I Frascati flödar det gyllene vita vinet

I Frascati flödar vinet. Hit har man kommit på utflykt i tusentals år. Och än kan man hitta platser som bevarar genuina traditioner. Ursprungligt vin och helstekt gris är några saker man inte får missa.

– De flesta som kommer till Rom trängs vid de berömda sevärdheterna och rör sig ofta på samma ställen som andra turister. De missar det här. Det här är det äkta! Felice Ramaccia syftar på sin fraschetta "Cantina da Santino" i Frascati.

Felice Ramaccia är fjärde generationens vinodlare i Frascati. Han håller fast vid lokala traditioner och har en fraschetta, alltså en vinkantin dit man själv får ta med sig sin mat. Bild: Anci Holm

Frascati är en mat- och vinstad cirka en halvtimmes tågresa från Rom. Här i trakten görs det kända gyllene vita vinet Frascati och även om inte turisterna alltid hittar hit så gör i alla fall romarna det. Staden är ett populärt utflyktsmål när man vill fly storstaden, få lite svalka i Albanobergen, äta god mat och dricka ett glas läskande vitt vin. Inte bara till Frascati, utan även till de andra mindre städerna och byarna, "i borghi", som klättrar längs kullarna och tillsammans bildar området Castelli Romani.

Serie

Matresa med Anci

Anci Holm är en frilansjournalist som gärna reser och njuter av den lokala matkulturen. Den här gången går resan till Frascati, en halv timmes tågfärd från Rom.

Landskapet är kuperat, det är gammal vulkanmark, perfekt för vinodling. Områdets två runda sjöar, Albano och Nemi, är gamla vulkankratrar. Det märks också att vi är högt uppe när tåget stånkar in på stationen i Frascati. Vi har åkt bland annat jämsides med den vackra Via Appia, den antika akvedukten, och till slut, visar det sig, genom Felice Ramaccias vingård.

– Vi gör vinet på ett hantverksmässigt sätt, berättar han.

– Det har ingen etikett och vårt vin kan man enbart köpa och dricka här på "da Santino". Santino, det är hans far och Felice Ramaccia är fjärde generationens vinodlare, vilket gör Ramaccias till en av de äldsta vinfamiljerna i trakten.

I hans fraschetta finns gott om stora vinflaskor. Han tappar upp i karaff och ställer fram glas. Så serveras frascatin här. Hans vin är ett färskvin som ska konsumeras inom ett år.

– Jag vill påstå att det här är så nära ursprungligt vin man kan komma! Vin ska uttrycka själ och personlighet och berätta något om de människor som gjort det och den plats det kommer ifrån.

Så här serveras frascatin hos Felice Ramaccia. Vinet är ett färskvin som ska konsumeras inom ett år. Bild: Anci Holm

Det är varken sött eller torrt. Man känner smaken av vindruvor.

Varma av solen. Blommigt, fylligt och halmfärgat.

En antik tradition

– Det här har gjorts av två olika malvasiadruvor och en trebbiano. Trebbianon ger styrkan, malvasian mjukheten. Det känns mjukt i halsen.

I Lazio dricker man frascati till allt. Vanligtvis skulle man rekommendera vitt vin till fisk- och skaldjursrätter och möjligen vitt kött. Här höjer ingen på ögonbrynen om man beställer frascati till rådjursfilén. Och allra minst om man kombinerar det med helstekt gris, porchetta.

Grisfötter, någon? I charkuteributikerna bjuds det mesta ut i form av skinkor och korvar. Bild: Anci Holm

Bröd med porchetta, skivor av helstekt gris, och ett glas frascati är en god lunch. Bild: Anci Holm

I högt belägna Frascati har man utsikt över Albanobergen. Bild: Anci Holm

Men på "da Santino" får man ingen mat. I en äkta fraschetta, en vinkantin, serveras bara vin. Maten får man ta med sig själv.

– Det finns inte många riktiga fraschetta kvar, säger Felice Ramaccia.

– Fraschetta är en antik tradition där gästerna tar med sig maten, värden står för vinet. Och det är något folk fortfarande gärna upplever framför allt på veckosluten. Även turistgrupper bokar in sig.

Javisst hade man knytkalas också i det antika Rom. Felice berättar att det heter "fagottaro". Det ska vara enkelt, som hemma. "da Santino" är inget stort ställe. Väggarna är av sten, bord och bänkar rustika.

