I gamla trähus får renoveraren ofta böja sig

Restaurera, renovera eller reparera är alternativen för att åtgärda ett gammalt hus i dåligt skick. Utom ifall man inte gör det mest radikala och jämnar byggnaden med marken. Men gamla stadsmiljöer är i dag oftast kulturmärkta och därmed är det yttre skyddat. Om interiören värnar egentligen bara ett genuint intresse hos ägaren.

De flesta som köper ett gammalt hus i gammal miljö har redan gjort ett val, valet att inte flytta till sprillans nytt, och då är strävan vanligen att dels försöka bevara atmosfären från förr, dels skapa nutida boendebekvämlighet.

Så sker fortlöpande i gamla städer som Borgå, Lovisa och Ekenäs där trähusidyllen, Gamla stan, framstår som den gemensamma symbolen för stadens historiska skikt och ursprunget.

Samtidigt har trähuskvarteren hög status i närmiljön, och onekligen förutsätter arbetet med att åtgärda en gammal byggnad såväl ekonomiska resurser som gott om tid. Tid för att mycket i ett hundra eller tvåhundra år gammalt hus bjuder på överraskningar, förutsätter nytänk och reviderade planer. Inte sällan döljer sig de eventuella problemen under huset, bakom väggarna och i golvet. En hel del kan den händiga hemmasnickaren åtgärda själv, men projektet klarar sig knappast utan hantverkare som snickare, fönsterrenoverare, murare och målarmästare. Lägg givetvis till sakkunniga på el, vatten, avlopp och värme.

Tre alternativ i Ekenäs

Inne i idyllen i de gamla kvarteren i Ekenäs, vid smala gator och gränder, innanför staket som skymmer direkt insyn till gården och bakom fina fönster med spröjs döljer sig hela spektret av historiska hus som har satts i skick. Vi tog en titt på tre rara hus där arbetena är gjorda med respekt och omsorg antingen genom att restaurera, renovera eller reparera grundligt.

Hos Satu och Ilkka Torstila var alternativet klart, att renovera. För huset var rejält förfallet när paret köpte det, och ändå hade den förra ägaren förhindrat värre skador genom att hålla byggnaden varm.

– Vi ville bevara stämningen och känslan av en unik gammal byggnad men vi ville också ha ett fungerande nutida kök och badrum, säger Satu Torstila.

Paret Torstila är inga nybörjare på att renovera. De har genomfört flera projekt i sina hem i gamla lägenheter i Helsingfors och arbetet med att sätta nedgångna bostäder i skick med respekt för byggnadens ursprung har blivit något av en livsstil.

I dag är båda pensionärer, Satu Torstila har drivit ett evenemangsföretag, Ilkka Torstila har jobbat som läkare med internmedicin som specialitet.

Förnyat. Ibland är ett gammalt hus så förfallet och i så risigt skick att man bara kan bevara fragment. I det här huset har det nya tagit modell av det ursprungliga och hantverket är av högsta klass. Bild: Leif Weckström

Golvet är original, fönstren likaså och arbetet med att både renovera och bevara har utgått från tanken om att respektera den ursprungliga genuina miljön i Gamla stan i Ekenäs. Bild: Leif Weckström

Paret sålde hemmet på 130 kvadratmeter i Tölö och köpte byggnaden som är en av flera tillhörande en gammal gård i Ekenäs. Gården är i likhet med många andra tillbyggd och ombyggd under decennier, allt enligt ägarfamiljens tillväxt och föränderliga behov.

– Vi ville ha ett projekt som ingen hade förstört genom tidigare ingrepp och arbeten. Fastän huset såg ruskigt ut fanns inte fuktskador, ingen hade lagt in plast i väggar eller golv, än mindre sanerat till döds, säger Satu Torstila och maken fortsätter:

– Men det fanns förstås inget badrum och köket var i enklaste laget. Stenfoten stod snett och arbetet med att räta till den och därmed huset hörde till de mest krävande. Men kakelugnarna var fungerande och trägolv, spegeldörrar och fönster är original. Men tro inte att renoveringen gick i ett nafs. Arbetena tog över två år.

Vi ville ha ett projekt som ingen hade förstört genom tidigare ingrepp och arbeten. Fastän huset såg ruskigt ut fanns inte fuktskador, ingen hade lagt in plast i väggar eller golv, än mindre sanerat till döds. (Satu Torstila)

Lyhörd för ursprunget

Paret valde att dels renovera varsamt i en större del av huset, dels bygga nytt kök och nytt badrum. Helt smärtfritt är arbetet aldrig och paret Torstila delar med sig några insikter om jobbet.

– Huset kan ge ett riktigt risigt intryck men det behöver man inte vara rädd för. Värre är fuktskador och det ska man kolla innan köpet. Man behöver inte göra allt själv för det finns väldigt duktiga hantverkare och så ska man vara noga i valet av material. Det gäller att vara lyhörd för ursprunget. Pengar, tid och tålamod är andra aspekter. Renovering är kostsamt och tar tid.

