I korsdraget mellan Schumann och Brahms

Ensemblen på Korsdrag är, från vänster Atte Kilpeläinen, Paavali Jumppanen, Emil Holmström, Eriikka Maalismaa, Jan söderblom, Markus Hohti och Malin Broman.Bild: MAARIT KYTOHARJU

Relationen mellan konstnärlig kreativitet och mental instabilitet är i fokus på festivalen Korsdrag.

Korsdrag. Konsert vid Lappvikens källa 24.2. Emil Holmström, Paavali Jumppanen, piano, Eriikka Maalismaa, Malin Broman, Jan Söderblom, violin, Atte Kilpeläinen, altviolin, Markus Hohti, cello. Presentatörer: Lotta Emanuelsson & Pekka Sauri. Schumann, Brahms.

Säg den festival eller konsertserie i huvudstadsregionen som förträfflige allroundpianisten Emil Holmström inte är involverad i. När han slår ihop sina musikhistoriska påsar med dito violinisten Eriikka Maalismaa tenderar det konstnärliga slutresultatet dessutom bli lyckat på ett lika självklart som kreativt sätt.

Självklarheten låg vid årets Korsdragsfestival i det faktum att Schumann och Brahms, trots att deras konkreta relation inte varade längre än ett år, är otänkbara varandra förutan. Kreativiteten åter låg i att man placerat lördagens öppningskonsert, liksom måndagens avslutningskonsert, i en omgivning som blev nog så bekant för Schumann mot slutet av hans liv.

Som guldkant på det hela hade man bjudit in psykologen Pekka Sauri, som i diskussion med alltid lika pålästa Lotta Emanuelsson tangerade bland annat relationen mellan konstnärlig kreativitet och mental instabilitet. En lika vanlig som ofruktbar konstellation, vars romantiska skimmer vi enligt Sauri borde lära oss att kritiskt genomskåda.

När korridoren i anslutning till Aleksis Kivis rum i Lappvikens sjukhus dessutom visade sig erbjuda en lika kammarmusikaliskt intim och stämningsfull som akustiskt förträfflig omgivning var även de yttre ramarna för en korsbefruktning mellan Schumann och hans 23 år yngre beundrare på sina optimala platser.

Ädel flygel

Brahms Tre intermezzon op. 117 var, i Paavali Jumppanens kongeniala tolkning på hans egen 100-åriga ädelt klingande Blüthnerflygel, inte bara en stämningsskapande öppning utan även en lämplig påminnelse om den livslånga, sannolikt platoniska men konstnärligt desto mer givande relationen mellan Brahms och Clara Schumann.

Överlag är jag ingen vän av brottstycken ur större verk, men den här gången fungerade greppet och de två satserna ur Schumanns sena tredje violinsonat – tillkommen vid samma tid som den unge Brahms oanmäld knackade på paret Schumanns dörr i Düsseldorf – samt öppningssatsen jämte finalen ur tredje stråkkvartetten, med durkdrivna kvartettmusikerna Malin Broman och Atte Kilpeläinen med i leden, försvarade problemfritt sina platser i helheten.

Så gjorde även Märchenbilder op. 113 samt det självklara avslutningsnumret, Brahms härliga tredje pianotrio, där Holmström tillsammans med Jan Söderblom och Markus Hohti njöt i fulla drag av de tacksamt utformade texturerna. Efter ett mellanspel i Sellosalen återvänder Korsdrag om måndag till den historiska mentalsjukhusmiljön (Nickby sjukhus) och då har även Christoffer Sundqvist och hans klarinett anslutit sig till det glada gänget.

Mats Liljeroos Musikkritiker

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00