I Gammelgård samlas byborna runt stearingrytan

Talkot med julljusen förenar Gammelgårdsbor i alla åldrar. Onni Boström, Hans Björkskog, Henrik Sundström och Pia Hellgren doppar med van hand ribbor med sex ljus i grytan. Bild: Niklas Tallqvist

En kväll i oktober samlas de i föreningshuset Carlberg, i god tid före jul, för att stöpa ljus, umgås och dricka kaffe. Ljusen säljer de sedan på julbasaren, också det en tillställning som förenar Gammelgårdsborna i norra Esbo. Här i utkanten av storstaden är sammanhållningen god och grannarna känner varandra.

Carlberg i Gammelgård är ett av sju svenska föreningshus i Esbo, ett idylliskt rött hus med stor gårdsplan, omgiven av lummiga träd och ett rödmålat staket. Det ligger mellan Ring III och Långträsk, gammal svenskbygd där bönder har odlat marken i hundratals år. När systrarna Monica Björklöf och Gun Björkskog var barn bestod byn av tolv svenskspråkiga hemman, deras hemgård Juus var ett av dem. Numera finns det bara två jordbrukare kvar, Olins och Petterssons på Nedre Röös. Men föreningshuset Carlberg står kvar där det byggdes på talko 1907, ett år efter att föreningen hade grundats.

Systrarna har varit aktiva i Gammelgårds ungdoms- och allmogeförening nästan sedan de föddes, och det var också deras mamma och farmor före dem. Den här oktoberkvällen deltar de i en 40-årig tradition i föreningen, att stöpa ljus.

Själva doppet ska ske snabbt och bestämt, men ändå lugnt, bäst funkar det om man niger framför grytan. Sedan måste man låta ljusen rinna av ett par sekunder innan de hängs på tork för att inte sprida droppar av ljusmassa längs golven. För systrarna Monica Björklöf och Gun Björkskog är medlemskapet i ungdomsföreningen en familjesak, det var deras mamma Nanny Olin som införde ljusstöpningen i föreningens program. Bild: Niklas Tallqvist

– Det var vår mamma Nanny Olin som startade traditionen med att stöpa ljus 1981. Redan då gällde det att förnya verksamheten ibland och hantverk låg i tiden, så vi prövade på att stöpa ljus. Sedan dess har vi hållit på med det, med ett undantag – förra hösten avbokade vi med kort varsel då coronaläget snabbt blev sämre, berättar Monica Björklöf, sekreterare i föreningen.

Nu är läget ett annat och byborna kan igen samlas i sitt älskade föreningshus.

– Här är det program nästan varje kväll i veckan, jag deltar i luftgevärsskyttet på tisdagar, på måndagar är det motionsgymnastik och på onsdagar samlas barnen här. Jag har varit med och stöpt ljus flera gånger än jag kan räkna, säger Hans Björklöf.

Ljusen ska doppas mellan 33 och 36 gånger i grytan med hett vatten, stearin och paraffin innan de är "lagom tjocka". Att stöpa runt fyrahundra ljus brukar ta sex timmar, så det gäller att komma i gång med arbetet redan på eftermiddagen. Bild: Niklas Tallqvist

Många par händer behövs

Att stöpa närmre 400 handgjorda ljus är ett helaftonsprogram. De aktiva medlemmarna som är lediga på eftermiddagen börjar med att täcka golven med plast och kartong, ställa fram ställningar där ribborna med ljusen kan hänga och torka, koka vatten och smälta stearin och paraffin. Redan veckan innan har styrelsen förberett vekarna under sitt styrelsemöte. I takt med att de yngre kommer hem från jobb och skola dyker flera bybor upp i föreningshuset och ansluter sig till leden. För det behövs många par armar.

– För att ljusen ska bli lagom tjocka måste de doppas i grytan med vatten, parafin och sterin mellan 33 och 36 gånger. Och ju tjockare ljusen blir desto längre måste de torka mellan varje dopp, förklarar Gun Björkskog.

– Det är under pauserna vi hinner umgås med varandra. Jag som är inflyttad skulle knappast känna någon i den här byn om jag inte var med i föreningen, det var genom den jag kom med i gemenskapen, säger Pia Hellgren, som är GUAF:s nuvarande ordförande.

De perfekta ljusen tillverkas av en bladning av stearin och paraffin, hälften var. Det torra pulvret smälts i kastruller på spisen och hälls därefter i en gryta med höga kanter och kokhett vatten. Bild: Niklas Tallqvist

– Vi har utvecklat våra system under åren. Det är viktigt att det inte drar i festsalen där ljusen torkar mellan varven, för då blir de krokiga. För fem år sedan kom Onni Boström på att man kan hänga blytyngder längst ner på veken så blir ljusen rakare, säger Monica Björklöf.

– Jag använder samma blytyngder som vid mete. När vi har doppat ljusen tio gånger var klipper jag bort blytyngden, då behövs den inte längre. Men vi slänger inte bort något, utan jag tar tillvara alla tyngder, rengör dem för hand, sprätter upp dem med ett stämjärn och tar bort den lilla vekstumpen. Sen kan vi använda samma blykulor nästa år igen, berättar Onni Boström.