Ilkka Torstila har inte tummen mitt i handen och är tillräckligt händig för att till exempel ta fram och rengöra de breda vackra golvplankorna i tall och gran. Han har använt lut och såpa och skrubbat för hand så att ytan är len som sammet. Han behärskar också tekniken att måla ådring eller så kallad marmorering som pryder vägglister.

– Man ska också ha tålamod att göra jobbet på nytt om det inte blir bra, säger Ilkka Torstila och ger hustrun en menande men road blick:

– Det hände att Satu kom och inspekterade mitt jobb och domen var ibland obönhörlig: Det här är inte bra! Så det var bara att göra om.

Men resultatet är därefter, omsorgsfullt och gott.

Restaurera på sikt

I ett annat hus i närheten, i en byggnad från 1770-talet, har ägarna Bettina och Arthur Aminoff valt att restaurera. Den gyllene regeln är att respektera och ta vara på varje detalj.

– Den förra ägaren har arbetat med att restaurera i två år och vi har använt fem år på projektet. Och man kan inte säga att jobbet är slutfört.

Utöver badrummet som är byggt under trappan i farstun är huset som en fläkt från en svunnen tid och känslan av museum är starkt närvarande samtidigt som lägenheten utstrålar varm hemtrevnad.

För att skildra husets historia och bevara dess själ har man tagit fram och behållit fragment av den gamla tapeten. Den nymålade tapeten är anpassad till både mönster och färgskala. Bild: Leif Weckström

Någon har klistrat gamla handskrivna brev mellan fogarna i träväggen för att stoppa drag. Senare ska väggen dock kläs med linneväv. Bild: Leif Weckström

Många gamla lager av tapeter och spännpapp har avlägsnats, blivit dokumenterade och sparats i mappar, men kvar som en påminnelse om förgången tid finns fragment av olika mönster. I ett rum har man bevarat delar av den ursprungliga tapeten och sedan lagt ny spännpapp och målat enligt samma nyanser och mönster. I några rum ligger de friska timmerväggarna i det här skedet blottade och i fogarna syns bland annat gamla handskrivna brev som klistrats på för att minska draget men meningen är att klä väggarna med linneväv.

– Vi har haft förmånen att få se alla lager skalas fram, tid att förstå hur trappor och dörröppningar har flyttats eller blivit stängda och inse att en innervägg från 1775 i själva verket är en yttervägg på ett ännu äldre hus. Upptäckterna tar aldrig slut om man ger sig tid och har intresse. Flyger allt ut i ett huj försvinner husets själ och historia på samma gång.

I huset arbetar allt från målare och timmermän till fönsterrenoverare. Pernilla Sjöblom renoverar fönster och hon framhåller vikten av att inte låta sig avskräckas av fönsterbågar som verkar vara utslitna.

Pernilla Sjöblom, som också undervisar i arbetet med att renovera gamla fönster, framhåller att flagande målarfärg inte är farligt. Gamla fönster går oftast att reparera och rädda. Bild: Leif Weckström

– Det att färgen och kittet flagar betyder inte att fönsterbågen är murken, fuktskadad eller undermålig. I synnerhet i gamla fönster och dörrar använde man förr virke av bästa kvalitet och oftast räcker det med ny färg och nytt kitt.

Sjöblom säger att vem som helst kan åtgärda problemet med flagande färg genom relativt enkla medel men råkar man ha fönster som dessutom har originalglas är det skäl att vara försiktig. Gammalt glas kan vara skört och oersättligt om det spricker.

– En fönsterrenoverare kan också täta fönstret så att resultatet är snyggt och osynligt.

Från Stockholm till Ekenäs

I ett tredje trähus i Gamla stan i Ekenäs stod Marion Rosenlew-Stjernlöf med make inför valet att renovera grundligt.

– Vi bodde tolv år i Stockholm men jag är ingen storstadsmänniska och Ekenäs lockade. Min make stretade först emot, men sedan stortrivdes han, säger hon.

Byggnaden från 1760-talet hade stått tom i 16 år och var rejält nedgången och skicket eländigt.

– I princip kan man säga att huset är byggt på nytt. Vi bytte timmer, brädfodringen är förnyad och golvet är nytt. En del dörrar är gamla och de som är nya är byggda enligt gammal modell och det gäller också lister och fönster. Strävan har varit att bevara där det har varit möjligt och ersätta med nytt enligt gammal modell där det har varit nödvändigt. Men här fanns inte mycket som gick att rädda, säger hon.

Till rariteterna hör en gammal bibel som hittades inmurad i väggen. I samband med reparationerna lades den tillbaka på sin plats. Rumsplanen följer i stort den ursprungliga men man har också byggt till mot gården och fått variation i den rektangulära byggnaden. Intrycket är gediget, genuint och trots en hel del nytt går respekten för det ursprungliga som en röd tråd i huset.

Innerväggarna är beklädda med tapet eller spännpapp och struktur och personlighet ger det snygga målararbetet som har gjorts för frihand, som för övrigt även gäller räta linjer. Möbelrestauratör Anne Syrén har använt björkris för att stänkmåla i tamburen och Robin Sundström, som är målare i tredje generationen sammanfattar projektet:

– Det har varit synnerligen roligt att få jobba för någon som vill ha det bästa.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00