I Flugornas stad är det Gud som skyddar mot pesten

Dagligen dumpas 1 500–2 000 ton sopor på tippen. Det är snabba ryck när nya sopor anländer. Det gäller att sortera ut så mycket återvinningsbart material som möjligt innan schaktmaskinerna anländer. Bild: Jesper Klemedsson

Stanken är kväljande. Så är det här också en av Afrikas största soptippar. Här, i utkanterna av Madagaskars huvudstad Antananarivo arbetar och bor tiotusentals människor bland soporna från världens mest pestdrabbade stad.

I Madagaskars huvudstad Antananarivos ytterområden breder en av Afrikas största soptippar ut sig över 25 hektar mark. Dagligen kommer sopbilar dit och dumpar 1 500–2 000 ton sopor från Antananarivo. Människor kastar sig över det nyanlända avfallet och rotar runt bland det med bara händer och räfsor.

Bild: qqq

– Jag och min syster hoppade av skolan i början av 2017 för att hjälpa vår familj att tjäna pengar, säger 11-åriga Misra Raharimalala.

– Men vi hoppas kunna börja i skolan igen när vår ekonomi har blivit bättre, säger hennes syster, 14-åriga Zendra.

I slutet av 1980-talet öppnade frivilligorganisationen Akamasoa en grundskola i Flugornas stad. Läsårsavgiften är cirka 7 euro per elev. Den är lägre än på många andra platser, men en del barn hoppar ändå av skolan av ekonomiska skäl. Hit hör systrarna Misra, 11 år till vänster, och Zendra Raharimalala, 14 år. Bild: Jesper Klemedsson

De fnissar och flamsar med några andra unga flickor som sorterar sopor i en dimma av flugor. Flickorna hör till de tusentals människor som tjänar sitt levebröd på att leta efter återvinningsbara sopor på tippen. Stanken av ruttet avfall och bränt gummi är kväljande. Ingen bär skyddskläder. De flesta är barfota.

45-åriga sexbarnsmamman Ramampionina Perline har varit sopletare sedan hon var 16 år. Familjen tjänar cirka 1 euro per dag. Om sopsamlarna skulle anställas för sopsortering av bolaget som opererar tippen skulle de tjäna mindre än hälften av den nuvarande inkomsten. Ramampioninas familj försöker lägga undan pengar till att laga taket på sin bostad. – Och så hoppas vi att så småningom få el och rinnande vatten i huset, säger hon. Bild: Jesper Klemedsson

– Vi är vana vid att göra detta. Ibland skär vi oss på glas eller andra vassa föremål, men det får man räkna med, säger 45-åriga sexbarnsmamman Ramampionina Perline.

Pestepidemier

Det finns andra faror. Sedan 1980 är böldpest endemisk på Madagaskar och bryter vanligen ut varje år mellan oktober och april. Den smittar människor via loppor från infekterade gnagare, som finns i överflöd på tippen. Om böldpest inte behandlas i tid kan den utvecklas till luftburen lungpest.

– Jag är född här och har jobbat på tippen sedan jag var 16 år. Ingen här har smittats, säger Ramampionina.

Människorna i Flugornas stad bor, arbetar och äter bland sopor, men enligt Madagaskars hälsoministerium har inga fall av pest registrerats där. Bild: Jesper Klemedsson

Sopsamlarna säljer organiskt avfall till grisuppfödare. Djurskelettdelar köps av bönder som gör gödning av benmärgen. Plast, aluminium och metall säljs till återvinningsföretag. Kol säljs på gatan. Bild: Jesper Klemedsson

År 2017 utbröt pesten redan i augusti. Då i form av lungpest som smittar mellan människor via droppar från upphostningar. Cirka 2 350 människor smittades. Över 200 dog. Antananarivo och andra tätorter drabbades hårdast. Ramampionina säger att sopsamlarna inte vidtog några speciella skyddsåtgärder.

– Även under epidemierna litar vi på att Gud skyddar oss, säger hon.

Organiskt avfall säljs till grisuppfödare. Djurskelettdelar köps av bönder som gör gödning av benmärgen. Plast och aluminium säljs till återvinningsföretag. Kol säljs på gatan. Det mesta finner sin plats i återvinningscykeln.

– För det mesta tjänar vi cirka 4 000 ariary (1 euro) per dag. Vi klarar oss, även om det bara räcker till det mest grundläggande, säger Ramampionina.

Fruktar modernisering

Soptippen anlades 1966 och har kapacitet för 25 miljoner ton sopor. Ramampionina fruktar att en modernisering av sophanteringen ska slita levebrödet ur deras händer. Nya schaktmaskiner har redan påverkat dem.