Föds in i gemenskapen

Närmast köksdörren i Carlsbergs festsal står den stora tunnan som fylls med kokhett vatten och drygt 60-gradig ljusmassa. För att ljusstöpningen ska löpa på smidigt måste tunnan regelbundet fyllas på med mera material, eller soppa som de kallar blandningen av paraffin och stearin. Seija Pettersson och Richard Sederholm är ansvariga för den biten.

– Ljusmassan är brandkänslig så jag står här vid spisen hela kvällen och vaktar kastrullerna, man kan inte lämna dem obevakade. Så fort pulvret smälter till flytande form vrider jag ner värmen, säger Seija Pettersson.

Richard Sederholm ser till att grytan ständigt fylls på med mera stearin och paraffin, så att stöpningen kan fortsätta i jämn takt. Bild: Niklas Tallqvist

I matsalen intill serveras kaffe eller te med nybakta semlor, för kvällen blir lång och talkofolket måste få något ätbart mellan alla dopp i grytan. Det är Monica Björklöf som har bakat "kulin" enligt samma recept som redan farmor Gunni Olin använde. Hon var en av föreningens tidiga eldsjälar, så man kan med fog säga att intresset för byagemenskapen har gått i arv.

Egen månadsklubb för barnen

I motsats till de flesta andra ungdomsgårdar i trakten för Carlberg inte en tynande tillvaro, man har inte ens brist på återväxten. Hela 35 barn är inskrivna i månadsträffen, en klubb där traktens barn träffas en gång i månaden för att pyssla, leka, laga mat eller ha knytkalas. Varje onsdag samlas barnen från en årskurs, så att grupperna inte blir för stora.

– Nu för tiden har barn så många hobbyer att det är nästan omöjligt att hitta en kväll som passar alla. Vi har löst det genom att bjuda in en årskurs i taget, varje grupp träffas alltså bara en gång per månad. När träffarna hålls så sällan brukar barnen prioritera dem och skippa scouterna eller simträningen just den onsdagen, berättar Monica Björklöf.

Gammelgård ungdoms- och allmogeförening GUAF är en 110 år gammal förening som verkar i Gammelgård i norra Esbo, strax söder om Ring III.

Föreningen äger föreningshuset Carlberg norr om Långträsk, där man ordnar program för sina medlemmar. Huset hyrs också ut för olika privata tillställningar.

GUAF ordnar veckoprogram som motionsgymnastik, luftgevärsskytte och hobbykvällar för vuxna samt månadsträffar för yngre skolbarn.

Föreningen ordnar också fester, som svenska dagen-fest, julbasar och temakvällar, som just ljusstöpningen i oktober.

Esbobygdens ungdomsförbund EBUF är paraplyorganisation för nio svenskspråkiga ungdomsföreningar i Esbo. Sju av dem har egna föreningsgårdar. Förutom Gammelgård är de:

Esbo västra ungdomsförening EVUF, med föreningshuset Valhalla i Köklax.

Fallåker ungdomsförening FUF, med föreningshuset Fallåker i Bemböle.

Föreningen för Nytta och Nöje i Noux NNN, med föreningshuset Stenhalla i södra Noux.

Skärgårdens Vänner i Esbo SViE med föreningshuset Vikingaborg vid Svinösund.

Hembygdens Vänner i Alberga HVA, med föreningshuset Thorstorp.

Logen i Gröndal uf, som äger gamla föreningshuset Logen där det inte längre ordnas någon verksamhet. I stället står föreningen i startgroparna för att börja bygga idrottshallen Kameleonten i Alberga.

UF Södrik Svenskar SöSv, som driver lekskolan Sockan i Södrik.

Mattbynejdens ungdomsförening MNUF, som har sin verksamhet i Mattlidens skolcentrum i Mattby.

Ljusstöpning är kanske inte den aktivitet som intresserar barnen mest, det blir onekligen lite långtråkigt att doppa hundratals ljus tiotals gånger i samma tunna. Men ungdomar finns här, det är systrarna Helena och Linda Sederholm bra exempel på, de är unga föreningsaktiva som nästan vuxit upp på Carlsberg.

– Jag är en av dem som har börjat gå här på månadsträffarna när jag var barn och sen har jag fortsatt med andra aktiviteter, med några års paus under studieåren. Nu är jag doktorand vid Aalto-universitetet och aktiv i föreningen igen. Jag har varit med och stöpt ljus i många år, berättar Linda Sederholm.

De färdiga ljusen packas i behändiga paket på två eller fyra ljus och säljs på julbasaren, som traditionsenligt ordnas i Carlberg på självständighetsdagen, den 6 december klockan 13. Bild: Niklas Tallqvist

Projektet med julljusen blir inte klart under en kväll, de måste nämligen hänga och torka över natten. Följande dag kommer ett gäng aktiva tillbaka till föreningshuset för att ta ner ljusen från torkställningarna och förpacka dem i färdiga presentförpackningar på två eller fyra ljus – perfekta julklappar till dem som redan har allt.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Bokåret 2021 på Bokström

Mer läsning