Ett bröst för vin

Skulle man vilja förlägga sin lunch till fraschettan är det inga problem. Vid torget ligger delikatessaffärerna vägg i vägg, charkuterier, brödbutiker, ostaffärer och matmarknaden med drivor av grönsaker, inte minst kronärtskockor, en av de stående ingredienserna i köket. Frascati i typiska bastklädda flaskor bjuds ut överallt.

I Frascati finns en gammal legend om att barnen ammas på vin. Därför har en lokal honungskaka i kvinnoform, pupazza frascatana", tre bröst. Två för mjölk, ett för vin.

Vid torget hittar man också flera vagnar och kiosker med den mest typiska maträtten här, porchetta. Det är en helstekt gris som benats ur och kryddats med vitlök, fänkålsfrön och rosmarin. Den riktiga, kvalitetsmärkta (IGP) porchettan kommer från Ariccia, en av städerna i Castelli romani.

Porchetta Ariccia äts som gatumat i en bit bröd. Men många kommer också och köper med sig hem. Grisen som stekts över eld ligger hel i ett eget skåp för att fukten ska bevaras. Önskad mängd skärs direkt från grisen.

Köttet är saftigt, mört och gott. Påminner om riktigt bra julskinka. Avnjutes på en bänk i Frascati. Med ett glas frascati. Luften doftar också av rostade kastanjer som är väldigt vanliga här, men lite större än vanliga. I gatuståndet frestades jag också att köpa några skivor Pecorino romano DOP, stjärnan bland traktens ostar. En annan specialitet är scottone, en färskost gjord av komjölk och ska serveras varm.

Berusad häxa

När jag ber Felice Ramaccia om ett bra restaurangtips i Frascati så svarar han att det finns bra mat överallt i "borgo", den medeltida stadskärnan. Och restauranger finns det gott om. Så även vinbarer. Vad sägs om ett namn som "Den berusade häxan"?

Maten består till stor del av de rätter vi vant oss vid i Rom. Det bygger en hel del på inälvor och spaghetti som carbonara, cacio e pepe, all'amatriciana. Gnocchin i Lazio görs av semolinamjöl och inte av potatis. Favabönor är vanliga och, som sagt inte minst, kronärtskockor. De tillagas på olika sätt. Carciofo alla Matticella är en lokal specialitet där kronärtskockorna fyllts med till exempel guanciale, griskind, vitlök, olivolja och rostas över kol. Carciofo alla Giulia friteras i olja och kryddas med bland annat citron och svartpeppar. Carciofo alla Romana kokas och kryddas med mynta och vitlök. Mjuk och mjäll att äta.

Som secondo, andra rätt, på restaurangen "La vecchia Frasca", beställer jag Saltimbocca alla romana. Saltimbocca betyder egentligen "hoppa in i munnen", rätten ska vara så god att den gör det. Och visst är det läckra kalvrullader med prosciutto, salvia och smör.

Ett litet hål i Rom

En traditionell fraschetta kan man ännu hitta i städerna i Castelli romani, men numera kallas ett ställe fraschetta trots att det serveras enklare maträtter, är en osteria eller pizzeria.

Skulle man nu inte lyda Felice Ramaccias råd och fly Rom ett tag för det äkta livet så kan man besöka "Er Buchetto", på Via del Viminale 2 nära Terministationen, i Rom. Det är en institution sedan 1890, och mer eller mindre en turistattraktion.

Porchetta, från Ariccia, är den mest typiska rätten i Castelli romani. Bild: Anci Holm

Er buchetto”, det lilla hålet, i Rom är en institution för den som gillar porchetta, skivor av helstekt gris. Bild: Anci Holm

Namnet kommer från romersk dialekt, "er buco" som betyder hålet, buchetto blir det lilla hålet. Och litet är det med tre små bord. Här kan man äta porchetta i genuin miljö. En panino med porchetta och ett glas vin från Castelli romani betingar drygt fyra euro. "Er buchetto" serverar också bönor, ostar, oliver, sardeller, kronärtskocka, med mera.

I det lilla hålet slinker lokalbefolkningen in och tar ett glas vin eller två och köper hem några hekto porchetta. Men här tittar också turister in och ber att endast få fotografera grisen!

Bild: Ksf Media

Fotnot: Felice Ramaccias Cantina da Santino ligger på Via Pietro Campana 27 i Frascati. cantinadasantino.it

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00