En ny last med sopor anländer från Antananarivo som har 1,4 miljoner invånare. Sedan 1980 är pest endemisk på Madagaskar och bryter vanligen ut i form av böldpest som smittar människor via loppor från råttor, något det finns i överflöd på tippen. Bild: Jesper Klemedsson

– Numera har vi bara en kort stund på oss att leta bland skräpet innan schaktmaskinerna kommer. Det innebär att vi tjänar mindre pengar, säger hon.

Tidigare levde sopsamlarna i kojor av plastpresenningar. År 1989 grundades organisationen Akamasoa som har byggt enkla hus i tegel, lera och cement bredvid tippen. Stadsdelen, som i folkmun kallas Flugornas stad, har i dag 25 000 invånare. Det finns även en grundskola och en hälsovårdsklinik.

– Nästan alla barn går nu i grundskolan. Några har studerat vidare på högskola, men de som gifter sig tidigt eller hoppar av skolan börjar jobba på tippen, säger Ramampionina.

Över 90 procent organiska sopor

Bolaget Samva sköter soptippen vid Flugornas stad samt sophämtningen i Antananarivo som har 1,4 miljoner invånare. Man tar endast hand om 53 procent av stadens avfall.

– Den informella sektorn tar hand om det övriga som går att återvinna eller kompostera, säger Samvas tekniske rådgivare, Rakotondrasolo Andry Marie.

90–95 procent av stadens sopor är organiska. På landsbygden är siffran troligen högre. Över 70 procent av Madagaskars cirka 26 miljoner invånare lever i fattigdom. För många av dem innebär sopsamlande och återvinning en välbehövlig inkomst.

Soptippen vid Flugorna stad har tidvis varit inhägnad men det ledde till protester eftersom sopsamlarna då miste sin försörjning. Studier visar att om de anställdes för sopsortering skulle deras inkomst mer än halveras. På Samva har man accepterat att sopsorteringen och återvinningen på tippen sköts av sopstadsfolket.

– Vi har gjort öppningar i stängslet så att de kan ta sig in. Men det är givetvis en farlig arbetsmiljö. Sopletarna följer inga hygieniska föreskrifter. De bränner sopor som de inte kan återvinna. Den svarta röken är ohälsosam och inte bra för miljön, avslutar Fanja Rakotoarifera, servicechef på Samva.

38-åriga sjubarnsmamman Rasoarimanga Erilyne är på väg till soptippen från hemmet i Flugornas stad med två av sina barn. Hon nämner flera fördelar med att bo i Flugornas stad, bland annat att skolavgifterna är låga och att månadshyran för familjens tvårumsbostad endast är motsvarande 25 cent. Bild: Jesper Klemedsson

Soptippen anlades 1966 och är 25 hektar stor. Den har kapacitet för 25 miljoner ton sopor. Dygnet runt letar tusentals människor från grannskapet, i folkmun kallat Flugornas stad, efter återvinningsbart material bland soporna. Bild: Jesper Klemedsson

Det är lätt att förfasas över hur invånarna i Flugornas stad lever och arbetar, men själva lyfter de fram alla förbättringar som har skett de senaste 30 åren. Bild: Jesper Klemedsson

Hela familjer är bokstavligen involverade i sopletandet. Småbarnsmammor har med sig sina barn på tippen. Oftast går yrket i arv. Bild: Jesper Klemedsson

Madagaskar är världens fjärde största ö och belägen öster om södra Afrika.

Landet är 587 040 km² stort och har 26 miljoner invånare. Kring 1,4 miljoner bor i huvudstaden Antananarivo. Språk: malagassiska och franska.

Religion: cirka 52 procent tillhör inhemska religionsriktningar, 41 procent är kristna och övriga är muslimer.

Kring 70 procent av befolkningen lever i fattigdom. Två tredjedelar bor på landsbygden och driver framför allt småskaliga lantbruk för självhushållning.

I början av 1900-talet var 90 procent av ön täckt av skog. I dag återstår knappt 10 procent. Den största anledningen till avskogning är svedjebruk för framför allt risodlingar. Ön har en unik fauna och flora som är hotad.

Vanilj är största exportvaran.

Kim Herold: ”Motorsängen hjälper mot snarkningarna”

Musikern Kim Herold, även känd från tv-programmet Selviytyjät, har märkt att en bra säng gör det lättare att återhämta sig och att den till och med förebygger idrottsskador. 4.11.2019 - 00.00

Mer läsning