd en fluffig vit päls och änglavingar omringas han av dansande djävlar på scen. Men han undviker inte publikkontakt med sina solglasögon för att han är dryg, utan för att han lider av tics. Vilket han visar genom att mot slutet kort ta av sig solglasögonen, en avväpnande gest som berör. Han är Norges mest strömmade hitmakare och hitkänsla har också den här balladen med ett tjockt lager smör på sig.

23. Nederländerna: Jeangu Macrooy – Birth of a new age

I Nederländerna kallas åren med dåliga placeringar i Eurovision för "the dark period". För några år sedan lyckades man ta sig ur mörkret då det började gå bättre. Hoppas denna oengagerande soulgospel inte är ett återfall utan en tillfällig svacka.

24. Italien: Måneskin – Zitti e buoni

Redan när årets låtar presenterades stod det klart att Italiens rocklåt var en av årets bästa. Men först när Måneskin ställde sig på scen förstod man dimensionerna av vilken fullträff det är fråga om. Det här är så bra att man ramlar omkull, vilket liveframträdande, så rock'n'roll, så klassiskt, så modernt, så enkelt, så effektfullt, så musikaliskt, så sexigt. Känslan i rösten när han skriker fram låten! Pur Eurovisionsmagi, det här är vinnaren.

25. Sverige: Tusse – Voices

Sverige som brukar stå för de intressantaste bidragen i tävlingen har några blekare år bakom sig, så också i år. Låtmässigt är det här förvisso melodiöst svenskt låthantverk om än ingen höjdarlåt. Tusses röst har inte varit i toppform, och Sverige står inför en besvikelse.

26. San Marino: Senhit feat. Flo Rida – Adrenalina

Det var länge osäkert om rapparen Flo Rida skulle dyka upp i Rotterdam, men han kom och han lyfter San Marinos svängiga bidrag med sin scennärvaro. Det här är ett av de bästa bidragen pyttenationen tävlat med. Oddsen säger topp tio, men det kan vara en Flo Rida-effekt som kan behöva tas med en nypa salt.

Eurovision song contest semifinal 1 i Yle TV1 och Arenan lördag kl. 22.00. Omdömena är uppdaterade sedan lördagens pappersupplaga och baserar sig på fredagens generalrepetitioner.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skräddarsytt drömhem uppfyllde alla önskemål och höll budgeten

Mer läsning